Grått och Blått

1. Preterium eller imperfekt

Gryningen smyger sig på denna årstid i början av januari, tassar fram i luddiga filtsockor och tänder långsamt ljus över knastrande skarsnö. Gråväder ja rent av intensivt gråväder om nu något sådant existerar. Det är en utmaning för en fotograf att åstadkomma något i denna frånvaro av ljus, landskapet vilar i svartvitt liksom skaparlusten. Morgonljusets grå vill liksom aldrig lyfta och på allvar ta dagen i besittning men likväl kommer den. Mesarna vaknar till sin talgbollsfrukost och kråkfåglarna ropar ut sin längtan efter vår och värme – åtminstone skulle man med en gnutta fantasi tänka sig det.

    Översvämmad gråmorgon på väg mot Tystberga

På raksträckan in mot Tystberga svämmar dikena över på åkermarken och skapar nya våtmarker till böndernas förfäran. Fjolårets regn dränkte skördarna med stora förluster månne brödpriserna stiga. 

    Iskråkor

 

Men på de nu istäckta åkermarkerna står kråkorna spridda – vad kan de finna där att äta i den till synes sterila miljön, en uppfluten daggmask som lämnat jordelivet för lite syre eller en vinddriven vinterinsekt, det krävs vinterinsikt att överleva.

2. Presens

Lördagen inleds med naturmorgon i dubbel bemärkelse. Jag går ut med radion i öronen och lyssnar på hur Åsa och Lena samtalar om Skimraskogen som ligger bara några kilometer härifrån. Himmelen denna morgon uppvisar en stålblå ton och märkliga moln som strålar ut från en punkt vid horisonten.

    Magiska morgonmoln

 

Det är tidig gryning och stjärnorna lyser ännu men bleknar allteftersom ljuset tilltar. Sångsvanarna tutar emellanåt nere från kärret och blandar sig väl med radions sällskap. Vägarnas is lyser av matt glans och skarsnön har det där vårliga fraset när man trampar fram, vi har redan fått tio minuter längre dag och sinnet är inställt på vår.  Isen breder ut sig över hela våtmarken och hotar tränga upp på vägbanan bara vid diket är det öppet vatten. 

    Månspegling i våtmarken

 

Nu har gryningen övergått till nästan dagsljus men solen dröjer under horisonten ännu en liten stund och samtidigt har drivande moln börjat gäcka den tänkta soluppgången.

    Ekens grentrassel och löftet om soluppgång

    Halvmånen på lång väg ner

 

De lyser i olika röda nyanser och jag lägger vårdträdet, den gamla eken, som spretig förgrund till det rosa molnpudret. En timme senare är allting grått igen utom en svag strimma på västerhimelen som lyser blekt gulaktig – en avlägsen solhälsning.