Resor och våryra

Att befinna sig på resa är givetvis uppmuntrande på många sätt. Att föreläsa om kontinenternas drift och havens mysterier, de stora sammanhangen liksom de små med allt från nya arter i faunan till utfiskning och biologiska samspel är vad jag ägnat mig åt på sistone under en kryssning till Frankrike och Spanien.

    Regnig dag på Brügges kanaler

    Stormvågor mot Omaha beach Arromanche i Normandie

Från stormar på Nordsjön, regn i den utsökt vackra gamla staden Brügge, Normandies blodstänkta stränder där så mycket fasa utspelades på D-dagen, till solsken i La Rochelle och nere i Baskien och på väg eller snarare vatten, tillbaka till ett besök i det erkänt populära klostret på ön Mont Saint Michel.

    Mont St Michelle när gråvädret öppnar en blå molnflik

Jemand die eine reise tut hat etwas zu erzhälen som Tysken så träffsäkert uttrycker saken (stavningen oaktad). Och visst finns det mycket att berätta om främmande länder och dess historia, särskilt som jag översätter i utflyktsbussarna och hela tiden måste föra anteckningar för att få någon ordning på alla Normandiska kungar och slag mellan England och Frankrike i gångna tider, bonus är att jag lär mig lite mer.

    Det sönderbrutna ankaret efter oljetankern Amoco cadiz som skapade ett av dåtidens största utsläpp av tjockolja för att man inte kunde lösa frågan om bärgning innan stormen kom, en ekologisk katastrof

    Inre hamnen i Honfleur - en dag med sol

    En liten båt flyter bland molnen

    Blå luckor, blå cykel och Blåregn

    Kanalfärd i träskmarkerna runt Coulon och de ätliga grodorna höll kör som hördes flera hundra meter

    Disig soluppgång när vi anlöper Brest

    Cap Finistere i duggregn

    Franska dansare i en cancan lättklädd underhållning med Canon powershot S-95 en utmärkt kompaktkamera jag fått testa

Men alla resor har ett slut och känslan av att återse den egna trädgården när björken fått musöron, rönnen har tjäderfötter och hela tomten lyser gul av alla mina älskade påskliljor det går inte av för hackor det heller. Det är grymt att lämna detta under den bästa tiden fylld av så mycket efterlängtade återseenden. Cicero lär ha sagt att allt en man behöver (jag lägger till kvinnor också) är en välfylld bokhylla och en trädgård så är livet komplett och jag är mer än beredd att hålla med honom.

    Sydeuropeisk blomsterprakt St Malo

Trädgården fylls av nykomna lövsångare som tävlar i vårlig skönsång, och värmen har tydligen anlänt efter en nog så kylig April. Men nu står hela blomsterparaden färdig till avmarsch mot sommarens alla fröjder, och det är så vackert att det nästan gör ont.

När Evert Taube i ”Här är den sköna sommaren” berättar för bonden att ­–nu är sommaren här, får han det kärva svaret att det är bara våren som är slut. (Svd4/3-12)

Men den kommer den kommer var så säkra!