Tankar i värmen

Sommar – utan tvivel. Temperaturen ligger och pendlar uppemot 30-gradersstrecket varje dag och hettan är påfallande, särskilt när man står exponerad för sol och värme på ett tak. Röda axlar, röda vader, röd rygg och faktiskt rött vin i glaset till kex och ost som intages när solen har krupit undan bakom stadsparkens lövträd. 

    Vin och klätterhortensia

Lite svalka som balsam för själen. För öronen bjudes bara den mängd av ljudodämpade motorcyklar som hela tiden försöker spränga örats decibelgränser när de axar upp mot Mariebo-området på Åsenvägen. Det är ett ljud som hörs över hela sta´n och dödar effektivt koltrastens klart mer begåvade insatser på ljudets arena. Men de försvinner lika snabbt som de låter illa och koltrasten blir åter ensam herre på täppan – nåja nästan, några ringduvor kuttrar på håll men de hör bakgrunden till och räknas in till stadens mer diskreta ljudtapet, den alltid närvarande som man egentligen inte hör.

Jag åt en liten lunch när dagen var som varmast, på en tallrik med blå bård och hittade en jordgubbe som bara skrek efter att få bli en bild – den gjorde allt för att likna ett hjärta så jag gav med mig och tog en bild, jordgubbar vid denna tid på året är ju en hjärtesak.  Men tallriken med sin blåa bård gav upphov till diskussion om minnen och deras betydelse. 

    Fil och jordgubbe - det blev några till efterbilden

Så när vi senare på kvällen talar om gamla ting, kommer vi fram till att just vissa saker från barndomen bär på alldeles hemliga oförklarliga känslor och man bevarar dem trots alla den moderna tidens mer eller mindre uttalade krav på slit och släng. Det nya har alltid en självklar attraktion och blir därigenom alltid accepterat, medan det gamla ses ned på med visst förakt bara i kraft av att det är just gammalt, när det borde vara precis tvärtom. Det gamla har ju genom sin förmåga att överleva tidens tand bevisat sin duglighet, medan det nya i den bemärkelsen är helt oprövat och väntar på de mångårigas kvalitetsdom. Jag kan bli så trött på detta konsumtionssamhälle med allt som kastas utan anledning annan än att det är gammalt. Man ser det väldigt klart på våra återvinningscentraler eller sortergårdar. Helt tillsynes friska föremål möter här sitt trista öde i att ha blivit omoderna och kastas på tippen till förmån för något nytt i tvivelaktig plast eller annat könlöst oreparerbart material.

Jag trivs med gamla saker som fungerar och går att fixa om de mot förmodan går sönder. Föremål som är gjorda för att hålla och tjäna en viss funktion under lång tid, inte något hafsigt hopkommet i kombination av plast och metall som aldrig håller.

Men sen ska man ju ha råd också och så står man där med nåt skräp som inte går att fixa.

Å kära vanmakt hur blev livet såhär,  jag som alltid hävdat att kretsloppet är min religion och komposten mitt altare där jag varje dag offrar till evighetens fromma eller åtminstone nästa generations.

Ja sådär kan man fundera över tillvarons mysterium när sommarnattens mörker värdigt sänker sig och trädgårdens lyktor tänds med bleka ljus allt medan en ny motorcykel gör sitt bästa för att spränga ljudvallen och koltrasten har tystnat. Imorgon är en annan dag och snart ska värmen ersättas av moln och regn och innan dess ska väggen vara klar - gonatt

Rocksjöns naturreservat

Jag är i Jönköping för att bygga närmare bestämt byta söderfasaden på Marias hus. Solen äter långsamt upp de alltför tunna brädorna som torkar så sponten glider isär, fuskbygge från början men det har ändå hållit i nästan 40 år så det fick väl duga. Nu ska nya brädor dit och jag är den som ska fixa det. Men med min nyinköpta kap och geringssåg går den biten ganska lätt, mer krångel att riva den gamla väggen med genomföringar av elledningar luckor till dolda vindutrymmen och krångliga fönsternischer. 

    En fröjd att snickra med denna såg

Men arbetet kryper framåt i takt med att bitarna kapas till och sedan målas och spikas – lugnt och metodiskt,  så främmande från att sitta och skyffla bilder genom Bridge och Photoshop, mer handgripligt och jordnära. Man ser hur arbetet framskrider vilket ger en direkt tillfredsställelse.

