Vintern som gick verkar snart ha nått sitt slut,
trots att vi bara är i slutet av februari men bakslag är att vänta. Annars en bra vinter därför vedförrådet fortfarande har kvar av sommarens mödor, kanske
tråkig för de som önskat tillbringa säsongen på skidor eller skridskor då
möjligheterna varit en smula ransonerade.
Fruset vattenfall Dunkehallaån
Iskalla grenar vid Vätters strand
Jag tröttnar aldrig på isens skulpturala mångfald
Vid
juletid var det kallt och vätternvattnet fångades av strandstenar och kvistar.
Bakom flygplatsen rinner Dummebäcken genom blandskog, slingrar sig fram bland
snötyngda träd med ett rikt utbud av vintermotiv.
Snöstilla flyter ån och bildar sitt eget frostkalla galleri
I Sörmland nere vid Nynäs brygga hade havsvattnet börjat
frysa och snön låg orörd bland vintertomma bryggor – kanske den vackraste
vinterdagen i år.
Underliga mjuka snöfläckar pryder isen vid Nynäsbrygga
En blek sol skymtar mellan ekarnas vintergrenar
Lövsund, där sångsvanarna brukar hålla till i de öppna
vattnen,var inbäddat i blöt nysnö som ett vitt täcke på allt som höjde sig över vattenytan.
Ett märkligt svagt sepiatonat ljus - svämmarker vid Lövsund
Det har varit långa perioder av grå tristess, inomhusväder,
men emellanåt har solen trängt sig igenom och plötsligt färgat in tillvaron i
det mest inställsamma ljus någon kan begära. En plötslig röd ton skapar ett
märkligt ljus inne och när jag tittar ut så brinner hela himlen i solnedgångs
förföriskt ljus.
Dessa förunderliga solnedgångar - 24 mm vidvinkel
Jag sliter tag i en kamera och rusar ut och leker komposition med
min aspdunge och snöfälten i kvällsljuset, vad mer kan man göra när gråvädret
så envist tvingat mig till handlingförlamande stiltje.
Fotoåret har börjat igen!
