Midsommar borde ju enligt namnet vara just då solen står som högst vid sommarsolståndet men klåfingriga byråkrater har givetvis flyttat på den så vi inte får någon extra ledighet och den infaller som bekant först på fredag. Vid Uppsa kulle dit jag ofta far har folk vid midvintersolståndet tänt marschaller och hållit någon form av hednisk högtid – vad vet jag. Spåren efter festen stod kvar i form av en ring utbrända marschaller som jag såg där dagen efter.
Jag tänkte då att de kanske gör sammaledes vid sommarsolståndet vilket skulle bli en vacker bild, men väl där var det folktomt sånär som på en campingbil där en hund observerade att jag kom och skällde så matte vaknade. Men klockan var ju ”bara” tio i tolv och sommarnatten lös med lite orange färg mot norrhimlen när jag gick genom de fårbetade markerna fram till den nattsvarta kullen.
Mjuka linjer och hårda kontraster vid Uppsa Kulle
Doft av backtimjan lockar fram helt andra landskap från det platta Öland där den växer överallt på allvaret, här framkallar den sommarnattens leende hos mig och jag riggar upp kameran framför kullen. Jag gör några exponeringar och går sedan runt och blickar ut över landskapet från toppen fullt synligt i den ljusa natten, en magisk upplevelse trots avsaknaden av de tilltänkta hedningarna och deras eldar som alldeles säkert hade blivit effektfullt men det får jag väl åstadkomma själv vid annat tillfälle.
Gult och blått fast månen var mycket rödare när den steg upp
På hemvägen stiger den feta halvmånen upp bakom några vilsna träd och jag försöker komma tillrätta med det kontrastrika motivet. Det blir att dra hårt i reglagen och sedan jobba med shadow and highlight innan den börjar likna det som ögat såg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar