Nattbilder

Att fotografera på natten går det?  Visst går det, med dagens kameror kan man ju ställa upp iso-talet ganska högt och fortfarande få bra resultat. Men bäst är att använda stativ och lite längre exponerings tid.

Efter den kurs jag håller för Medborgarskolan i Nyköping gav jag mig ut en natt i staden denna gång utan stativ men använde istället fasta föremål att stödja kameran emot. Nattljuset så som det blir i en stad med himmelen upplyst av oilka sorters artificiella ljuskällor ger ett alldeles speciellt uttryck. Inte bara ljuset utan också snön som ytterligare förstärker ljuset bidrar till en ödesmättad stämning.

Jag gjorde några bilder längs åns forsar och sedan teaterparken och på det folktomma stadstorget där en sen nattvandrare rastade sin hund.

    Dessa fyra bilder vid tagna vid ån...

  

    ...och här från centrum.

En annan klar och kall natt lämnade jag stugvärmen och gick ut. Månen var nästan full och kastade skuggor från träden runtomkring. Temperaturen gick ner till minus 15 grader så både jag och kamerabatteriet längtade snart in i värmen igen. Men några bilder blev det i hemmets omedelbara närhet som väl fångade det spöklika nattscenariot som väl skulle ha passat i vilken Draculafilm som helst.

   Här fyra bilder från en kall natt när kölddimmorna började stiga, lägg märke till hur  trafikplatsens avlägsna ljus ger en orange färgton, saker kameran ser tydligt vid lång exponering.

Det är inte alltid man behöver ge sig iväg så långt för att skapa bilder – det gäller bara att öppna ögonen för nyheter i närheten, se det vanliga i olika ljus. Det är just det som fotografering går ut på – att anstränga sig när ljuset är det rätta.

Svaret på förra inläggets fråga om denna bild - det är helt enkelt de frusna hårstråna från den hjort vi släpade ut till fåglarnas fromma. När de jobbade med näbbar (och klor) för att komma åt köttet så slet de i pälsen som låg som en matta runt hjortkadavret.

    Frusna strån från dovhjort

Is och örn

Nätter av kyla och dagar av tö, så har det varit ett tag nu. Isarna tjocknar på nätterna och fräthålen växer på dagarna. Sångsvanarna har återkommit till kärret och jag hör dem där de ligger i den öppna strömfåran som endast fryser till under de riktigt kalla järnnätterna. Jag har väntat på en morgon med lite molnbildning för att fånga morgonljuset när solen belyser molnen underifrån och bäddar in hela bygden i ett rosa skimmer.

    Månen tar natten med sig mot skogshorisonten...

    ...och solljuset speglar sig i öppna vattnet och nattgammal is

    Infrusna grässtrån oåtkomliga för allt utom kameran

 

Isens variationsrikedom upphör aldrig att förvåna, infrusna grässtrån bildar mönster, och öppna småhål där nattfrosten ligger som ett kristallgitter nyfruset och skört. Jag går med blicken riktad ner och ser var jag sätter fötterna då jag i det indirekta synfältet ser något som rör sig.

    Det är så här man gärna vill se den
 

Jag slänger upp telet mer på reflex och lyckas fånga havsörnen som kommer flygande mot den röda morgonhimlen. Den söker av åfåran där änderna ligger och är denna tid en nästan daglig upplevelse.

   Jakob med yxan i högsta hugg

Senare i veckan går grannens grabb Jakob och jag ner och drar ut en död dovjort som i sitt andra ”liv” får tjänstgöra som fågelmiddag, allt enligt naturens princip  - "den enes död den andres bröd", även om hjorten är av högst karnivort slag.

    Isformationer över rinnande vatten

    Frusna bubblor

    Som konstglas ner mot vattnet...

    ...och mot himlen

Vi botaniserar oss hemåt med näsorna nära marken och studerar alla fantastiska isformationer som vårt eget lilla dike producerat. Ett universum i miniatyr med närmast fraktallika mönster.

    Naturens förgängliga etsningar

                       

När jag två timmar senare tar kikaren och från brevlådan blickar ut mot åtelplatsen ser jag redan en örn sitta där omgiven av de skränande skator och kråkor som alltid är först på plats.

    Men vad är detta, kan någon gissa? Det går bra att lämna kommentar men jag lovar ingen vinst utom den kluriga äran – svaret kommer om några dagar.

I skrivande stund vet jag inte hur tillåtet det är att lägga ut åtlar, men hjorten lade sig till sista vilan uppe hos grannen till ingen nytta så allt jag bestod med var en förflyttning på några hundra meter dessutom på min mark. Om det nu skulle vara förbjudet så är det mig ett kärt brott – mot myndigheters dumheter kämpar vi alla förgäves, och jag hjälper hellre hungriga fåglar än följer stelbenta regler.