Längs kusten

Sommarvärmen har kommit med ibland ljumma nätter även om vi gamla rävar vet att järnnätterna lurar i slutet av maj till förfång för tidigt utplanterade växter. Det är fortfarande blommorna som står överst på menyn, stjäl all uppmärksamhet i kraft av sin färgprakt, och det gör de rätt i. 

   Vitsippsmattor Nynäs

   Dikeskantens gula färklick Kabblekan

 

    Boklöven slår ut

    Fräken med sporax

Vitsippsmattorna håller i ett tag till sveper in marken i förlåtande grönska som gömmer kvistar och bråte. Kabblekan, så ofta felstavad, fyller fuktiga diken med muntert gula ruggar och på kanterna står diskreta fräken med fertila skott, man får verkligen leta efter dem.

Vid Långmaren härskar ödslig stillhet och gullvivorna står täta längs gärsgården  och väntar förgäves på åskådare, men de kommer till början av juni då Långmaren-dagen infinner sig – hoppas vivorna är kvar.

    Gullvivorna härskar i diket - Långmaren

Mer kustnära, vid Stendörren, är det i gengäld full fart. En skolklass med barn från Söderskolan klass 3-5 sn i Flen är på besök. Deras lärare Susanne och Natasha har fullt sjå att översätta och förklara vad som skall hända på de olika stationer som barnen skall besöka under ledning av Karin Anklew och praktikanten Mari Nilsson, tillsammans med värdinnorna på naturrummet. 

    Strandaktiviteter Stendörren

Sjöstövlar och flytvästar tillsammans med baljor, håvar och burkar samlar sig på stranden och snart råder full aktivitet. I tångruskor vaskar man fram märlkräftor och tångräkor samt sländlarver och vattengråsuggor och en spigg väcker stor förtjusning.

    Vad finns i baljan...

    ...en spigg och

    ...sländlarv och vattengråsugga

Det finns ingenting så tacksamt som att släppa ut nyfikna barn i naturen och det pedagogiska värdet i att kunna göra detta borgar för återväxten av framtida biologer. Här fullgör naturreservatet Stendörren en viktig funktion i vårt moderna samhälle, som avlägsnar sig alltmer från naturen, med att kunna erbjuda ett alternativ till dataspelens krigskådeplatser som inte närmare behöver förklaras.

   Fjolårsvass sträcker sig mot vattrad himmel

Vårens flyktiga tid

Tiden går fort när man har roligt och njuter säger man.  Det är samma känsla varje år det här med vårens hastiga uppdykande och förändring. Det var inte länge sedan jag gladdes åt de första Tussisarna och nu har björken slagit ut och fler följer efter i snabb takt. Det är svårt att ta in allt när varje dag bjuder på nya upplevelser. 

    När björkens löv är som musöron slutar tjädern att spela sägs det

 

Fåglarna som varit borta hela vintern dyker upp i tät följd. Plötsligt en dag satt den svartvita flugsnapparen i äppelträdet och igår såg jag de första svalorna balansera på sin telefontråd. Grågässen flyger in i par för bete under ljudligt kacklande men sångsvanarna har sedan länge tystnat och tranorna hörs bara ibland, häckningen kräver viss diskretion Det är alltid mycket svårare att avgöra när något saknas än det omvända. Kärrhöken stryker kring på v-ställda vingar och det har rapporterats både grönbena, skogssnäppa och brushane från den krympande Sätterstamaden av de som har tubkikare att skåda med.

    En blyg kotte tittar fram

   Vankas det mat tro?

Runt stugknuten har två igelkottar dykt upp från någon av trädgårdens alla skrymslen och de kliver ogenerat omkring i rabatten när jag står och hugger ved. De får lite hundmat men inte någon mjölk som alls inte är bra för små kottar. De slukade med god aptit mitt bläckfiskrens men äter annars maskar och sniglar och snäckor, en riktig städpatrull i trädgården.

   Tussilago i kvällens sista ljus

Tussilagona har gått i frö och sträcker sig på långa stjälkar med vemodigt böjda huvuden, och snödropparna böjer sig också frötyngda i gröna bågar. Alla de tidiga vårblommorna tar farväl för denna gången men nya dyker upp hela tiden – det är knappt jag hinner med. 

    Vita och blå sippor

Vitsipporna blommar i täta mattor och Blåsipporna hänger med fortfarande och hela trädgården är nu full av gula påskliljor som står i kontrollerad oordning som små buketter överallt och tulpanerna börjar slå ut, får se hur länge det dröjer innan rådjuren äter upp dem. Men min savann utanför är fylld av hjortar som kanske håller dem borta. Liknelsen med savann är inte så tokig det kunde lika gärna ha varit gnuer i väldiga flockar så många är de när de kommer ut för kvällsbete, ja de är där faktiskt mest hela dagen så oskygga har de blivit.

   Det lär finnas över tiotusen varianter av påsklilja här en gammaldags fylld form

    Pestskråpen blommar och bladen är på väg

Hattifnattarna, min beteckning på pestskråpen som breder ut sig i en tät matta på andra sidan krondiket, gör sig bra i solens sista strålar. 

   Julrosens blekgröna färg är bara en av många varianter

Julrosen blommar namnet till trots, vårens mångfald sveper förbi i närmast berusande fart – ut och njut sommaren är snart här!

Nu blommar löken

Många av vårens tidiga växter förutom sipporna är lökväxter och har all näring lagrad i löken vilket ger en snabb start på blomningen. 

 

Vitsippan i lätt motljus vilket gör att skuggorna från de gula ståndarna avtecknar sig mot de vita petalerna och får stjälkhåren att lysa

 

 Blåsipporna i skugga gör att färgerna framträder mjukt mot de bakomliggande blomtrasslet

De poppar upp lite varstans och sprider sig villigt i rabatter och gräsmattor. Lökväxterna utgör också viktig näringskälla för nyvakna insekter vid sidan av den rena glädjen av att se dem.

Tulpanens gula mitt ligger förskjuten från centrum så att det röda bladet bildar en diagonal genom bilden

När man fotograferar växter är det en fördel att komma ner på samma nivå, uppifrån perspektivet gör att man liksom fjärmar sig från motivet och får marken som bakgrund och den är inte alltid den vackraste bildlösningen. Så ner på magen bland stickor och strån. Just de sistnämnda är ofta ett problem och det är en fördel att kontrollera skärpedjupet för att avgöra hur mycket av de ofta skarpt lysande fjolårsstråna som kommer med på bild. De har en förmåga att lysa ilsket vitt och störa en annars vacker bakgrund. 

 

Vårstjärnans blommor hänger ner mot en oskarp bakgrund av gröna blad och en gul Svalört, här får man vara noggran med bländaren så bakgrunden inte blir för skarp - använd skärpedjupsknappen eller ta fler bilder och jämför

 

För makrofotografen öppnar sig en hel värld där nere bland tuvorna och man kan ägna timmar åt att söka motiv. Just komponerandet är det viktiga, ändra vinkel för att få bort störande element i bakgrunden, prova olika bländare för att hitta rätt skärpedjup och laborera med skärpa och utsnitt.

 

Den outslagna proslinshyacinten överst med det gröna bakom själva blomman och nederst lite förskjuten för att få bättre balans mellan bildelementen
 

 Krokusen i extrem närbild där pistillens gula diagonalar upp mellan kronbladen, man måste inte redovisa hela växten för att skapa en bild

Att fotografera är ett sätt att fånga den flyktiga vårens själ för bevarande till mörka vinterkvällar och kanske också ett sätt att minnas var man stoppat ner alla lökar på hösten, vilket är så lätt att glömma.