Orre och havsörn med grod epilog

Det är fortfarande mörkt men en ljusning anas i öster. Nattens stillsamma regn har bytts mot klar himmel och månen, nästan full, lyser starkt över myrtallarna men är på väg ner i tallgrenarnas trassel, det är tre grader varmt utanför gömslet men inne ligger vi tre förväntansfulla skådare insvepta i varma sovsäckar. 

    Solen börjar färga in morronhimmlen

 

Vid fyratiden hör jag de första orrarna som anländer till spelplatsen, månen har nu sjunkit ner och börjar trassla in sig i myrtallarnas grenar, det drar en kall fuktig myrdoftande vind in genom gömslegluggrna när jag sticker ut teleobjektivet.   

   Månen stor och gul lämnar scenen

 

Vi stoppar i oss lite termosljummet kaffe och macka medan ljuset långsamt ökar i styrka. Orrarna spelar utanför och vi hör hur de bubblar och väser från tuvorna där de står med uppspända vita stjärtfjädrar och markerar sina revir. Snabba vingslag och förflyttningar markerar de interna stridigheterna enligt urgamla maner.

 

   Orrarnas flykt är snabb

 

    Soljuset tänder glöd i barrskogen

 

Snart nog blir det fotoljust och vi följer kampen från gömslegluggrna. Solen lyfter sig långsamt över Bötesberget och färgar in hela myren i ett varmgult ljus där orrarnas röda kammar lyser som stopplyktor. 

   Spelet bubblar över myren från tuvor och sänkor

Detta är första dagen orrhönorna uppträder på spelplatsen kan vi konstatera i den loggbok som ligger i gömslet och det är intressant att se hur de påverkar spelet. Så fort en höna flyttar sig så följer en del tuppar efter och börjar spela på nya platser nära hönan. Hönorna är sådär måttligt imponerade och lämnar spelplatsen emellanåt för att övervaka kombattanterna från någon krumböjd myrtalltopp.

 

   En orrhöna byter plats

    Orrhönan övervakar spelet från sin topp

 

Det är ett tidlöst skådespel doftande av myrens egen parfym av vildmark och orörd natur, kryddat med inslag av eget termosljummet kaffe. Solen höjer sig alltmer och tar dagen i besittning och orrarnas spel mattas något.

Plötsligt kommer två tranor sträckande över myrhorisonten, men nej det är havsörnar i spelflykt visar det sig och det vi först tvekade över har orrarna uppfattat och försvinner, lika kvikt som en avlöning, för att lämna myren i plötslig tystnad.

    Havsörnar svävar in och gör slut på spelet

 

 Det är över för den här gången och det sluter med en i mitt tycke final grande. Vi packar ihop och träder återtåget i mitt fall på ett par gamla snöskor från Överskottsbolaget, då denna inrättning fortfarande gjorde skäl för namnet, vilka var helt perfekta i sammanhanget.

 

 

    Bärkraft med snöskor ingen dum idé

 

Våren har nu anlänt med nästan sommaraktig värme och tecknen därpå radar upp sig i en fart som får bloggen att närmast likna en essä över flydda tider. Allt sker så snabbt när värmen väl etablerar sig, jag såg första fiskgjusen ryttla över våtmarken hemma, isarna smälter bort och grodorna spelar för fullt i solvärmda dammar.

 

    Rutten is bara timmar kvar att leva

 

    Åkergrodorna har redan lagt rom och bubblar i vårlig yra

De första vitsipporna tittar förvånat upp i sydsluttningarna – det är bara att njuta av denna flyktiga årstids framsteg för snart kommer bakslagen och skrinlägger drömmar och odlarmödor, men vi vet alla att värmen kommer att avgå med segern även detta år.

 

    Vitsippan sträcker sig mot vårljuset

Diväteoxid

Två tredjedelar av jordens yta är täckt av det rubriken antyder, alltså vatten, den kanske viktigaste kemiska föreningen överhuvudtaget på vår jord. Vår kropp innehåller 60-70 procent vatten och en manet nästan nittio procent och gamla E4:an här i Sättersta är nu bitvis täckt till femtio procent av just vatten. 

   Vart tog vägen vägen - eller, är mer vatten på väg?

Sättersta vattenstad skulle man kunna säga, åtminstone tycker den just anlända drillsnäppan att det är ont om torrlagda tuvor, men å andra sidan behöver den just inte mer än några vass-strån att vila sin cirka 50 gram lätta kropp på.

   I Sätterstahavet är inte en tuva torr

Det flödar överallt, tidningarna är fulla av vattendränkta bilder och varningarna för översvämmningar står som spön i backen, den i ett tidigare blogginlägg använda metaforen ”full som ett vårdike” räcker inte till längre, det svämmar friskt över bräddarna och dränker åker och äng. 

    Vattenrika vattenriken

 

Jag som hade vattenbrist i brunnen för bara ett par veckor sedan, kan nu slösa ohejdat på denna lyxvara. Det bubblar och porlar kring alstammar som nu står mitt i flödet, och vattnet har bråttom påhejat av tyngdkraften som tvingar det neråt framåt och får det att söka nya banor när gamla fåror inte längre räcker till. 

 

    Det kallas erosion

Det är vatten som långsamt bryter ner våra bergskedjor och formar flodernas meandrande vindlingar och skapar bördiga deltaområden där det finare materialet avsätts, både i stort som i smått. Man kan se det i minsta flöde som i vägarnas vattenpussar där det sipprar fram och barnens stövelklackar just skapat nya fåror, fascinerande.

    Busshållplats för dykare - en nysatsning av lokaltrafiken

 

Vattnet visar också jordbrukslandskapets historia, gamla diken som blivit igenlagda avslöjar sig som våta sträckningar och utdikade sjöar återtar sin forna storhet om blott för några veckor, det som på kartan benämnes fd Sätterstasjön kan nu liknas vid ett innanhav, låt vara i blygsam bemärkelse men ändå.

    Den vanliga å-fåran syns bara där vassen sticker upp

 

Vatten en självklarhet som är svår att leva utan vilket jag blev varse med sinande brunn. Ett normalt hushåll gör av med 50-100 liter per person och dag och utan denna lyx blir livet till en ökenvandring där varje droppe tas tillvara som vore det guld, vad man nu ska med det till i öknen.

Men just denna tid känns det som vi har nog av denna lyxvara som dränker vår tillvaro i sitt överflöd. Bilarna på gamla E4:an får mustascher och gratis underredestvätt allt beroende på hastighet vid passagen. 

   Broby avgiftsfria biltvätt med självservice

 

Men snart nog sjunker det undan och vårens föränderlighet återgår till det normalas glömska där man fortsätter att planera för bostäder utan att tänka på översvämmningars förtretligheter. 

    Vid Näsby fotbollsplan ligger ekonomibyggnaden endast åtkomlig för spelare i stövlar

 

Men detta vårens nydanande vattenrike uppskattas, om inte av bonden och ägare till dränkta hus, i alla fall av alla simfåglar som får mer än armbågsrum (vingrum kanske) för parningsspel och revir.

    Grågässens tillfälliga vattenrike

 

    Skrattmåsarna sitter som nottecken på åkrarnas isblå partitur

Vårtecken och tankar

Ett telegram avsänt från lundastudenterna till uppslastudenterna "Vi har vår i luften var har ni er" tyckte jag passade årstiden. När detta telegram såg dagens ljus är osäkert men att tro att det var ett av mig genialiskt och unikt drag var ett klart misstag. Jag sökte på nätet och fann att det används överallt i bloggar och ingen tycks veta dess härstammning. Det har i alla fall en positiv dubbelbetydelse och fungerar utmärkt som metafor för våren.

Svante Lundgren författare och fotograf  bosatt i Älvkarleby talade med en vän i Skåne som utgöt sig över det erbarmliga vårvädret med bara regn och rusk, varpå Svante svarade – men här har vi vårväder – regn och rusk!  Just så är det, vårens ombytlighet är dess omissigenkänneliga tecken.

Regnet får drivan att formligen ”sjunka ihop och dö” som det står i visan, äng och åker smälter fram och djuren finner bete över större ytor. 

    Dovhjortarna betar hornlösa alldeles utanför stugan

 

Hjortarna bakom huset betar över hela nejden och gäss och svan har börjat gå två och två. Ja inte bara dom, de flesta börjar parbildningen nu. Vipans flykt så svår att fånga på bild då den svänger hit och dit i okontrollerade rörelser ivrigt jamande på sitt typiska sätt. 

    Vipans vinglande flykt

 

Sånglärkorna  står på vibrerarande vingar över Tystbergarakan och solen får de svarta åkertiltorna att ryka i värmen, alla är de på väg att bli två.

    Lärkans landskap smälter fram

 

Blåsippan ute i backarna, står nu allmänt även i Sörmland och tussilagon börjar sträcka på sig i dikeskantens snåriga fjolårsgräs, det som alltid är så störande på bild och kräver noggrann bortplockning. 

    Blåsippa och Tussilago kära växter som passar i äggkoppen

Hasseln börjar just dessa dagar att slå ut jag har sett de första honblommornas pyttesmå röda pistillkransar huttra i den relativa kylan. Men så kommer en varm dag och det står som en rök från alla hanhängen när de släpper sitt pollen.

    Hassel hanhänge överst och honblomman underst

Full som ett vårdike  är en härlig metafor som väl just denna tid inte närmare behöver förklaras, bräddfulla rinner alla vattendrag och Sätterstamadens vattenyta stiger varje dag och den gör nu skäl för sitt gamla namn Sätterstasjön, en fågellokal av klass. 

    Svämvattnet breder ut sig i nyanser av brunt och blått

Nattliga konserter av gässens trumpeter och sångsvanens vokala prestationer tillsammans med de nyanlända skrattmåsarna formas till en vårsymfoni av tidlös skönhet. Låt vara att jag saknar dolbyns förmåga till brusreducering, för både motorväg och de tondöva kajorna skulle behöva dämpas en smula.

    Kajor och kråkor skriker och skränar särskilt i skymmningen då de drar iväg till sina natträd

 

Jag noterade att kärrhöken anlänt till ”sjön” åtminstone tror jag det var en sån, de blev bara en snabb obs. på håll.

De varma dagarna kan vi också se de första fjärilarna de som övervintrat som fullbildade insekter. 

    Den brunröda färgen matchar markens färgskala - ett perfekt skydd

 

Där flyger nässelfjärilen kring snödropparna och påfågelögat solar sig i gräset och till och med Sorgmanteln med sina, nu efter vintern, vitbleka vingkanter jagar genom trädgården, och på marken blommar vintergäck och snödroppar och krokusarna sticker upp som färgpennor ur marken. Någon har sett en humla men det var inte här hemma och räknas inte.

    Här har färgpennorna slagit ut

Andra vårtecken, inte fullt så poetiska kanske men praktiska, är att ytterdörren nu går att stänga utan att rycka den uppåt, det krävs knep att bo i gamla trähus som lever sina egna liv i takt med årstidens fysikaliska förutsättningar.

    Bedrövligt landskap - ramlar man här blir man hjälplöst spetsad på sylvassa stubbar

 

Även vägverkets allt annat än pietetsfulla ansning av vägkanterna smälter fram som ett exempel på tidens brådska där man mejar av allt sly med en gigantisk slaghack som lämnar efter sig ett landskap närmast påminnande om Dresden efter engelsmännens bombattacker, ska vi behöva acceptera denna tidsbesparande förfulning av vår miljö? Är det rent av så att vi lever i en tid när vi inte längre har råd att utföra behagliga ting – allt ska offras på effektivitetens altare, tyvärr.

Men det mest påtagliga och lika positiva av alla vårtecken är ändå Sädesärlans trippande på takåsen och denna gång dessutom med honan i sällskap. 

    Sädesärlan ett värdigt och bestående vårtecken, hanen kvittrar och honan inspekterar boplatsen under takpannan

Hanen brukar alltid anlända några dagar tidigare men idag står de där båda två kvittrande på typiskt sätt, och nu finns det insekter att äta – detta är ett osvikligt vårtecken nu finns ingen återvändo.

Orre och Lärka

Det frasar och krasar om stövlarna när de trampar igenom den sköra skarsnön och sjunker ner till skaften, upp igen och trampa vidare. Snart nog är vi ute på mossflaten där dvärgtallarna står spridda i allsköns ordning.

    Gryning på Orrmossen

Mellan de glesa stammarna och yviga kronorna skymtar orrkojan, grön och högst fyrkantig med rejäla fotogluggar. Trots vårens försening på cirka 4 veckor så är orrspelet mer kalendertroget. Vi installerar oss i kojan som är hyfsat torr trots vätan på mossen runt om. Nattar tidigt och väcks vid 5-tiden av de första  orrarnas bubblande och väsande och lagom till att det blir fotoljust så försvinner de plötsligt från spelplatsen. Detta sker inte sällan och de brukar komma tillbaka. 

    Det första spelet varar inte länge

Sovsäcken lockar med värme, det är minus 6 grader utanför och frosten ligger vit på de krumma tallarna, men en kaffe och macka får livsandarna att långsamt ta sitt förnuft tillfånga och vid 6-tiden är de tillbaka för en kort sejour och jag får några bilder. 

   

    Spelet bubblar en stund igen

Sen rullar dimman in och orrarna flyr fältet än en gång för att, som det visar sig, inte komma tilbaka. Dimman tätnar så att vi inte längre ser skogskanten och tallarna står utslängda som spretiga skulpturer över mossen frilagda mot bakgrunden av dimman som långsamt drar förbi i böljande sjok.

    Dimman rullar in - utsikt från gömslet

    Frostiga ungtallar

    En ensam orre träar i en talltopp

Vi ger upp och packar ihop fast beslutna om att återvända ännu en gång. Vädret har betydelse för spelet, det får inte blåsa för mycket och ljuset får gärna vara det rätta så det gäller att välja rätt tillfälle. Lagom till att vi kör därifrån bryter solen igenom och dagen övergår vit till blå.

    Öppet vatten i sundet, Stendörren

    Studsviks brygga

Isarna ligger fortfarande landfasta men vid Stendörren går det öppet i sundet där det är strömt.

Vägarna är torra och åkrarna ligger svartvita i långa plogfåror, våren har anlänt. Björkarna vid Hånö bildar svartvita vertikaler mot den ljusblå vårhimmlen och snö lyser upp underifrån.

    Björkarna vid Hånö

Alldeles intill Tystberga skola kommer en ormvråk mot blå himmel och attackeras ilsket av en korp, reviren försvaras ibland med näbbar och klor.

    En Ormvråk uppvaktas av ilsken Korp

Den första lärkan, drillande på vevande vingar  mot det blå, syns längs Tystberga-rakans svartvita åkerinramning och under på snön patrullerar tre sångsvanar i väntan på vatten. 

    Lärkans spelflykt

    Sångsvan på rad

Sädesärlans rykte som punktlig har allvarligt kommit i gungning och jag har inte sett någon ännu, men jag har full förståelse för att den dröjer insektsätare som den ju är. Men värmen som nu komma skall kommer snabbt att få igång de sexbenade surrande stickande älsklingarna, till ärlans fromma. Jag har redan släppt ut en nässelfjäril som vaknat till liv ute i en av bodarna, den flög med prasslande vingar mot rutan, ville ut i vårens värme.