De kalla kusterna försvinner långsamt för denna gång
Det är molnigt och kallt bara några plusgrader och Svalbards
bergprofiler står på rad, glaciärtyngda med molnhatten på. Trots vädret är det
en pampig syn där landet sakta tonar bort i aktersvallet och sträck av grisslor
flyger tätt över det lugna vattnet.
Då och då ser vi blåset från en val och alla rusar till relingen
Nästa attraktion är Björnön som lockat mig ända sedan jag
läste Svante Lundgrens bok med samma namn. Men som väntat är den också svept i
dimma som skär av alla topparna längs med fotknölarna, det enda vi ser är några
raukar som sticker upp nosarna i dimman på sydsidan.
På dessa spetsiga klippor häckar tusentals grisslor
Det är en märklig känsla att komma NER till nordkap, men så
är det när man varit i arktis och även denna mytomspunna klippa döljer sig i
dimma så som oftast är fallet när kall luft från arktis mäter den varmare
landet.
Dimman håller i sig - normalväder i dessa trakter
Jag vandrar runt i Honningsvåg istället för att stirra ut i dimman på
toppen. Vädret håller stilen och toppar med regn när jag följer kajerna runt i
ett fåfängt hopp om att se en praktejder, vilket misslyckas.
En gastanker väntar på last med nystartade motorer
En trut fotograferad oavsiktligt på för lång tid blev ganska lyckad
Lite vackert ljus strålar ner över Mageröya när vi styr söderut
Vi får en vacker passage av Tromsö med solnedgångshimmel
mitt i natten och bergen omkring vackert färgade av nattsolen. Det är svårt att
krypa till kojs när naturen är så magnifikt pampig hela tiden men nya
upplevelser väntar nästa dag och vädret lovar ljus av kreativt slag.
En av Tromsöbroarna ramar in de snöklädda bergen
Bron med fartygets lyktor som förgrund
Kvällsljus efter Tromsö
Måsarna fiskar på guldvatten
Vi ser flera flockar med Grindvalar på resan neråt
Vikingahuset i Berg är mitt mål på denna utflykt och det
visar sig vara mycket intressant. Andra far till Reine och Nusfjord båda
klassiska besöksmål här bland Lofotens berg och små fiskelägen.
Det återuppbyggda långhuset i Berg
Blommningen är senare så här långt norrut - Rödblära
När vi stävar söderut ser vi de yttersta öarna i Lofoten mot
en solkolorerad kvällshimmel, det kan knappast bli vackrare och mer storslaget.
Den taggiga profilen av öarna som avslutar Lofoten här bla Väröy...
...och de sista med Röst, Hernyken och Trenyken som avslutas med Skomvers fyr
När vi efter ett dygn svänger in mot Geirangerfjorden har vi
passerat polcirkeln och nätterna börjar göra skäl för namnet det blir lite
mörkare igen. Färden in mellan höga bergväggar bjuder på högt belägna
fjällhemman och sprutande vattenfall som kaster sig ner mot fjordbottnen.
Ett av alla vattenfall i Geirangerfjorden
Vi har tur, vägen till Dalsnibba har just öppnat efter en
mycket snörik vinter och vi kan se fartyget vila på vågorna långt nedanför i
fjorden.
Det samlas en del snö på väg till Dalsnibba
Utsikt ner mot Geiranger
Senare nere i dalens försommargrönska vandrar vi omkring i Geiranger denna
världsberömda turistfälla. Frodigheten är påfallande som om naturen måste
skynda sig att blomma inför en snart annalkande vinter. Blomprakten är överallt
och lyser med sin närvaro.
Glaciärvatten i dalens varma gröna
Fartyget med smörblommor i förgrunden
Ett sista vattenfall på väg ut ur Geirangerfjorden
Vi har snart slutit cirkeln och det är bara slut kvar dvs
Göteborg där jag skall disembarkera och återvända hem efter denna visit i
köldens rike som dessvärre blir varmare för vart år som går och isen smälter
undan mer och mer – blir det något Arktis kvar?