 

    En av Rocksjöns kanaler

Men en paus behövs även från byggandet och en sväng till Jönköpings nyinrättade naturreservat kring Rocksjön mitt i stan lockade. Det är en sjö med olika våtmarker kring stränderna, små kanaler och stora vassbälten i de mer orörda delarna och på andra håll gränsar den direkt till gräsmattor i en park. Sjön utnyttjas för lite sportändamål som paddling vilket antyds av en rad parallella bojar som ligger där och guppar, annars är det mest fåglarna som bryter vattenytans stillhet.

    Spångad led för till nya områden

För att göra området tillgängligt har kommunen låtit anlägga en spångad led runt de annars svårtillgängliga delarna. Man vandrar fram i vassens rike och lyssnar till rörsångare och även lövsångaren låter höra sin försiktigt mjuka strof med den lilla knorren på slutet – så mycket sommrigt vemod ligger det inte i denna snart tystnande stämma – så jag njuter av att den fortfarande håller igång.

Men är det inte fågel så finns det växter att glädjas åt, med anledning av den ovanliga miljön så finns det en del att upptäcka. Det är ju inte var dag man torrskodd passerar genom vassbälten och förutom vassen själv så hittar jag en hel del. 

    Sjöfräken...

    ...Topplösa...

    och Besksöta,  trevliga bekantskaper

Sjöfräken en ganska högvuxen släkting till de man vanligen finner i skogen, Topplösa med sina gula bollar i grenvecken, en vild släkting till den i trädgårdar betydligt vanligare Praktlysing och Besksötan en Potatis-släkting vilket framgår av bland annat blommornas form. 

    Svärdsliljan i slutet av blomningen

Här och där lyser fortfarande den gula Svärdsliljan men den är svårfotograferad precis utom räckhåll för att vika undan oönskade strån och stjälkar som stör bilden. Folk i allmänhet lider av föreställningen att sånt kan man fixa i photoshop och visst det kan ibland göras men det väldigt mycket tid och känns inte helt korrekt i min smak.

Den spångade leden formgiven så att även rullstolar ska få plats utnyttjas vid denna tiden mest av folk som joggar fram utan att höra några fåglar eller se någon Topplysing  - men var och en blir väl lycklig på sin fason. Innan vi lämnar den relativa stillheten hinner jag notera Kråkklöver med sina mörkt violetta märkliga blommor, ungefär samma mörka som ”svarta tulpaner” och blommorna är liksom inslagna i små paket. 

    Kråkklöver mot ostädad bakgrund

När vi går ut från detta nästan hemliga reservat så nära civilisationen alldeles bakom ICA Maxi så ser vi den fortfarande överfulla återvinnings stationen. Man har dragit in dessa på flera håll i Jönköping och hur det då går framgår med all tydlig önskvärdhet. Märklig inställning från makthavarnas sida – att så fatalt missköta en god ide om återanvändning.

    En återvinningsskandal - så här får det inte se ut - Skärpning

Vad gör man när behållarna inte tömmes efter midsommar, som ju inte helt oväntat genererar en del tomburkar? Kan någon ansvarig med fortfarande rudimentär tankeförmåga ge en idéskiss om hur han tänker – eller är det som så ofta med skrivbordsgeneraler utan förankring i verkligheten att – ”de hade lite otur när de tänkte”?

Midsommar kort o gott

Regnet skulle komma först till sena eftermiddagen men började med ett försiktigt skvättande redan vid ett tiden. Vi for runt och handlade lite kompletterande prylar för det kommande husfasadbytet och kom även förbi torget i Jönköping.  

    20 koronor plockade i regn helt ok

 Handeln pågick med halvfart och jordgubbarna kostade mellan 20-40 kronor. En midsommar utan jordgubbar känns som en omöjlighet numera och inte mig emot, de är goda särskilt i morgonens filmjölk om man nu inte ska smälla i sig feta gräddtårtor med sagda bär på toppen. 

     En kransbeprydd vovve

En blomsterprydd vovve var nog torgets stora attraktion mellan regndropparnas sporadiska kurtis.

På Åsens by, ett kulturreservat öster om Gränna skulle dansen kring den majade stången börja vid två-tiden, så vi kom dit någon kvart före och märkte direkt att vi inte var de enda som hittat dit. Men regnet hade vi lämnat bakom oss och här sken solen om än då och då avbruten av något förbiilande moln. 

    Flaggan i topp - åskådare till dansen

    Dansen kring stången - lång exponering

Det var dags att resa stången och dansen kunde börja med  alla de gamla klassiska favoriterna med ”Små Grodorna” som främsta nummer och musikanter från Skaraborg som enligt visan trakterar både basfiol och flöjt. 

    Borta bra men pappa bäst

Åtskilliga barn, var likt näcken, bladbekrönta* om än med inslag av blomster och utan giga, men musiken flödade över hela tillställningen från två uppriggade högtalare och lockade till dans.

Åsens by är Sveriges första  kulturreservat bildat år 2000 och här vårdar man det gamla landskapet med både växter och odlingsmetoder från förr. 

   Gamla brukarmetoder - här en hässja numera ovanliga

 

Lien brukas liksom hästar och mannakraft även om någon sentida traktor kan slinka igenom kulturriktighetens finmaskiga nät för att dra en plogfåra när besökarantalet är lägre än just denna helg. Djur av gamla lantraser bevarar man också och en sugga med kultingar bökade runt bakom tidsriktiga gärdesgårdar. Den intresserade kan kika vidare på www.asensby.com/ , även om en del adresser på svenska blir väldigt knasiga men är garanterat luktfria.

Midsommar är inte minst blommornas helg och på vägen hem hann Rosengren med ett kort stopp på Rosariet vid Rosenlund som ivrigt rosades för årets planteringar. Jag väljer ur överflödet för säkerhets skull att visa en pion. 

    Rosenlunds trädgård men här en Pion "Gay Paree"

Midsommar-middagen skall enligt traditionen grillas och för en gångs skull lyckades jag få ordentlig fart på grillen där sedan den mest klassiska av alla köttbitar, Flintasteken skulle trakteras. Men eftersom vi beslöt äta inne pga. de hotande regnskurarna, så tillreddes resten av middagen inomhus och kontrollen av grillen blev kanske inte helt enligt boken. Zuccinin grillades perfekt, likaså de chevrefyllda champignonhattarna men kötttbitarna liknade mer kolstycken, åtminstone på ena sidan, som sagt värmen var imponerande men middagen var trots det helt utmärkt. Avslutar med säsongens blommor - Blåklockorna som nu blommar överallt.

    I trädgårdar ...

    ...och vilda

Glad midsommar till alla!

*Diktfragment från ”Näcken”  av Erik Johan Stagnelius

Sommarnattens leende

Midsommar borde ju enligt namnet vara just då solen står som högst vid sommarsolståndet men klåfingriga byråkrater har givetvis flyttat på den så vi inte får någon extra ledighet och den infaller som bekant först på fredag. Vid Uppsa kulle dit jag ofta far har folk vid midvintersolståndet tänt marschaller och hållit någon form av hednisk högtid – vad vet jag. Spåren efter festen stod kvar i form av en ring utbrända marschaller som jag såg där dagen efter.

Jag tänkte då att de kanske gör sammaledes vid sommarsolståndet vilket skulle bli en vacker bild, men väl där var det folktomt sånär som på en campingbil där en hund observerade att jag kom och skällde så matte vaknade. Men klockan var ju ”bara” tio i tolv och sommarnatten lös med lite orange färg mot norrhimlen när jag gick genom de fårbetade markerna fram till den nattsvarta kullen.

     Mjuka linjer och hårda kontraster vid Uppsa Kulle

Doft av backtimjan lockar fram helt andra landskap från det platta Öland där den växer överallt på allvaret, här framkallar den sommarnattens leende hos mig och jag riggar upp kameran framför kullen. Jag gör några exponeringar och går sedan runt och blickar ut över landskapet från toppen fullt synligt i den ljusa natten, en magisk upplevelse trots avsaknaden av de tilltänkta hedningarna och deras eldar som alldeles säkert hade blivit effektfullt men det får jag väl åstadkomma själv vid annat tillfälle.

    Gult och blått fast månen var mycket rödare när den steg upp

På hemvägen stiger den feta halvmånen upp bakom några vilsna träd och jag försöker komma tillrätta med det kontrastrika motivet. Det blir att dra hårt i reglagen och sedan jobba med shadow and highlight innan den börjar likna det som ögat såg.

Flädeblomsaft och regnväder

Efter en lång period av vackert väder eller åtminstone inte något regn att skryta med så kom det då äntligen – jag säger äntligen för markerna är väldigt torra och det behövs lite mer en fukt för att återställa balansen. 

