Skridsko

 Jag är ingen passionerad skridskoåkare – men tar gärna en tur då och då. Så när möjligheten dök upp att få följa med mer erfarna havsisskrinnare så tog jag chansen. Det blev att stå på huvudet i gamla kartonger på kallvinden och leta fram allehanda utensilier som vid närmare betraktande inte bara använts av mig utan också av en del möss som härjar bland allt bråte som där finns. Men efter dammsugning av kartonger och besiktigandet av kläder så stod ryggsäcken till slut packad enligt konstens alla regler med reservkläder i vattentäta påsar.

    Den lilla gruppen med Lasse, Göran och Eva vid kanten till nyfrusen is

Vi begav oss till Stendörrens naturreservat och fick gå den första biten ut på snöiga isar men snart nog så bredde blankisen ut sig dessvärre så började blåsten att tillta. Men vi startade i motvind och kom oss snart ut på partier av riktigt fin blankis. 

    Slät fin havsis med bara lite snödrev - röda kläder borde vara lag

    Vid en del sent frusna områden fanns öppet vatten och tunn is

Vädret var gråmulet vilket fick de diskreta färgerna att framträda i olika nyanser från vitt till grått och ibland en isgrön ton som egentligen enda färginslag i den allenarådande gråskalan. Trots ringa minusgrader blev det kallt om fingrarna vid fotografering och batterierna ville bara vara med kortare stunder.

   Svårt med bra förgrunder i allt detta platta - Kråkfjärden

    Kaffepausen med frukt och mackor är nog så viktig i lä för vinden

   Den enda färgen var grön som här där vatten vällt upp vid klippan

En havsörn lyfte på sedvanligt tunga vingar och drog iväg från någon öppen isbrunn där flaken låg och gnuggade sig runda i vinden. Det är härute på de öppna vidderna mellan små kobbar och skär man kan förvänta sig att finna örnarna och det är alltid samma glädje att se dem nu när de blivit vanligare igen efter svunna dekaders förgiftningar.

   Härute är vi gäster i örnens rike, de letar säkert föda i vindbrunnarna

 

Många grupper var ute och sträckte på benen denna söndag och ledarna hade små vimplar med texten friluftsfrämjandet och aldrig har väl det mottot stämt så bra med tanke på den kraftiga vinden.

   Vid blötis tar det tvärstopp helt oväntat

    Allt för bilden lite annan bildvinkel som omväxling, Lasse ställer upp med ben

   Vi blåser hemåt med vinden i ryggen - då är åkningen som lättast

 Friskluft i överflöd och hemfärden blev rena njutningen där vinden tryckte på så vi nästan kunde glida hemåt utan ansträngning – så planerar en god ledare. Bäst av allt var att jag inte fick träningsvärk – kanske jag är bättre form än jag trodde. En skön söndag och denna kväll framstod sängen som ett gott val redan vid tiotiden.

Vattenfåglar

Dessa dagar när kung Bore hållit vår hembygd i ett vinterns järngrepp skapas också sällsynta skönhetsvärden som man som naturfotograf helt enkelt måste ta del av. Trots vinterns till synes oändliga utsträckning i tid så är dessa kalla frostnupna dagar ganska sällsynta. Iskristallerna bygger helt osannolika formationer på fönster och växter, breder ut sig på barisarna och formar rabatter av gigantiska frostrosor och detta sker bara vid sträng kyla  – alltså ut och plocka motiven. 

    Märkliga frostformationer som bläckfiskar på köksfönstret 

    Morgonljus vid Nynäs brygga

    Kylan skapar underliga formationer...

    ...här en kristall stor som en femkrona

    Frostrosor på havsisen

Sångsvanarna som av oförklarlig anledning stannat kvar trängs ihop i krympande vakar som den vid Lövsund som har varit ett säkert tillhåll vilket också uppmärksammats av hungriga havsörnar som stryker omkring i jakt på föda. 

    Solnedgång över svanvaken

    Efter noggran putsning av fjädrarna så slår de med vingarna

   Havsörnen stryker förbi mot kvällshimmlen

 

På iskanten låg en svanunge skadad eller utmattad av köld och kämpade för sitt liv och bredvid stod en anförvant och försökte utan resultat att få den på fötter. En sorgesaga ”Den döende svanen” värdig att få ett stort orkester opus sig tillskrivet, men endast svanesång kunde höras och den är ju som bekant inte stämd i moll utan bär snarare med sig vårens förebud av ljus och värme. 

    Den döende svanen

 

Dagen efter såg jag havsörnen igen på väldiga vingar avteckna sig mot den rosa morgonhimmlen, förmodligen mätt och glad för av svanen syntes ingenting – naturens obönhörliga kretslopp av liv och död där vi människor helst bara vill veta det ena av två nödvändiga ting.

    Innan solens strålar når ner är det bara svannäbbarna som lyser av färg,

   känslan av high-key * blir påtaglig

Kylan för även med sig andra attraktioner, som den lilla knixande strömstaren som från iskanten oförfärad dyker ner och hämtar föda i vattnet. 

     

 

    Strömstaren - vintergäst i många strömmande vatten

 

Men vem ömkar en sländelarv som blir frukost åt en strömstare. Sommartid är sländan själv en framgångsrik jägare som tar sitt byte i flykten som en attackhelikopter som blixtsnabbt finner sitt mål. Men sån är nu en gång naturens ordning den vi människor tack vare läkekonsten och fredliga fördrag inte längre är lika beroende av- på gott och ont. Därmed bastu, eftersom det är lördag och bastun är den för mig heliga traditionen och kanske ska även jag likt strömstaren och sångsvanarna dyka ner i det vinterkalla vattnet.

* High-key är bilder som domineras av ljusa toner. Om en bild är high-key eller inte avgörs mer av hur bilden exponeras och bearbetas än av själva motivet. Motsatsen till high key är low-key.

Frostmorgon

 

    Gryning med dimmor Brobykärret

 

Vintern återkommer illa kall och draperar landskapet i vit frostdräkt. Från mulna moln med minus 6 grader klarnade natten och den diffusa månen framträdde på sin nattvandring med Jupiter som följeslagare och köldaktierna rasade till -17.

    Isen blänker kall och matt i morgonljuset
 

Morgonen randades med klar himmel och med telet i handen ger jag mig iväg ner till brevlådan som ruvar på morgontidningens kalla nyheter.

Gryningens morgondimmor vilar över kärret, och den lilla bäcken ligger frusen – en isgata ut i den frusna våtmarken. 

   Utloppet längre ut kantad av törstande alar

Nattens spårstämplar avslöjar djurens aktiviteter – det som verkar dött och livlöst sjuder av nattlig aktivitet.

   Djurens vägar och bakom buskarna rusar E4:ans trafik

 

Björkens smågrenar hänger som ett flor upplyst av de tidiga solstrålarna just från den gren jag tänkt såga ner. Kanske detta är naturens underbara sätt att vädja om fortlevnad och inget sätt kan väl mer appellera till en skönhetstörstande naturfotografs känslig sinnen. Den skuggar, tänker min odlarsjäl och skjuter beslutet om avverkningen till barmarkstid – jag kan inte sätta sågen i detta konstverk.

    Frosten lyser som guld i motljuset

 

Redan märks att det blivit ljusare men solen tar ändå lugnande lång tid på sig att stiga över granhorisonten vilket låter den hugade fotografen botanisera bland dikeskantens kristalltyngda vinterståndare. 

   De torra stråna uppvisar bissara och vackra mönster - naturens egen konst högst 

  förgänglig

De böjer sig taggigt tyngda mot skuggornas blå i det varma morgonljuset.

Det känns lyxigt att per fot komma ut i allt  detta vackra – bara att stiga ut genom dörren och lyfta kameran. 

   Ljuset förändrar sig hela tiden under morgonen och skapar nya motiv

Grått och Blått

1. Preterium eller imperfekt

Gryningen smyger sig på denna årstid i början av januari, tassar fram i luddiga filtsockor och tänder långsamt ljus över knastrande skarsnö. Gråväder ja rent av intensivt gråväder om nu något sådant existerar. Det är en utmaning för en fotograf att åstadkomma något i denna frånvaro av ljus, landskapet vilar i svartvitt liksom skaparlusten. Morgonljusets grå vill liksom aldrig lyfta och på allvar ta dagen i besittning men likväl kommer den. Mesarna vaknar till sin talgbollsfrukost och kråkfåglarna ropar ut sin längtan efter vår och värme – åtminstone skulle man med en gnutta fantasi tänka sig det.

    Översvämmad gråmorgon på väg mot Tystberga

På raksträckan in mot Tystberga svämmar dikena över på åkermarken och skapar nya våtmarker till böndernas förfäran. Fjolårets regn dränkte skördarna med stora förluster månne brödpriserna stiga. 

    Iskråkor

 

Men på de nu istäckta åkermarkerna står kråkorna spridda – vad kan de finna där att äta i den till synes sterila miljön, en uppfluten daggmask som lämnat jordelivet för lite syre eller en vinddriven vinterinsekt, det krävs vinterinsikt att överleva.

2. Presens

Lördagen inleds med naturmorgon i dubbel bemärkelse. Jag går ut med radion i öronen och lyssnar på hur Åsa och Lena samtalar om Skimraskogen som ligger bara några kilometer härifrån. Himmelen denna morgon uppvisar en stålblå ton och märkliga moln som strålar ut från en punkt vid horisonten.

    Magiska morgonmoln

 

Det är tidig gryning och stjärnorna lyser ännu men bleknar allteftersom ljuset tilltar. Sångsvanarna tutar emellanåt nere från kärret och blandar sig väl med radions sällskap. Vägarnas is lyser av matt glans och skarsnön har det där vårliga fraset när man trampar fram, vi har redan fått tio minuter längre dag och sinnet är inställt på vår.  Isen breder ut sig över hela våtmarken och hotar tränga upp på vägbanan bara vid diket är det öppet vatten. 

    Månspegling i våtmarken

 

Nu har gryningen övergått till nästan dagsljus men solen dröjer under horisonten ännu en liten stund och samtidigt har drivande moln börjat gäcka den tänkta soluppgången.

    Ekens grentrassel och löftet om soluppgång

    Halvmånen på lång väg ner

 

De lyser i olika röda nyanser och jag lägger vårdträdet, den gamla eken, som spretig förgrund till det rosa molnpudret. En timme senare är allting grått igen utom en svag strimma på västerhimelen som lyser blekt gulaktig – en avlägsen solhälsning.