Rocksjöns naturreservat

Jag är i Jönköping för att bygga närmare bestämt byta söderfasaden på Marias hus. Solen äter långsamt upp de alltför tunna brädorna som torkar så sponten glider isär, fuskbygge från början men det har ändå hållit i nästan 40 år så det fick väl duga. Nu ska nya brädor dit och jag är den som ska fixa det. Men med min nyinköpta kap och geringssåg går den biten ganska lätt, mer krångel att riva den gamla väggen med genomföringar av elledningar luckor till dolda vindutrymmen och krångliga fönsternischer. 

    En fröjd att snickra med denna såg

Men arbetet kryper framåt i takt med att bitarna kapas till och sedan målas och spikas – lugnt och metodiskt,  så främmande från att sitta och skyffla bilder genom Bridge och Photoshop, mer handgripligt och jordnära. Man ser hur arbetet framskrider vilket ger en direkt tillfredsställelse.

 

    En av Rocksjöns kanaler

Men en paus behövs även från byggandet och en sväng till Jönköpings nyinrättade naturreservat kring Rocksjön mitt i stan lockade. Det är en sjö med olika våtmarker kring stränderna, små kanaler och stora vassbälten i de mer orörda delarna och på andra håll gränsar den direkt till gräsmattor i en park. Sjön utnyttjas för lite sportändamål som paddling vilket antyds av en rad parallella bojar som ligger där och guppar, annars är det mest fåglarna som bryter vattenytans stillhet.

    Spångad led för till nya områden

För att göra området tillgängligt har kommunen låtit anlägga en spångad led runt de annars svårtillgängliga delarna. Man vandrar fram i vassens rike och lyssnar till rörsångare och även lövsångaren låter höra sin försiktigt mjuka strof med den lilla knorren på slutet – så mycket sommrigt vemod ligger det inte i denna snart tystnande stämma – så jag njuter av att den fortfarande håller igång.

Men är det inte fågel så finns det växter att glädjas åt, med anledning av den ovanliga miljön så finns det en del att upptäcka. Det är ju inte var dag man torrskodd passerar genom vassbälten och förutom vassen själv så hittar jag en hel del. 

    Sjöfräken...

    ...Topplösa...

    och Besksöta,  trevliga bekantskaper

Sjöfräken en ganska högvuxen släkting till de man vanligen finner i skogen, Topplösa med sina gula bollar i grenvecken, en vild släkting till den i trädgårdar betydligt vanligare Praktlysing och Besksötan en Potatis-släkting vilket framgår av bland annat blommornas form. 

    Svärdsliljan i slutet av blomningen

Här och där lyser fortfarande den gula Svärdsliljan men den är svårfotograferad precis utom räckhåll för att vika undan oönskade strån och stjälkar som stör bilden. Folk i allmänhet lider av föreställningen att sånt kan man fixa i photoshop och visst det kan ibland göras men det väldigt mycket tid och känns inte helt korrekt i min smak.

Den spångade leden formgiven så att även rullstolar ska få plats utnyttjas vid denna tiden mest av folk som joggar fram utan att höra några fåglar eller se någon Topplysing  - men var och en blir väl lycklig på sin fason. Innan vi lämnar den relativa stillheten hinner jag notera Kråkklöver med sina mörkt violetta märkliga blommor, ungefär samma mörka som ”svarta tulpaner” och blommorna är liksom inslagna i små paket. 

    Kråkklöver mot ostädad bakgrund

När vi går ut från detta nästan hemliga reservat så nära civilisationen alldeles bakom ICA Maxi så ser vi den fortfarande överfulla återvinnings stationen. Man har dragit in dessa på flera håll i Jönköping och hur det då går framgår med all tydlig önskvärdhet. Märklig inställning från makthavarnas sida – att så fatalt missköta en god ide om återanvändning.

    En återvinningsskandal - så här får det inte se ut - Skärpning

Vad gör man när behållarna inte tömmes efter midsommar, som ju inte helt oväntat genererar en del tomburkar? Kan någon ansvarig med fortfarande rudimentär tankeförmåga ge en idéskiss om hur han tänker – eller är det som så ofta med skrivbordsgeneraler utan förankring i verkligheten att – ”de hade lite otur när de tänkte”?