Från Vinteride till Våridé

Lång frånvaro här på bloggen som väckts till liv av solljuset. Rent metaforiskt har jag tillbringat hösten och vintern i vedkaminens absoluta närvaro, ett både fysiskt och mentalt ide. Men det är dags att kliva ut även om det inte är ur en garderob som ju förefaller vara populärt i dessa tider.

   Två bilder från den gångna vintern
 

Men nu har ljuset dragit igång våren tidigare än man kunde tro och vårtecknen hopar sig i en ändlös rad. Det började med Tofsvipa och sånglärka vid Tystberga-rakan och sångsvanarna som tutar i skymningen nerifrån Sätterstamaden ackompanjerade av gässen hesa kacklande när de återvänder från fältens nygröna. 

   Sångsvanarna vilar på sina spegelbilder - Lövsund

 

Bofink vid fågelbordet och hackspettens akrobatik när han leker sparv och skall äta solrosfrön, korparna vårflyger och utstöter underliga klongande läten och alltihop övervakat av havsörnens skarpa ögon när han söker sig en kvällsgås. Vid Grindas viltvatten dansar de nyanlända tranorna ikapp med kaveldunens frön som fyller hela luftrummet.

   En trana kretsar runt dammarna vid Grinda
 

   Kaveldunen släpper sina frön likt tidiga myggsvärmar i vårvinden

På blomfronten har vi sedan länge redan skådat vilda tussilago och nu kommer blåsipporna ”en masse”, hasseln blommar för fullt och bland de tama ser vi snödroppar och vintergäck och även krokusarna börjar propsa på att få vara med i denna en månad för tidiga våryra. Första humlan surrar bland vintergäcken och fyller på vinterns tömda förråd och nässelfjäril och dito citron har visat sig, men de övervintrar båda som fullvuxna och skall bara para sig för att sedan dö. Då har de fullföljt sin biologiska uppgift.

   Mina fyllda snödroppar via en rakspegel på marken under

 

Ja ja, säger den uttråkade läsaren det där har jag väl också sett skulle det vara en nyhet eller?

Men jag hävdar med viss bestämdhet att det inte handlar om att vara först med sin upplevelse, för det racet vinns alltid av någon sydvänd tomtägare i uppvärmd statsmiljö, utan att det är när jag själv skådar ormvråken på sin stängselstolpe eller hör rasslet av första ormen i fjolårslöven som iakttagelsen blir verklig. Det är mina vintergäck och dubbla snödroppar som räknas det är då vårens klentrogna löften infrias för att snart dränkas i bakslagens troliga återfall av den årstid vi sedan länge trodde flytt.

   Vid Aspnäset på Stendörren reser man ny gärsgård ett grannlaga arbete. En teknik i utdöende som   kräver mycket material och kunskap - och det har ledaren Lasse Petterson

Vid Stendörren pyntar man vårfint med anläggandet av ny gärsgård runt huset, världens vackraste sätt att inhägna, ett stängsel som åldras med skönheten som förtecken. 

    En sista bild på mina "teta a teter" mot blå himmel - så svenskt

Så ut ge er ut och skåda, gräv och påta, njut av våren och även kanske plåta!