Nedslag i sommaren

En eloge till nörden. Jag menar då i positiv bemärkelse, kanske gränsande till geek, skillnaden kan diskuteras, men kolla gärna dessa betydelser på närmsta nät. Nörden, dit jag även räknar mig själv, är en person med specialintresse oavsett vilket, som kan och vet mer om något än andra o ibland kan bli lite påfrestande med sina intressen. Vetenskapare hamnar ofta i denna kategori och nörden dyker gärna upp i skämtsamma sammanhang, tex professor Kalkyl i Tintin.

   En guldbagge i plymspirean

Jag är foto- och natur-nörd och är rätt nöjd med det. Varför ger man sig annars av till Vrena station för att leta efter en skorem? Jo om skoremmen i fråga heter Corrigiola litoralis på latin och är en liten oansenlig växt som bara förekommer där i hela Sverige så kan det vara förklaring nog. Jag hittade den efter en minst timmes letande på den stekheta banvallen. 

    Vrena station det gamla stickspåret

    Skoremmen är bara några centimeter hög och svår att finna

Att den heter littoralis betyder att den normalt växer på stränder, vilket den gör längs hela Danmarks kust där den är vanlig, men en banvall har vissa likheter med stränder och helt klart har den tagit tåget hit till denna slutstation. 

   Bredbrämad bastardsvärmare Anthrocera lonicerae

 

Där flög också Bastardsvärmare kring Käringtandens gula blommor och banvallen är en relativt ny biotop kanske 150 år men redan full med växter som anpassat sig till den torra miljön, jag rekommenderar ett besök med eller utan skorem.

   Supermånen vid midsommar 

 

Juni bjöd på en Supermåne dvs. månen befann sig i perigeum som närmast jorden och lyser då med större intensitet än vanligt. Detta inträffar med ojämna mellanrum då månens bana är svagt eliptisk – stiligt var det i alla fall.

   Rundningen efter kryssbogen

 

På västkusten utanför Lerkil har det seglats SM i Starbåt där mitt kusinbarn Benjamin Peterson och Philip Carlsson vann för tredje året i rad något som inte inträffat sedan 30-talet.

   Vilken härlig syn - Stendörren sista juni

 

På vår egen kust seglas det också här en vacker gaffelriggad båt som passerade Stendörren en av de sista dagarna i juni. I havsbandet utanför sträcker ejderhonorna – men var är alla gudingar, det går dåligt med häckningen för ejdern här. 

    Ejderhonorna eller Ådorna lyckas dåligt med häckningen

Tordmularna längre ut på sitt skär kommer nyfiket flygande när man närmar sig och hade vid vår kontroll presterat åtminstone två ungar.

   De vuxna mularna hälsar på...

    ...och ungen trycker i en skreva

 

Det händer saker hela sommaren längs kusten, skärgårdsmarknad  på Stendörren drar folk och när det är tomt så äter rådjuret av rapsen som blommar gul, det kommer ända upp i trädgården och ansar oblygt penseerna till gröna stumpar.

   Stendörrens skärgårdsmarknad
 

    Rådjur i rapsen

 

På kvällen i ett gammalt båthus där svalorna far ut och in står några lådor med långrev och för osökt tankarna till Calle Schewens vals ”och vittja tvåhundrade krok” vilket i detta fall blir en låda då varje sida håller femtio krokar.

   Långrev i backar

 

Hemmavid solar sig kopparödlan i gruset och på kvällen sträcker grågässen ut mot nattkvarter vid tio tiden i det sista ljuset.

   Kopparödla eller ormslå

    Gässen lämnar fälten och natten kommer smygande

 

Sommaren har varit het och torr och fånga solen har varit lätt.

Orkney-islands music and stones

Du är inte klok, säger mina vänner, åka till Orkneyöarna när det är som vackrast i Sverige.

Jamen, försöker jag, det är ju vackrast där också i slutet av maj, och så är det. Med flyg till Edinburgh och bil genom det vårvackra skottland och sedan färja över till de låga böljande gröna Orkneyöarna, en resa som är  som bäst i slutet av maj. Att den sen kolliderar med den stora folkmusikfestivalen gör på intet sätt upplevelsen mindre värd.

    Karine Polwart med gitarr och indisk harmonium

Men första stoppet blir redan i den lilla staden Dunkeld en bit nordväst om Perth. Där uppträder sångerskan och låtskrivaren Karine Polwart med rötter i den skotska folkmusiktraditionen. Vi är ungefär 150 personer i Birrnam art center och njuter av ett femtontal låtar, en del från hennes senaste album ”Traces”. Stillsam musik med finurliga melodier väl värda att lyssna på, kolla in henne på Spotify där alla hennes album finns med.

    Här ligger bara aktiva fiskebåtar

    St Andrews Castle - tidvattnet på utgående
 

Vidare upp längs kusten passerar vi små fiskebyar med hela nordsjön svalland utanför och tar sedan från norra kusten den nya färjan över Pentland Firth till St Margrets Hope på South Ronaldsay som är förbunden med Mainland via Churhills barriers. De inramar den forna flottbasen Scapa Flow, där så mycket världskrigs historia sjunkit till botten. Vi landar och bor i Kirkwall, huvudstaden på Orkney, fylld av gråa stenhus övervakad av St Magnus katedralen i röd sandsten som höjer sig högt som ett landmärke över staden.

   Hamnen i Stromness

Folkmusikfestivalen utspelar sig i den västerut belägna staden Stromness där gator och pubar sjuder av spontanmusik. Här spelas guitarr, fiol, banjo, flöjt och den speciella trumman Boudhran som formar det speciella sound som kännetecknar musik från dessa vindblåsta öar. 

 

    Musikliv

   Jo Philby

Vi fick inte tag på biljetter till de schemalagda konserterna i City town hall men fick ändå träffa vår favoritsångerska Jo Philby som med sitt album ”Saltwater and stone” spelat sig rakt in i mitt hjärta, och även detta album återfinns på Spotify. Ingen musikfestival är fullkomlig utan landsdelens kännemärke nummer ett, säckpiporna. 

   Säckpipeparad - inte ett öra var torrt

När vi hör de första pipen dåna ut mellan de grå stenväggarna beger vi oss dit och är snart nog omringade av en öronbedövande ljudvall av traditionell modell. Blåsarna tågar genom staden högst oanonymt och lämnar ingen oberörd. Vi söker oss ner till hamnen för lite lekamlig spis i form av en lika gigantisk som svåräten hamburgare vilket måsarna är väl medvetna om där de blixtsnabbt och oblygt plockar upp resterna av måltiden.

    Ring of Brodgar från senneolitisk tid - morgonljus

Som fotograf ägnar jag övrig tid åt de sen-neolitiska stenringarna vid Stennes. Orkney är ett eldorado för fornminnen och här finns Ring of Brodgar och Standing stones of Steness liksom den världsberömda bosättningen Scara Brae från runt 3000 år före vår tid och de är alla upptagna på Unescos världsarvslista. Mitt mål var att få bilder i sol- upp och nedgång vilket medförde en lika tidig morgon som sen kväll. Molnigt väder gjorde det hela till en utmaning men med teleobjektivet lyckades jag utnyttja den lilla flik av rosafärgad morgonhimmel som stod till buds och kvällens lila pastell moln gav bilder som fungerade.

    Ring of Brodgar - morgonljus

    Ring of Brodgar - kvällsljus

    Västra kusten på Mainland

Men även de brant stupande västra kusterna där atlantens vågor slår sig fördärvade har sina attraktioner. Här häckar tusentals fåglar, grisslor, tordmular, stormfåglar och de lunnefåglar som kommit att pryda alla resebroschyrer från hela atlantregionens öriken.

    Sillgrisslor häckar på stupens hyllor

    Stormfågeln synes mer romantisk och vill ha blomster runt sig

Hemfärden skedde över det skotska höglandet och förde oss genom karga landskap av ljungbevuxna torvmarker där kalla bergsbäckar glittrade i dalarna. 

   Ärttörnet blommar lika vanlig som riklig

    Six classic malts

Det är här whiskyns själ står att finna och vi besöker några destillerier mest bara för att få se dem i verkligheten och inte bara på flaskornas etiketter. Denna dryck som bär smak från de öde bergen och karga kuster och som vunnit världsrykte och får samlare att betala fantasipriser för ovanliga märken och årgångar.

    Strand vid Houton södra Mainland

Det finns en samhörighet mellan oss nordbor och dessa öriken som går tusen år tillbaka och som fortfarande känns levande genom både musik och språk och får oss att känna som bröder sprungna ur samma kärva kultur, trots att vi denna gång kommer utan hjälmar med horn vilket inte ens vikingarna gjorde.

Längs kusten

Sommarvärmen har kommit med ibland ljumma nätter även om vi gamla rävar vet att järnnätterna lurar i slutet av maj till förfång för tidigt utplanterade växter. Det är fortfarande blommorna som står överst på menyn, stjäl all uppmärksamhet i kraft av sin färgprakt, och det gör de rätt i. 

   Vitsippsmattor Nynäs

   Dikeskantens gula färklick Kabblekan

 

    Boklöven slår ut

    Fräken med sporax

Vitsippsmattorna håller i ett tag till sveper in marken i förlåtande grönska som gömmer kvistar och bråte. Kabblekan, så ofta felstavad, fyller fuktiga diken med muntert gula ruggar och på kanterna står diskreta fräken med fertila skott, man får verkligen leta efter dem.

Vid Långmaren härskar ödslig stillhet och gullvivorna står täta längs gärsgården  och väntar förgäves på åskådare, men de kommer till början av juni då Långmaren-dagen infinner sig – hoppas vivorna är kvar.

    Gullvivorna härskar i diket - Långmaren

Mer kustnära, vid Stendörren, är det i gengäld full fart. En skolklass med barn från Söderskolan klass 3-5 sn i Flen är på besök. Deras lärare Susanne och Natasha har fullt sjå att översätta och förklara vad som skall hända på de olika stationer som barnen skall besöka under ledning av Karin Anklew och praktikanten Mari Nilsson, tillsammans med värdinnorna på naturrummet. 

    Strandaktiviteter Stendörren

Sjöstövlar och flytvästar tillsammans med baljor, håvar och burkar samlar sig på stranden och snart råder full aktivitet. I tångruskor vaskar man fram märlkräftor och tångräkor samt sländlarver och vattengråsuggor och en spigg väcker stor förtjusning.

    Vad finns i baljan...

    ...en spigg och

    ...sländlarv och vattengråsugga

Det finns ingenting så tacksamt som att släppa ut nyfikna barn i naturen och det pedagogiska värdet i att kunna göra detta borgar för återväxten av framtida biologer. Här fullgör naturreservatet Stendörren en viktig funktion i vårt moderna samhälle, som avlägsnar sig alltmer från naturen, med att kunna erbjuda ett alternativ till dataspelens krigskådeplatser som inte närmare behöver förklaras.

   Fjolårsvass sträcker sig mot vattrad himmel

Vårens flyktiga tid

Tiden går fort när man har roligt och njuter säger man.  Det är samma känsla varje år det här med vårens hastiga uppdykande och förändring. Det var inte länge sedan jag gladdes åt de första Tussisarna och nu har björken slagit ut och fler följer efter i snabb takt. Det är svårt att ta in allt när varje dag bjuder på nya upplevelser. 

    När björkens löv är som musöron slutar tjädern att spela sägs det

 

Fåglarna som varit borta hela vintern dyker upp i tät följd. Plötsligt en dag satt den svartvita flugsnapparen i äppelträdet och igår såg jag de första svalorna balansera på sin telefontråd. Grågässen flyger in i par för bete under ljudligt kacklande men sångsvanarna har sedan länge tystnat och tranorna hörs bara ibland, häckningen kräver viss diskretion Det är alltid mycket svårare att avgöra när något saknas än det omvända. Kärrhöken stryker kring på v-ställda vingar och det har rapporterats både grönbena, skogssnäppa och brushane från den krympande Sätterstamaden av de som har tubkikare att skåda med.

    En blyg kotte tittar fram

   Vankas det mat tro?

Runt stugknuten har två igelkottar dykt upp från någon av trädgårdens alla skrymslen och de kliver ogenerat omkring i rabatten när jag står och hugger ved. De får lite hundmat men inte någon mjölk som alls inte är bra för små kottar. De slukade med god aptit mitt bläckfiskrens men äter annars maskar och sniglar och snäckor, en riktig städpatrull i trädgården.

   Tussilago i kvällens sista ljus

Tussilagona har gått i frö och sträcker sig på långa stjälkar med vemodigt böjda huvuden, och snödropparna böjer sig också frötyngda i gröna bågar. Alla de tidiga vårblommorna tar farväl för denna gången men nya dyker upp hela tiden – det är knappt jag hinner med. 

    Vita och blå sippor

Vitsipporna blommar i täta mattor och Blåsipporna hänger med fortfarande och hela trädgården är nu full av gula påskliljor som står i kontrollerad oordning som små buketter överallt och tulpanerna börjar slå ut, får se hur länge det dröjer innan rådjuren äter upp dem. Men min savann utanför är fylld av hjortar som kanske håller dem borta. Liknelsen med savann är inte så tokig det kunde lika gärna ha varit gnuer i väldiga flockar så många är de när de kommer ut för kvällsbete, ja de är där faktiskt mest hela dagen så oskygga har de blivit.

   Det lär finnas över tiotusen varianter av påsklilja här en gammaldags fylld form

    Pestskråpen blommar och bladen är på väg

Hattifnattarna, min beteckning på pestskråpen som breder ut sig i en tät matta på andra sidan krondiket, gör sig bra i solens sista strålar. 

   Julrosens blekgröna färg är bara en av många varianter

Julrosen blommar namnet till trots, vårens mångfald sveper förbi i närmast berusande fart – ut och njut sommaren är snart här!