Orkidéer och galonbyxor

Sjösakärret är en av de mest berömda platserna för orkidéer i Nyköpingstrakten och jag hade till dags dato ännu inte varit där, så dagens fotorunda hade målet klart. Ner mot Tystberga där jag i den lokala butiken satte upp en affisch om Sörmländsk fotosalong som har vernissage just idag på biblioteket i Oxelösund, där jag hade deltagit som domare så jag tyckte det var kul att sprida budskapet eftersom bilderna genomgående var bra. Vidare ner mot kusten och in på vägen mot Horn och sen dyker där upp en diskret skylt om naturreservat. En väg eller snarare hjulspår med gles blandskog leder in mot reservatet. Vid ett parti med frodig grönska hittar jag en liten knappt skönjbar stig som för in mot kärret.

    Fräken bäddar in marken med tusen små droppar

 Det är fräken som bildar allt det gröna med inslag av ormbunkar som gör sig väldigt bra i det mulna ljuset. Solsken hade skapat ett kontrastrikt kaos för kameran – ibland är mulet att föredra. Efter en del halkande på dolda grenar och sumphål kommer jag ut på våtmarken med alla sina blommande ängsullar. 

    Ängsullen med fuktiga bollar

Små myrtallar står strödda i allt de vita och det klafsar om stövlarna när jag arbetar mig framåt. Att dessa marker innehåller så mycket rara blomster beror på att det finns urbergskalk i marken som urlakas och strilar ner från de omgivande grusåsarna och göder marken till växternas fromma.

    Majvivans blekvioletta blommor

Först syns ingenting men sen plötsligt ser jag en majviva lysa violett bland tuvorna. Sen följer flera växter som Tätört, Sileshår, Kärrtistel och olika Carex arter och givetvis orkidérna.

     Kärrtisteln på väg att slå ut

    Tätörten fångar insekter med bladen...

    ...och Sileshåret med blommorna

 Flugblomster i full blom och de andra mer eller mindre i blom. När det gäller Dactylorhiza eller (Nyckelblomstergruppen) ger jag mig inte in på artbestämning. 

 Den stekelliknande blomman som trots det heter Flugblomster

Jag kan under tvång klämma ur mig Jungfru Marie nycklar med sina fläckiga blad men efter kontroll i flora ser jag att bara experter kan skilja de flesta åt eftersom de hela tiden hybridiserar och återges med hur många blomfärger och former som helst – så det blir bara vackra orkieer i ”nyckel”gruppen. Och det är inte det sämsta och nästa vecka kommer blomningen vara ännu bättre.

    Jag kallar dem bara Dactylorhiza för att inte uppröra någon känslig botanist

När man tittar på bilderna ser man inte hur jag är klädd och tur är det. I likhet med någon nyss anländ rymdvarelse klafsar jag runt iförd orangea galonbyxor som är ovärdeliga när man måste krypa ner i blomhöjd för fotograferingen, och överkroppen instoppad i en röd jacka med huva för att ge myggen en match, för de attackerar på bred front varje exponerad kroppsdel. Jag andas lugnt och försöker blåsa bort dem när jag koncentrerar mig på bilderna. Sen när jag är färdig kommer solen fram bakom molnen just när det är dags för vyerna – perfekt, solen får dessutom myggen att lugna sig lite, vilket alls inte är någon nackdel. 

   Kärret lyser upp när solen dyker fram och värmen kommer direkt

I ögonvrån ser jag en svartvit stor fjäril som måste varit en aspfjäril och en stund senare ser jag en makaonfjäril dansa över tuvullen – den har jag inte sett på många år så det var ett lika kärt som kort återseende. Dessa fjärilar stannar inte för närmare presentation utan drar snabbt vidare men de finns här och det är huvudsaken. 

På vägen tillbaka, som blev en annan, passerade jag en vattenkälla och släkte törsten med friskt källvatten. Sen hamnade jag vid den andra infarten nästan lika anonym men med en bekvämare väg in som direkt ledde ner till den spångade delen av rikkärret – så kan det gå, men nog förtjänar denna plats en bättre utmärkning. 

    Ingen vacker syn egentligen men...

    ...på nära håll kan rost vara vackert

Vid stora vägen i skogen stod en utbränd gammal volvo  med polisens markeringsband på – undrar hur länge den kommer att stå där och pryda naturen som ett monument över sovande utredningar.