Skridsko

 Jag är ingen passionerad skridskoåkare – men tar gärna en tur då och då. Så när möjligheten dök upp att få följa med mer erfarna havsisskrinnare så tog jag chansen. Det blev att stå på huvudet i gamla kartonger på kallvinden och leta fram allehanda utensilier som vid närmare betraktande inte bara använts av mig utan också av en del möss som härjar bland allt bråte som där finns. Men efter dammsugning av kartonger och besiktigandet av kläder så stod ryggsäcken till slut packad enligt konstens alla regler med reservkläder i vattentäta påsar.

    Den lilla gruppen med Lasse, Göran och Eva vid kanten till nyfrusen is

Vi begav oss till Stendörrens naturreservat och fick gå den första biten ut på snöiga isar men snart nog så bredde blankisen ut sig dessvärre så började blåsten att tillta. Men vi startade i motvind och kom oss snart ut på partier av riktigt fin blankis. 

    Slät fin havsis med bara lite snödrev - röda kläder borde vara lag

    Vid en del sent frusna områden fanns öppet vatten och tunn is

Vädret var gråmulet vilket fick de diskreta färgerna att framträda i olika nyanser från vitt till grått och ibland en isgrön ton som egentligen enda färginslag i den allenarådande gråskalan. Trots ringa minusgrader blev det kallt om fingrarna vid fotografering och batterierna ville bara vara med kortare stunder.

   Svårt med bra förgrunder i allt detta platta - Kråkfjärden

    Kaffepausen med frukt och mackor är nog så viktig i lä för vinden

   Den enda färgen var grön som här där vatten vällt upp vid klippan

En havsörn lyfte på sedvanligt tunga vingar och drog iväg från någon öppen isbrunn där flaken låg och gnuggade sig runda i vinden. Det är härute på de öppna vidderna mellan små kobbar och skär man kan förvänta sig att finna örnarna och det är alltid samma glädje att se dem nu när de blivit vanligare igen efter svunna dekaders förgiftningar.

   Härute är vi gäster i örnens rike, de letar säkert föda i vindbrunnarna

 

Många grupper var ute och sträckte på benen denna söndag och ledarna hade små vimplar med texten friluftsfrämjandet och aldrig har väl det mottot stämt så bra med tanke på den kraftiga vinden.

   Vid blötis tar det tvärstopp helt oväntat

    Allt för bilden lite annan bildvinkel som omväxling, Lasse ställer upp med ben

   Vi blåser hemåt med vinden i ryggen - då är åkningen som lättast

 Friskluft i överflöd och hemfärden blev rena njutningen där vinden tryckte på så vi nästan kunde glida hemåt utan ansträngning – så planerar en god ledare. Bäst av allt var att jag inte fick träningsvärk – kanske jag är bättre form än jag trodde. En skön söndag och denna kväll framstod sängen som ett gott val redan vid tiotiden.