Två bilder från den gångna vintern
Men nu har ljuset dragit igång våren tidigare än man kunde
tro och vårtecknen hopar sig i en ändlös rad. Det började med Tofsvipa och
sånglärka vid Tystberga-rakan och sångsvanarna som tutar i skymningen nerifrån
Sätterstamaden ackompanjerade av gässen hesa kacklande när de återvänder från
fältens nygröna.
Sångsvanarna vilar på sina spegelbilder - Lövsund
Bofink vid fågelbordet och hackspettens akrobatik när han
leker sparv och skall äta solrosfrön, korparna vårflyger och utstöter underliga
klongande läten och alltihop övervakat av havsörnens skarpa ögon när han söker
sig en kvällsgås. Vid Grindas viltvatten dansar de nyanlända tranorna ikapp med
kaveldunens frön som fyller hela luftrummet.
Kaveldunen släpper sina frön likt tidiga myggsvärmar i vårvinden
På blomfronten har vi sedan länge redan skådat vilda
tussilago och nu kommer blåsipporna ”en masse”, hasseln blommar för fullt och
bland de tama ser vi snödroppar och vintergäck och även krokusarna börjar
propsa på att få vara med i denna en månad för tidiga våryra. Första humlan
surrar bland vintergäcken och fyller på vinterns tömda förråd och nässelfjäril
och dito citron har visat sig, men de övervintrar båda som fullvuxna och skall
bara para sig för att sedan dö. Då har de fullföljt sin biologiska uppgift.
Mina fyllda snödroppar via en rakspegel på marken under
Ja ja, säger den uttråkade läsaren det där har jag väl också
sett skulle det vara en nyhet eller?
Men jag hävdar med viss bestämdhet att det inte handlar om
att vara först med sin upplevelse, för det racet vinns alltid av någon sydvänd
tomtägare i uppvärmd statsmiljö, utan att det är när jag själv skådar ormvråken
på sin stängselstolpe eller hör rasslet av första ormen i fjolårslöven som
iakttagelsen blir verklig. Det är mina vintergäck och dubbla snödroppar som
räknas det är då vårens klentrogna löften infrias för att snart dränkas i
bakslagens troliga återfall av den årstid vi sedan länge trodde flytt.
Vid Aspnäset på Stendörren reser man ny gärsgård ett grannlaga arbete. En teknik i utdöende som kräver mycket material och kunskap - och det har ledaren Lasse Petterson
Vid Stendörren pyntar man vårfint med anläggandet av ny
gärsgård runt huset, världens vackraste sätt att inhägna, ett stängsel som
åldras med skönheten som förtecken.
En sista bild på mina "teta a teter" mot blå himmel - så svenskt
Så ut ge er ut och skåda, gräv och påta, njut av våren och
även kanske plåta!
2 kommentarer:
Voila, det är till att ha gått ur idet!
Glädjande at se och läsa
Chrille på Borneo.
snyggt stefan! så blev du rakad på köpet - på rätt ställe hoppas jag,
kreativiteten utvecklas ständigt
Skicka en kommentar