Nätter av kyla och dagar av tö, så har det varit ett tag nu.
Isarna tjocknar på nätterna och fräthålen växer på dagarna. Sångsvanarna har återkommit till kärret
och jag hör dem där de ligger i den öppna strömfåran som endast fryser till under
de riktigt kalla järnnätterna. Jag har väntat på en morgon med lite
molnbildning för att fånga morgonljuset när solen belyser molnen underifrån och
bäddar in hela bygden i ett rosa skimmer.
Månen tar natten med sig mot skogshorisonten...
...och solljuset speglar sig i öppna vattnet och nattgammal is
Infrusna grässtrån oåtkomliga för
allt utom kameran
Isens variationsrikedom upphör aldrig att förvåna, infrusna grässtrån
bildar mönster, och öppna småhål där nattfrosten ligger som ett kristallgitter
nyfruset och skört. Jag går med blicken riktad ner och ser var jag sätter
fötterna då jag i det indirekta synfältet ser något som rör sig.
Jag slänger upp telet mer på reflex och lyckas fånga
havsörnen som kommer flygande mot den röda morgonhimlen. Den söker av åfåran
där änderna ligger och är denna tid en nästan daglig upplevelse.
Jakob med yxan i högsta hugg
Senare i veckan går grannens grabb Jakob och jag ner och
drar ut en död dovjort som i sitt andra ”liv” får tjänstgöra som fågelmiddag,
allt enligt naturens princip - "den
enes död den andres bröd", även om hjorten är av högst karnivort slag.
Isformationer över
rinnande vatten
Frusna bubblor
Som konstglas ner mot vattnet...
...och mot himlen
Vi botaniserar oss hemåt med näsorna nära marken och
studerar alla fantastiska isformationer som vårt eget lilla dike producerat.
Ett universum i miniatyr med närmast fraktallika mönster.
Naturens förgängliga etsningar
När jag två timmar senare tar kikaren och från brevlådan
blickar ut mot åtelplatsen ser jag redan en örn sitta där omgiven av de
skränande skator och kråkor som alltid är först på plats.
Men vad är detta, kan någon gissa?
Det går bra att lämna kommentar men jag lovar ingen vinst utom den kluriga äran
– svaret kommer om några dagar.
I skrivande stund vet jag inte hur tillåtet det är att lägga
ut åtlar, men hjorten lade sig till sista vilan uppe hos grannen till ingen
nytta så allt jag bestod med var en förflyttning på några hundra meter dessutom
på min mark. Om det nu skulle vara förbjudet så är det mig ett kärt brott – mot
myndigheters dumheter kämpar vi alla förgäves, och jag hjälper hellre hungriga
fåglar än följer stelbenta regler.
2 kommentarer:
hm.. kan det vara ett fruset kärr/strandkant med gräs?
nä förresten..kan det vara din gräsmatta?
Skicka en kommentar