Hemmavinter

13 februari började med solsken och öfsadröpp, och på vedbacken hörde jag årets första talgoxe börja fila på sin vårmelodi. Det gick lite knackigt inga hela ramsor men jag ger den gärna tid att öva in vårmelodin.

Nu ett par veckor senare har det både varit sträng vinter med temperaturer ner under tio grader kallt på nätterna liksom dagsmeja och växande istappar. När jag nu tittar ut är marken barsmält utom den isiga stig där jag trampat fram till fågelmatningen och talgoxarna har lärt sin läxa och framträder nu med full orkester.

 

    Talgboll med "Oxarna"

Vintern har varit högst uthärdlig detta år inga excesser i snödjup  och långvariga snötäcken, utan fast mer lagom avpassad i alla avseenden. Nu är det bara att invänta bakslagen som komma skall men dem kan man ta med upphöjt lugn de går över och siktet är, om än lite otydligt, inställt på vår och sommar.

När jag tänker tillbaka på Julen då det i Jönköping var barmark med blommande tusenskönor och man fick intrycket av att det inte finns någon vinter mer – den ultimata klimatförändringen och allt det där. Så hela snöperioden har bara varat drygt två månader, so far.

    Julens snögubbe

    Blommande Tusensköna i slutet av December

Jag har varit jätte inne och under alla grådagar, suttit och varit flitig vid datorn dock inte här på bloggen – men nu stundar nya tider när smältvattnet skvalar och solljuset avslöjar de oputsade fönstren.

    Frosten nyper i glaset

På fågelfronten har jag kunnat glädjas åt Steglitsor, både Grön- och Gråsiskor samt roligast av allt några egna Sidensvansar som inte brukar visa sig så ofta och därtill alla de vanliga pjoddarna. Detta var när det var kallt ute och jag försökte  fotografera dem genom det öppna köksfönstret. Genom att hänga för en glest vävd filt så kunde jag marginellt hindra kallraset in på mina fötter. 

    Sidensvansen i det vita och...

    mot den blånande skogen

Det är ju inte några bilder som kommer att gå till historien men det är ovedersägligen ett bidrag till den Brobyska naturdagboken kring vilken den här bloggen kretsar med mer eller mindre vilda utflykter över tomtgränsen.

    Skabbräven genom alridån
 

Som den här skabbräven som strukit omkring på fälten här eller för att minnas midvinterkänslan i bilden av Tystberga fasadbelysta Kyrka i blåtimmen, 

    Tystberga Kyrka vid fullmåne

eller en dag med en märklig molnfront som definitivt släckte ljuset den dagen.

    En ovanligt tät molnfront gör dag till natt

Men nu väntar vi vår!