Att befinna sig på resa är givetvis uppmuntrande på många
sätt. Att föreläsa om kontinenternas drift och havens mysterier, de stora
sammanhangen liksom de små med allt från nya arter i faunan till utfiskning och
biologiska samspel är vad jag ägnat mig åt på sistone under en kryssning till
Frankrike och Spanien.
Regnig dag på Brügges kanaler
Stormvågor mot Omaha beach Arromanche i Normandie
Från stormar på Nordsjön, regn i den utsökt vackra gamla
staden Brügge, Normandies blodstänkta stränder där så mycket fasa utspelades på
D-dagen, till solsken i La Rochelle och nere i Baskien och på väg eller snarare
vatten, tillbaka till ett besök i det erkänt populära klostret på ön Mont Saint
Michel.
Mont St Michelle när gråvädret öppnar en blå molnflik
Jemand die eine reise tut hat etwas zu erzhälen som Tysken
så träffsäkert uttrycker saken (stavningen oaktad). Och visst finns det mycket
att berätta om främmande länder och dess historia, särskilt som jag översätter
i utflyktsbussarna och hela tiden måste föra anteckningar för att få någon
ordning på alla Normandiska kungar och slag mellan England och Frankrike i
gångna tider, bonus är att jag lär mig lite mer.
Det sönderbrutna ankaret efter oljetankern Amoco cadiz som skapade ett av dåtidens största utsläpp av tjockolja för att man inte kunde lösa frågan om bärgning innan stormen kom, en ekologisk katastrof
Inre hamnen i Honfleur - en dag med sol
En liten båt flyter bland molnen
Blå luckor, blå cykel och Blåregn
Kanalfärd i träskmarkerna runt Coulon och de ätliga grodorna höll kör som hördes flera hundra meter
Disig soluppgång när vi anlöper Brest
Cap Finistere i duggregn
Franska dansare i en cancan lättklädd underhållning med Canon powershot S-95 en utmärkt kompaktkamera jag fått testa
Men alla resor har ett slut och känslan av att återse den
egna trädgården när björken fått musöron, rönnen har tjäderfötter och hela
tomten lyser gul av alla mina älskade påskliljor det går inte av för hackor det
heller. Det är grymt att lämna detta under den bästa tiden fylld av så mycket
efterlängtade återseenden. Cicero lär ha sagt att allt en man behöver (jag
lägger till kvinnor också) är en välfylld bokhylla och en trädgård så är livet
komplett och jag är mer än beredd att hålla med honom.
Sydeuropeisk blomsterprakt St Malo
Trädgården fylls av nykomna lövsångare som tävlar i vårlig
skönsång, och värmen har tydligen anlänt efter en nog så kylig April. Men nu
står hela blomsterparaden färdig till avmarsch mot sommarens alla fröjder, och
det är så vackert att det nästan gör ont.
När Evert Taube i ”Här är den sköna sommaren” berättar för
bonden att –nu är sommaren här, får han det kärva svaret att det är bara våren
som är slut. (Svd4/3-12)
Men den kommer den kommer var så säkra!