    Dropparna samlas på stråna i trädgården

Men det har regnat hela dagen minst 30 mm och lär ska fortsätta även i morgon så vad göra. Fläderblomsaft – vad annars. Den blommar nu för fullt åtminstone i Sörmland och det är lika bra att ta hand om blomklasarna innan de blommar över.

Att ta vara på bär och frukt är en härlig syssla när man väl kommer igång. Förra året kom jag inte längre än att plocka blommorna som jag frös in för jag skulle göra något annat istället och där blev de liggande. Det går nämligen alldeles utmärkt att frysa och på så sätt bevara dem till ett lämpligt tillfälle.

Men nu skulle det ske så med sax och påse (ingen sten dock) gav jag mig ut i en regnpaus och plockade ca. 40 -50 fina vita blomklasar och skakade av dem både vatten och eventuella insekter som gömde sig bland de små blommorna.

    Fläderblommklasarna lyser vita i regnet

Jag vill bara påpeka att mängderna kan varieras, det går bra att plocka fler klasar eller ta fler citroner eller trycka i mer eller mindre socker, man kan variera allt efter tycke och smak.

Vinsyra eller citronsyra är lite en smaksak båda är antioxidanter men vinsyran är något syrligare så använder man citronsyra få man ta lite mer ca. 50-60 gram i mitt recept

Mitt recept lyder sålunda:

40-50 Fläderblomklasar

3-4 citroner skivade så tunt man tycker och kan

Cirka 3 liter vatten

2 kg strösocker dvs. en påse eller motsvarande socker av annan sort dock inte konstgjorda sötningsmedel som inte har de konserverande effekterna

30 g  lika med en  påse Vinsyra eller Citronsyra båda fungerar

2 krm natriumbensoat om man vill att saften ska hålla längre.

Men nu gör vi saft!

    Glöm inte att rengöra citronerna utanpå före skivningen

Koka upp vattnet och rör sen i sockret tills det löser sig och tippa i syran, se till att kastrullen är på minst 5 liter så allt får plats utan att spilla över, socker vatten är kladdigt när det stelnar på bänken.

Ta en rostfri hink eller motsvarande där hela joxet får plats och lägg i blomklasarna och varva dem med de skivade citronerna. Häll sen på  det heta sockervattnet och låt det hela stå och dra ett par tre dagar i sval miljö, glöm inte att lägga över en av mormors brodyrsydda kökshanddukar över för att skydda mot nerfall och nyfikna insekter.

    Så ser det ut när man hällt på vattnet

När innehållet i hinken har dragit färdigt är det dags att sila av allt skrofs genom en silduk och om man sen vill tillsätta natriumbensoat så löser man upp det i lite saft och häller i det.

Sen är det bara att tappa på väl rengjorda flaskor (jag kokar dem) och försluta dem. Jag brukar smälta paraffin över korkarna på de gamla vinflaskor jag använder men skall man dricka den snart behövs det inte. 

Man kan givetvis frysa saften också men fyll då inte flaskorna helt eftersom saften expanderar när den fryser. Man kan också frysa den som mindre kuber och ta en till varje glas ungefär som is i groggen.

Glöm inte att sätta på etiketter med namn och årtal, jag har själv flaskor från flera år tillbaka i matkällaren som fortfarande är utmärkta, det är lyx att servera årgångs fläderblomsaft.

Fläderbusken, hyllebusken eller dassabuske som den lokalt också kallas heter på latin Sambucus nigra. Nigra på latin är svart och syftar på de mörka bären som också kan användas till saft. Flädern har lite medicinsk effekt i det att den innehåller glykosider som påverkar hjärnans svettavsöndring vid feber och infektioner.

    Vallmoblad med regndroppar en symbol för dagens väder

Orkidéer och galonbyxor

Sjösakärret är en av de mest berömda platserna för orkidéer i Nyköpingstrakten och jag hade till dags dato ännu inte varit där, så dagens fotorunda hade målet klart. Ner mot Tystberga där jag i den lokala butiken satte upp en affisch om Sörmländsk fotosalong som har vernissage just idag på biblioteket i Oxelösund, där jag hade deltagit som domare så jag tyckte det var kul att sprida budskapet eftersom bilderna genomgående var bra. Vidare ner mot kusten och in på vägen mot Horn och sen dyker där upp en diskret skylt om naturreservat. En väg eller snarare hjulspår med gles blandskog leder in mot reservatet. Vid ett parti med frodig grönska hittar jag en liten knappt skönjbar stig som för in mot kärret.

    Fräken bäddar in marken med tusen små droppar

 Det är fräken som bildar allt det gröna med inslag av ormbunkar som gör sig väldigt bra i det mulna ljuset. Solsken hade skapat ett kontrastrikt kaos för kameran – ibland är mulet att föredra. Efter en del halkande på dolda grenar och sumphål kommer jag ut på våtmarken med alla sina blommande ängsullar. 

    Ängsullen med fuktiga bollar

Små myrtallar står strödda i allt de vita och det klafsar om stövlarna när jag arbetar mig framåt. Att dessa marker innehåller så mycket rara blomster beror på att det finns urbergskalk i marken som urlakas och strilar ner från de omgivande grusåsarna och göder marken till växternas fromma.

    Majvivans blekvioletta blommor

Först syns ingenting men sen plötsligt ser jag en majviva lysa violett bland tuvorna. Sen följer flera växter som Tätört, Sileshår, Kärrtistel och olika Carex arter och givetvis orkidérna.

     Kärrtisteln på väg att slå ut

    Tätörten fångar insekter med bladen...

    ...och Sileshåret med blommorna

 Flugblomster i full blom och de andra mer eller mindre i blom. När det gäller Dactylorhiza eller (Nyckelblomstergruppen) ger jag mig inte in på artbestämning. 

 Den stekelliknande blomman som trots det heter Flugblomster

Jag kan under tvång klämma ur mig Jungfru Marie nycklar med sina fläckiga blad men efter kontroll i flora ser jag att bara experter kan skilja de flesta åt eftersom de hela tiden hybridiserar och återges med hur många blomfärger och former som helst – så det blir bara vackra orkieer i ”nyckel”gruppen. Och det är inte det sämsta och nästa vecka kommer blomningen vara ännu bättre.

    Jag kallar dem bara Dactylorhiza för att inte uppröra någon känslig botanist

När man tittar på bilderna ser man inte hur jag är klädd och tur är det. I likhet med någon nyss anländ rymdvarelse klafsar jag runt iförd orangea galonbyxor som är ovärdeliga när man måste krypa ner i blomhöjd för fotograferingen, och överkroppen instoppad i en röd jacka med huva för att ge myggen en match, för de attackerar på bred front varje exponerad kroppsdel. Jag andas lugnt och försöker blåsa bort dem när jag koncentrerar mig på bilderna. Sen när jag är färdig kommer solen fram bakom molnen just när det är dags för vyerna – perfekt, solen får dessutom myggen att lugna sig lite, vilket alls inte är någon nackdel. 

   Kärret lyser upp när solen dyker fram och värmen kommer direkt

I ögonvrån ser jag en svartvit stor fjäril som måste varit en aspfjäril och en stund senare ser jag en makaonfjäril dansa över tuvullen – den har jag inte sett på många år så det var ett lika kärt som kort återseende. Dessa fjärilar stannar inte för närmare presentation utan drar snabbt vidare men de finns här och det är huvudsaken. 

På vägen tillbaka, som blev en annan, passerade jag en vattenkälla och släkte törsten med friskt källvatten. Sen hamnade jag vid den andra infarten nästan lika anonym men med en bekvämare väg in som direkt ledde ner till den spångade delen av rikkärret – så kan det gå, men nog förtjänar denna plats en bättre utmärkning. 

    Ingen vacker syn egentligen men...

    ...på nära håll kan rost vara vackert

Vid stora vägen i skogen stod en utbränd gammal volvo  med polisens markeringsband på – undrar hur länge den kommer att stå där och pryda naturen som ett monument över sovande utredningar.

Morgon dimmor

Att sitta uppe på nätterna är min passion denna tid på året. Igår tog jag fram guitaren och försökte återuppleva Paul Simons tolkning av låten Anji en instrumental komposition av Davey Graham, och när klockan närmade sig halv två tittade jag ut och såg ljusningen på himmelen bakom den stora eken där dimmorna lekte tafatt i morgonfukten.

    Gårdseken i den bleka gryningen

Det lovade gott så jag ställde klockan på tre – en halvtimme innan solen skulle gå upp. Det kändes lite tidigt när den väl ringde men ljuset var fantastiskt med en rodnande himmel och stigande dimmor. De höjer sig alltid före soluppgången och sveper in landskapet på ett trolskt sätt.

Kajorna för liv kring knuten och ungarna vår ute och vinglar i nyfunnen glädje, överallt ser jag dem på åkrar och fält ivrigt sökande efter något att äta. Jag åker en sväng upp längs Gnesta vägen där gryningsljuset förebådade en snar soluppgång och letar mig fram på små grusvägar.

    Hundkäx vid vägkanten

    Spindelväven klär in alla vertikaler

Vägkanterna fyllda av daggfuktiga hundkex och spindelväven hänger droppfyllda mellan stänglarna. Jag är först på plan vilket innebär fördelen att alla djur ännu inte är bortskrämda av tidiga arbetsresenärer. Rådjur, dovhjortar och älgar visar sig överallt det gäller bara att få dem i rätt ljus. Televerkets favoritfågel – Ringduvan - sitter och pickar grus annars är det mest kråkfågel som syns längs vägarna.

    Mjölkkorna råmar i gryningen

Korna ligger och idisslar eller står råmande i väntan på morgonmjölkningens förlösning och solen stiger nu upp bakom barrskogshorisonten. Sverige är fantastiskt dessa tidiga juninätter i soluppgången och man ångrar aldrig lite förlorad nattsömn.

    Dovhjorar - vanligare än rådjuren nu

En flock av de talrika dovhjortarna reser sig och kliver upp på en gräskulle mot en solbelyst granskogsfond.

Jag lyckas få en älg i motljus och när den slutligen ger sig av står röken som vita moln ur näsborrarna när den drar iväg över de daggvåta fälten.

    Älgen springer slutligen iväg

 

Jag lyckas få en älg i motljus och när den slutligen ger sig av står röken som vita moln ur näsborrarna när den drar iväg över de daggvåta fälten.

    Speglande blankvatten

Vid sjön där den nya bastubåten ligger förtöjd sitter en ensam skräntärna på vår nivåsten som visar hur vattendjupet förändrar sig under säsongen. Skräntärnorna häckar ute vid kusten men flyger ibland långt inåt land för att fiska.

    Den försiktige smygaren - gnagarnas skräck

En morgontidig katt sitter och spanar i en dikeskant men slinker undan när jag passerar och väl hemma känner jag mig nöjd med morgonen och är lättsövd och snarkar till långt in på förmiddagen – välförtjänt.

Grillkväll och växter

Sonens flickvän Emma är färdig med sin Ekonomiutbildning och tar examen. Johan ordnar med överraskningsfest, allt är mycket hemligt. Så lördag morgon åker mor och far mot Karlskoga i allt mulnare väder. Med en GPS navigator letar vi oss genom Sveriges geografi med hjälp av den ”platta damen” i den lilla elektronikboxen. Vid Kumla har man byggt en ny tvärförbindelse som inte finns inlagd i kartan och damen får fnatt och uppmanar oss enträget att byta rutt och visar i teckenfönstret att vi kör terrängbil genom skogar och över ängar där alls inga vägar finns byggda. Det hela blir ganska komiskt så fort vi avviker från den tänkta rutten så munterheten är stor när vi till slut anländer.

    Ett gäng glada tjejer som pratade hela natten

Emma blir glatt överraskad när ett helt gäng med gamla tjejkompisar dyker upp och tack vare hennes fantastiska föräldrar blir det en alltigenom lyckad fest med ett väder som är torrt under hela tiden vi grillar de enorma mängderna mat och sedan äter upp den – regnet kommer vid kaffet men då drar vi oss inomhus och lurar vädrets makter. 

    Festen inleds med bubbel

    Grillen gick varm med allt gott

Dagen efter blir det hemfärd via Björkskogsnäs naturreservat en halvö i sjön Torrvarpen strax sydväst om Grythyttan. I reservatet som bär vittnesbörd om gammalt odlingslandskap på en bädd av urbergsskalksten med ett kalkbrott samt en lövskogskant mot sjön av ädla lövträd hittar man en rad kalkgynnade växter med Guckuskon som främsta representant. Här finns Värmlands största bestånd spridda runt det gamla kalkbrottet. Men det har gått en vecka sen jag såg dem blomma i Östergötland och nu är de flesta utblommade men några lyser fortfarande med gula skor när jag krälar runt med kameran.

    Även lite utblommad är den vacker - Guckuskon

    Ängsblommor i mängder

    Ängsklockan i vacker båge...

    ... och Kanelrosen blommade rikligt

    Vy över ängsmarkerna vid Björkskogsnäs naturreservat

Hemfärden blir nästan lika humoristisk när damen i elektronikboxen förtvivlat försöker leda oss hem på vägar jag inte vill ta, men hem kommer vi till slut utan problem efter en lyckad fest och naturupplevelse.