Västkusten återigen

Högtrycket står sig och värmen är sommarlik fast vi bara är i början på Maj. Jag kan inte låta bli att svänga in på småvägarna söder om Tåkern och hamnar vid Isberga naturreservat. Ett område präglat av inlandsisens front vid avsmältningen. Fullt av glaciala avlagringar, dumliner och gropar där isflak strandat som nu är vattenfyllda sänkor. Där på sluttningarna i den kalkhaltiga marken växer några Backsippor tillsammans med nyutslagna Mandelblom och en hel del gullvivor. Hela området är präglat av bete och uppvisar torrmarksflora – nästan lite ölandskänsla.

    Dödisgrop

    Backsipporna blommar ännu

    Mandelblommor håriga i motljus

 

Just när jag lämnar denna märkliga plats kryper där på vägen en lika märklig skalbagge, jag känner igen den men namnet har fallit mig ur minnet. Jag frågar rakt ut  - Är det en Majbagge? Svaret lär dröja innan jag får ta del av.

 

    Möjlig Majbagge?

Sen blir det en snabb vända till Ombergs sydsluttningar, jag kan inte motstå att glutta lite på de nyutslagna bokarna som bildar pelarsalar här med motljusguld i aldrig sinande mängd. Få träd har sån lyster i motljus som jungfrueliga bokar. I denna bok vänder man gärna blad! Och där på marken står täta ruggar av Ramslök, grönt mot markens bruna, som kommer att gå i blom snart nog.

    Nyutslagna boklöv lyser som guld

    Ramslökens gröna blad mot de bruna fjolårslöven

Utsikten ner mot Hästholmen är lika vidsträckt som betagande med ett blommande fruktträd i förgrundens som en accent till årstiden.

    Utsikten mot Hästholmen 

Allt detta varma sköna gröna ska jag nu försaka för äventyr på böljan den blå eller grå, jag såg ett stort L ligga ute på Atlanten och dess väg är inte svår att fatta. Bloggande tar semester men jag får jobba och kommer igen med så mycket mer att berätta.

 

Bastubåt och små detaljer

Ännu en solig vårdag fylld av upplevelser. Men dagen har en uppgift, vi ska inviga nya bastubåten. Den gamla golvlösa bastubyggnaden som står på det numer uppruttnade däcket på den gamla trotjänaren ska dras över till den nya båtens skinande däck och därefter invigas med ett bad.

 Klockan tio ska vi samlas så jag får en lugn morgon med en del bestyr på hemmaplan. När jag ger mig av kommer kärrhöken guppande på sitt karakteristiska sätt längs kärrkanten mot en fond av lövsprickning i alla färger. Det kan ibland nästan se höstlikt ut med de röda tonerna i löven innan det gröna tar över, särskilt asparna visar denna nyans.

    Kärrhöken patrullerar längs vägen

En stund senare cirklar en ormvråk mot den klarblå vårhimlen och nästa färgexplosion inträffar med en nyutslagen lönn mot samma himmel. En färgkombination man så lätt glömmer att den alls existerar. Dessa intensiva vårfärger byts snart ut mot sommarens mättade dovt gröna – en flyktig tid av euforisk färgmättnad för öga och sinne. Man får ett lyckorus helt gratis.

    Ormvråken mot det blå ...

    ... och lönnens gröna

Vid sjön släpar vi över bastuhuset på den nya båten med hjälp av brädor rullar och mycken mannakraft. Nåja det gick ganska smidigt, det som tog tid var att klä däcket av den gamla båten. Många skruvar var det och rostiga dessutom, men med skruvdragare och väl valda svordomar så låg hon snart där och blottade sitt murkna inre. Denna båt som troget tjänat oss sen 1996 varje lördag – en epok har gått i graven och en ny börjar.

    Jungfrufärd med nya båten

    Den gamla trotjänaren med halva däcket borta

Mellan svordomar, kofot och skruvarna hinner jag höra drillsnäppan dra längs motsatta stranden under barrskogens mörka fond upplyst av några solgröna björkar. Grannstugan lyser röd mellan andra björkar och skräddarna far omkring på blankvattnet där porsen doftande blommar i strandkanten. 

    Porsens guld doftar i strandkanten

    Så röd lyser stugan bakom de gröna björkarna

Grabbarna snackar mest om jordnära ting som traktorer vårsådd och trilskande växellådor och annat matnyttigt. Jag går en sväng längs stranden och ser årets första Tosteblåvinge Celastrina argiolus söka fukt på marken. Det är inte konstigt att hitta den här med både öppen skog med kant mot sjön och värdväxten brakved som hänger över bastuns vedförråd. Allt hänger samman och får en mening om man har ögon för de små detaljerna och för en stund välja att dra  sig undan mystiken i en eller annan icke fungerande motor.

    Den silverblå fjärilen stilla bara nån sekund

Senare på kvällen när jag återvänder hem ser jag några konstiga rökpelare över hela Sätterstakärret, och det tar en liten stund innan jag inser vad det är. Ett gruppsexdrama av gigantiska dimensioner. Tusen och åter tusen kärlekskranka fjädermyggor håller igång. De dansar värre än någon hittills uppfunnen diskodans i virvlande moln upp och ner i höga tornliknande spiraler som hela tiden ändrar form och sakta  böljar för den svaga kvällsbrisen. 

    De äro tusenden som trår denna dans

    Fjädermyggens kärlek - en knappt hörbar musik

Jag står med högerblinkers på och iakttar skådespelet från bilfönstret, och undrar hur många som lägger märke till detta. De flesta skyndar förbi med brådskans skygglappar för ögonen och märker ingenting – tillvarons minsta detaljer kräver ibland en smula saktmodighet för att upptäckas och en alltid närvarande nyfikenhet.

 

Nässelsoppa

Vad är det som är enkelt, gott, nyttigt, lättlagat, närproducerat, och i säsong och dessutom skiner som sola i Karlstad? Givetvis Nässelsoppa med äggula! En bättre hyllning till vårens primörer finns väl inte. Nåja slut på lovord, jag älskar den och ser den som en hyllning till våren och glömde jag säga att det är nyttigt också.

Så jag ringer till Ann-Mari som kommer över och vi börjar mad handskar och sax klippa av nässeltopparna runt mitt gamla nu nästan helt döda plommonträd. Vi fyller varsin bunke vilket räcker till ett par portioner. Man kan klippa nässlor hela sommaren om man nu, som jag och en rad fjärilslarver, gillar detta stickande ogräs, bara man tar topparna och undviker de tjockare delarna. Jag rensar noggrant bort de torra fjolårsstråna redan när jag klipper av bladen och de översta mjälla stammarna så är det bara att skölja av det hela senare.

    Alla ingredienser som behövs

 

När bladen är avsköljda lägger man dem i en kastrull med vatten och kokar dem några minuter eller säg minst fem minuter så de blir mjuka. Jag föreslog att koka ägget i samma vatten för att spara tid och energi men där blev det tvärstopp, Ann-Mari vägrade – äggen skulle ha eget vatten så jag gav upp, äggen fick puttra tills de blev hårdkokta i egen kastrull.

    När nässlorna kokat

Häll av nässelvattnet och spara det till senare, och töm över de kokta intensivt gröna på en skärbräda och hacka dem fint. Här inträffar nästa kulinariska krock – Ann-Mari vill mixa och jag hacka, denna gång vann jag. Jag gillar när man har en viss kontakt med ursprunget men detta är givetvis en smaksak.

    Späd med mjölk och nässelkoket

Sen smälter man en klick smör i en kastrull strör i lite mjöl och reder med en skvätt mjölk och spär sen med nässelvattnet. Ta inte med grumset som ligger i botten utan bara det klara spadet och därefter lägger man i de finhackade nässlorna och buljongtärningarna, en per halvliter och koka en liten stund till och sen tro det eller ej men nu är det klart att servera. Ja ägget skall förstås skalas och halveras och pryda tallriken, en brödbit, nåt att dricka och festen kan börja – njut av vårens bästa soppa.

    En försmak av sommarens grönska

Majvår

 Brittiska öar under tolv dagars kryssning, en intensiv resa med många fina minnen, som får redovisas på annan plats. Men på vägen hem igår passerade jag en märklig blandning av barrskog och vitsippor med speglande trädstammar strax söder om Tåkern. Sättra ängar ståtade med vitsippsmattor och utslagna hasselsnår och allt andades av vårens fräscha grönska långt från sommarens mättade nyanser. 

    Vitsippor och trädspegling

 

Första morgonen hemma randas med klart väder och soluppgång. Jag vaknar tidigt och sticker ut för att se vad som hänt i markerna runt omkring.

Fortfarande finns sångsvanar kvar som går och betar på nu gröna fält. En sväng till Lövsund ger givetvis gäss och kommer där inte en havsörn och skrämmer upp allihop i den disiga morgonluften. 

 

    Grågässen lyfter över disiga åkrar

 

   Havsörnen skrämmer upp alla gäss och drar vidare

 

    Gässen landar efter örnens överflygning

Tranor spankulerar på morgonfuktiga åkrar, hägern står i siluett i vassen och viporna vinglar omkring över nysådda åkrar – mitt Sörmland är sig likt fast grönare – sommaren väntar runt hörnet men än är det vår. 

På två veckor har blomstervåren exploderat än en gång. Först var det de efterlängtade snödropparna, vintegäcken och krokusarna sen kom tussilago och blåsippor och det hela rullade igång. Precis när jag for iväg hade mina första påskliljor börjat slå ut och nu när jag kommit hem igen så är hela trädgården full av påskliljor, pingstliljor, gullvivor,violer och träden har fått löv. Det går så fort när värmen slår till men lyckligtvis kom en kallfront och bromsade upp det hela så jag nu kan njuta av alla blomster. Jag snor runt med kameran fast jag gjort alla bilderna förut så bara måste jag ut och insupa härligheten varje år.

    Tussilagons bollar vinglar på långa stänglar

    Pestskråpen blommar vid diket

    Pingstliljorna ler i morgonljuset

   Gullvivorna står granna överallt

 

Huggormar hos grannen skall flyttas och när jag senare tittar ut så går Dovhjortarna alldeles bakom Lisas lada så jag smyger runt ut i granplanteringen och får några bilder medan de långsamt tuggar sig fram emot skogskanten. De har fortfarande horn kvar – åtminstone några.

    Vi flyttade grannens svarta huggis

    Dovhjortarna betar ouppmärksamt