Jag älskar när landskapet på våren drabbas av fluffigt
snöfall, dels för att det bryter våryrans värme till ett grafiskt intressant
motiveldorado och dels för att det hela är så flyktigt och jag vet att det kan
röra sig om bara timmar innan det hela återgår till vår igen.
Uppe vid sjön Likstammen där jag ska bada bastu i början av
April och sädesärlan sedan några dagar trippat på takåsen hemma kan jag frossa
i snöklädda konturer. En stillhet breder ut sig och naturen hämtar andan.
Jag skriver detta samtidigt som jag lyssnar på den irländska
duon Lumiere, deras spröda tvåstämmiga sång, lika stilla som snöfallet smeker
mina öron och passar till vilken ödesmättad stämning som helst – jag
rekommenderar alla att låna sitt öra till denna skönsång så fjärran från
melodifestivalens uniformt stelbenta oväsen. Lyssna njut och kommentera.
(Prova första spåret: ”Fair and tender Ladies”)
En tur till Vätterns isklirrande stränder får representeras
av denna enda bild. Vid minusgrader bygger vågorna de mest fantastiska mönster
när den täcker de strandnära vida buskagen och skapar skulpturer i mikroformat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar