Transträck mot Billingen


onsdag 19 september 2012

Öar i Nordostatlanten Del 2

    De kalla kusterna försvinner långsamt för denna gång
 
Det är molnigt och kallt bara några plusgrader och Svalbards bergprofiler står på rad, glaciärtyngda med molnhatten på. Trots vädret är det en pampig syn där landet sakta tonar bort i aktersvallet och sträck av grisslor flyger tätt över det lugna vattnet.

    Då och då ser vi blåset från en val och alla rusar till relingen
 
Nästa attraktion är Björnön som lockat mig ända sedan jag läste Svante Lundgrens bok med samma namn. Men som väntat är den också svept i dimma som skär av alla topparna längs med fotknölarna, det enda vi ser är några raukar som sticker upp nosarna i dimman på sydsidan.

    På dessa spetsiga klippor häckar tusentals grisslor

Det är en märklig känsla att komma NER till nordkap, men så är det när man varit i arktis och även denna mytomspunna klippa döljer sig i dimma så som oftast är fallet när kall luft från arktis mäter den varmare landet.

    Dimman håller i sig - normalväder i dessa trakter
 
 Jag vandrar runt i Honningsvåg istället för att stirra ut i dimman på toppen. Vädret håller stilen och toppar med regn när jag följer kajerna runt i ett fåfängt hopp om att se en praktejder, vilket misslyckas.

    En gastanker väntar på last med nystartade motorer

    En trut fotograferad oavsiktligt på för lång tid blev ganska lyckad

    Lite vackert ljus strålar ner över Mageröya när vi styr söderut
 
 Vi får en vacker passage av Tromsö med solnedgångshimmel mitt i natten och bergen omkring vackert färgade av nattsolen. Det är svårt att krypa till kojs när naturen är så magnifikt pampig hela tiden men nya upplevelser väntar nästa dag och vädret lovar ljus av kreativt slag.

    En av Tromsöbroarna ramar in de snöklädda bergen

    Bron med fartygets lyktor som förgrund

    Kvällsljus efter Tromsö

    Måsarna fiskar på guldvatten

    Vi ser flera flockar med Grindvalar på resan neråt

Vikingahuset i Berg är mitt mål på denna utflykt och det visar sig vara mycket intressant. Andra far till Reine och Nusfjord båda klassiska besöksmål här bland Lofotens berg och små fiskelägen.

    Det återuppbyggda långhuset i Berg

    Blommningen är senare så här långt norrut - Rödblära
 
När vi stävar söderut ser vi de yttersta öarna i Lofoten mot en solkolorerad kvällshimmel, det kan knappast bli vackrare och mer storslaget.
  
    Den taggiga profilen av öarna som avslutar Lofoten här bla Väröy...

    ...och de sista med Röst, Hernyken och Trenyken som avslutas med Skomvers fyr
 
När vi efter ett dygn svänger in mot Geirangerfjorden har vi passerat polcirkeln och nätterna börjar göra skäl för namnet det blir lite mörkare igen. Färden in mellan höga bergväggar bjuder på högt belägna fjällhemman och sprutande vattenfall som kaster sig ner mot fjordbottnen.

    Ett av alla vattenfall i Geirangerfjorden 

Vi har tur, vägen till Dalsnibba har just öppnat efter en mycket snörik vinter och vi kan se fartyget vila på vågorna långt nedanför i fjorden.

    Det samlas en del snö på väg till Dalsnibba

    Utsikt ner mot Geiranger

Senare nere i dalens försommargrönska vandrar vi omkring i Geiranger denna världsberömda turistfälla. Frodigheten är påfallande som om naturen måste skynda sig att blomma inför en snart annalkande vinter. Blomprakten är överallt och lyser med sin närvaro.

    Glaciärvatten i dalens varma gröna

    Fartyget med smörblommor i förgrunden

    Ett sista vattenfall på väg ut ur Geirangerfjorden
 
Vi har snart slutit cirkeln och det är bara slut kvar dvs Göteborg där jag skall disembarkera och återvända hem efter denna visit i köldens rike som dessvärre blir varmare för vart år som går och isen smälter undan mer och mer – blir det något Arktis kvar?


Inga kommentarer: