Från Vinteride till Våridé

Lång frånvaro här på bloggen som väckts till liv av solljuset. Rent metaforiskt har jag tillbringat hösten och vintern i vedkaminens absoluta närvaro, ett både fysiskt och mentalt ide. Men det är dags att kliva ut även om det inte är ur en garderob som ju förefaller vara populärt i dessa tider.

   Två bilder från den gångna vintern
 

Men nu har ljuset dragit igång våren tidigare än man kunde tro och vårtecknen hopar sig i en ändlös rad. Det började med Tofsvipa och sånglärka vid Tystberga-rakan och sångsvanarna som tutar i skymningen nerifrån Sätterstamaden ackompanjerade av gässen hesa kacklande när de återvänder från fältens nygröna. 

   Sångsvanarna vilar på sina spegelbilder - Lövsund

 

Bofink vid fågelbordet och hackspettens akrobatik när han leker sparv och skall äta solrosfrön, korparna vårflyger och utstöter underliga klongande läten och alltihop övervakat av havsörnens skarpa ögon när han söker sig en kvällsgås. Vid Grindas viltvatten dansar de nyanlända tranorna ikapp med kaveldunens frön som fyller hela luftrummet.

   En trana kretsar runt dammarna vid Grinda
 

   Kaveldunen släpper sina frön likt tidiga myggsvärmar i vårvinden

På blomfronten har vi sedan länge redan skådat vilda tussilago och nu kommer blåsipporna ”en masse”, hasseln blommar för fullt och bland de tama ser vi snödroppar och vintergäck och även krokusarna börjar propsa på att få vara med i denna en månad för tidiga våryra. Första humlan surrar bland vintergäcken och fyller på vinterns tömda förråd och nässelfjäril och dito citron har visat sig, men de övervintrar båda som fullvuxna och skall bara para sig för att sedan dö. Då har de fullföljt sin biologiska uppgift.

   Mina fyllda snödroppar via en rakspegel på marken under

 

Ja ja, säger den uttråkade läsaren det där har jag väl också sett skulle det vara en nyhet eller?

Men jag hävdar med viss bestämdhet att det inte handlar om att vara först med sin upplevelse, för det racet vinns alltid av någon sydvänd tomtägare i uppvärmd statsmiljö, utan att det är när jag själv skådar ormvråken på sin stängselstolpe eller hör rasslet av första ormen i fjolårslöven som iakttagelsen blir verklig. Det är mina vintergäck och dubbla snödroppar som räknas det är då vårens klentrogna löften infrias för att snart dränkas i bakslagens troliga återfall av den årstid vi sedan länge trodde flytt.

   Vid Aspnäset på Stendörren reser man ny gärsgård ett grannlaga arbete. En teknik i utdöende som   kräver mycket material och kunskap - och det har ledaren Lasse Petterson

Vid Stendörren pyntar man vårfint med anläggandet av ny gärsgård runt huset, världens vackraste sätt att inhägna, ett stängsel som åldras med skönheten som förtecken. 

    En sista bild på mina "teta a teter" mot blå himmel - så svenskt

Så ut ge er ut och skåda, gräv och påta, njut av våren och även kanske plåta!

Nedslag i sommaren

En eloge till nörden. Jag menar då i positiv bemärkelse, kanske gränsande till geek, skillnaden kan diskuteras, men kolla gärna dessa betydelser på närmsta nät. Nörden, dit jag även räknar mig själv, är en person med specialintresse oavsett vilket, som kan och vet mer om något än andra o ibland kan bli lite påfrestande med sina intressen. Vetenskapare hamnar ofta i denna kategori och nörden dyker gärna upp i skämtsamma sammanhang, tex professor Kalkyl i Tintin.

   En guldbagge i plymspirean

Jag är foto- och natur-nörd och är rätt nöjd med det. Varför ger man sig annars av till Vrena station för att leta efter en skorem? Jo om skoremmen i fråga heter Corrigiola litoralis på latin och är en liten oansenlig växt som bara förekommer där i hela Sverige så kan det vara förklaring nog. Jag hittade den efter en minst timmes letande på den stekheta banvallen. 

    Vrena station det gamla stickspåret

    Skoremmen är bara några centimeter hög och svår att finna

Att den heter littoralis betyder att den normalt växer på stränder, vilket den gör längs hela Danmarks kust där den är vanlig, men en banvall har vissa likheter med stränder och helt klart har den tagit tåget hit till denna slutstation. 

   Bredbrämad bastardsvärmare Anthrocera lonicerae

 

Där flög också Bastardsvärmare kring Käringtandens gula blommor och banvallen är en relativt ny biotop kanske 150 år men redan full med växter som anpassat sig till den torra miljön, jag rekommenderar ett besök med eller utan skorem.

   Supermånen vid midsommar 

 

Juni bjöd på en Supermåne dvs. månen befann sig i perigeum som närmast jorden och lyser då med större intensitet än vanligt. Detta inträffar med ojämna mellanrum då månens bana är svagt eliptisk – stiligt var det i alla fall.

   Rundningen efter kryssbogen

 

På västkusten utanför Lerkil har det seglats SM i Starbåt där mitt kusinbarn Benjamin Peterson och Philip Carlsson vann för tredje året i rad något som inte inträffat sedan 30-talet.

   Vilken härlig syn - Stendörren sista juni

 

På vår egen kust seglas det också här en vacker gaffelriggad båt som passerade Stendörren en av de sista dagarna i juni. I havsbandet utanför sträcker ejderhonorna – men var är alla gudingar, det går dåligt med häckningen för ejdern här. 

    Ejderhonorna eller Ådorna lyckas dåligt med häckningen

Tordmularna längre ut på sitt skär kommer nyfiket flygande när man närmar sig och hade vid vår kontroll presterat åtminstone två ungar.

   De vuxna mularna hälsar på...

    ...och ungen trycker i en skreva

 

Det händer saker hela sommaren längs kusten, skärgårdsmarknad  på Stendörren drar folk och när det är tomt så äter rådjuret av rapsen som blommar gul, det kommer ända upp i trädgården och ansar oblygt penseerna till gröna stumpar.

   Stendörrens skärgårdsmarknad
 

    Rådjur i rapsen

 

På kvällen i ett gammalt båthus där svalorna far ut och in står några lådor med långrev och för osökt tankarna till Calle Schewens vals ”och vittja tvåhundrade krok” vilket i detta fall blir en låda då varje sida håller femtio krokar.

   Långrev i backar

 

Hemmavid solar sig kopparödlan i gruset och på kvällen sträcker grågässen ut mot nattkvarter vid tio tiden i det sista ljuset.

   Kopparödla eller ormslå

    Gässen lämnar fälten och natten kommer smygande

 

Sommaren har varit het och torr och fånga solen har varit lätt.

Orkney-islands music and stones

Du är inte klok, säger mina vänner, åka till Orkneyöarna när det är som vackrast i Sverige.

Jamen, försöker jag, det är ju vackrast där också i slutet av maj, och så är det. Med flyg till Edinburgh och bil genom det vårvackra skottland och sedan färja över till de låga böljande gröna Orkneyöarna, en resa som är  som bäst i slutet av maj. Att den sen kolliderar med den stora folkmusikfestivalen gör på intet sätt upplevelsen mindre värd.

    Karine Polwart med gitarr och indisk harmonium

Men första stoppet blir redan i den lilla staden Dunkeld en bit nordväst om Perth. Där uppträder sångerskan och låtskrivaren Karine Polwart med rötter i den skotska folkmusiktraditionen. Vi är ungefär 150 personer i Birrnam art center och njuter av ett femtontal låtar, en del från hennes senaste album ”Traces”. Stillsam musik med finurliga melodier väl värda att lyssna på, kolla in henne på Spotify där alla hennes album finns med.

    Här ligger bara aktiva fiskebåtar

    St Andrews Castle - tidvattnet på utgående
 

Vidare upp längs kusten passerar vi små fiskebyar med hela nordsjön svalland utanför och tar sedan från norra kusten den nya färjan över Pentland Firth till St Margrets Hope på South Ronaldsay som är förbunden med Mainland via Churhills barriers. De inramar den forna flottbasen Scapa Flow, där så mycket världskrigs historia sjunkit till botten. Vi landar och bor i Kirkwall, huvudstaden på Orkney, fylld av gråa stenhus övervakad av St Magnus katedralen i röd sandsten som höjer sig högt som ett landmärke över staden.

   Hamnen i Stromness

Folkmusikfestivalen utspelar sig i den västerut belägna staden Stromness där gator och pubar sjuder av spontanmusik. Här spelas guitarr, fiol, banjo, flöjt och den speciella trumman Boudhran som formar det speciella sound som kännetecknar musik från dessa vindblåsta öar. 

 

    Musikliv

   Jo Philby

Vi fick inte tag på biljetter till de schemalagda konserterna i City town hall men fick ändå träffa vår favoritsångerska Jo Philby som med sitt album ”Saltwater and stone” spelat sig rakt in i mitt hjärta, och även detta album återfinns på Spotify. Ingen musikfestival är fullkomlig utan landsdelens kännemärke nummer ett, säckpiporna. 

   Säckpipeparad - inte ett öra var torrt

När vi hör de första pipen dåna ut mellan de grå stenväggarna beger vi oss dit och är snart nog omringade av en öronbedövande ljudvall av traditionell modell. Blåsarna tågar genom staden högst oanonymt och lämnar ingen oberörd. Vi söker oss ner till hamnen för lite lekamlig spis i form av en lika gigantisk som svåräten hamburgare vilket måsarna är väl medvetna om där de blixtsnabbt och oblygt plockar upp resterna av måltiden.

    Ring of Brodgar från senneolitisk tid - morgonljus

Som fotograf ägnar jag övrig tid åt de sen-neolitiska stenringarna vid Stennes. Orkney är ett eldorado för fornminnen och här finns Ring of Brodgar och Standing stones of Steness liksom den världsberömda bosättningen Scara Brae från runt 3000 år före vår tid och de är alla upptagna på Unescos världsarvslista. Mitt mål var att få bilder i sol- upp och nedgång vilket medförde en lika tidig morgon som sen kväll. Molnigt väder gjorde det hela till en utmaning men med teleobjektivet lyckades jag utnyttja den lilla flik av rosafärgad morgonhimmel som stod till buds och kvällens lila pastell moln gav bilder som fungerade.

    Ring of Brodgar - morgonljus

    Ring of Brodgar - kvällsljus

    Västra kusten på Mainland

Men även de brant stupande västra kusterna där atlantens vågor slår sig fördärvade har sina attraktioner. Här häckar tusentals fåglar, grisslor, tordmular, stormfåglar och de lunnefåglar som kommit att pryda alla resebroschyrer från hela atlantregionens öriken.

    Sillgrisslor häckar på stupens hyllor

    Stormfågeln synes mer romantisk och vill ha blomster runt sig

Hemfärden skedde över det skotska höglandet och förde oss genom karga landskap av ljungbevuxna torvmarker där kalla bergsbäckar glittrade i dalarna. 

   Ärttörnet blommar lika vanlig som riklig

    Six classic malts

Det är här whiskyns själ står att finna och vi besöker några destillerier mest bara för att få se dem i verkligheten och inte bara på flaskornas etiketter. Denna dryck som bär smak från de öde bergen och karga kuster och som vunnit världsrykte och får samlare att betala fantasipriser för ovanliga märken och årgångar.

    Strand vid Houton södra Mainland

Det finns en samhörighet mellan oss nordbor och dessa öriken som går tusen år tillbaka och som fortfarande känns levande genom både musik och språk och får oss att känna som bröder sprungna ur samma kärva kultur, trots att vi denna gång kommer utan hjälmar med horn vilket inte ens vikingarna gjorde.

Längs kusten

Sommarvärmen har kommit med ibland ljumma nätter även om vi gamla rävar vet att järnnätterna lurar i slutet av maj till förfång för tidigt utplanterade växter. Det är fortfarande blommorna som står överst på menyn, stjäl all uppmärksamhet i kraft av sin färgprakt, och det gör de rätt i. 

   Vitsippsmattor Nynäs

   Dikeskantens gula färklick Kabblekan

 

    Boklöven slår ut

    Fräken med sporax

Vitsippsmattorna håller i ett tag till sveper in marken i förlåtande grönska som gömmer kvistar och bråte. Kabblekan, så ofta felstavad, fyller fuktiga diken med muntert gula ruggar och på kanterna står diskreta fräken med fertila skott, man får verkligen leta efter dem.

Vid Långmaren härskar ödslig stillhet och gullvivorna står täta längs gärsgården  och väntar förgäves på åskådare, men de kommer till början av juni då Långmaren-dagen infinner sig – hoppas vivorna är kvar.

    Gullvivorna härskar i diket - Långmaren

Mer kustnära, vid Stendörren, är det i gengäld full fart. En skolklass med barn från Söderskolan klass 3-5 sn i Flen är på besök. Deras lärare Susanne och Natasha har fullt sjå att översätta och förklara vad som skall hända på de olika stationer som barnen skall besöka under ledning av Karin Anklew och praktikanten Mari Nilsson, tillsammans med värdinnorna på naturrummet. 

    Strandaktiviteter Stendörren

Sjöstövlar och flytvästar tillsammans med baljor, håvar och burkar samlar sig på stranden och snart råder full aktivitet. I tångruskor vaskar man fram märlkräftor och tångräkor samt sländlarver och vattengråsuggor och en spigg väcker stor förtjusning.

    Vad finns i baljan...

    ...en spigg och

    ...sländlarv och vattengråsugga

Det finns ingenting så tacksamt som att släppa ut nyfikna barn i naturen och det pedagogiska värdet i att kunna göra detta borgar för återväxten av framtida biologer. Här fullgör naturreservatet Stendörren en viktig funktion i vårt moderna samhälle, som avlägsnar sig alltmer från naturen, med att kunna erbjuda ett alternativ till dataspelens krigskådeplatser som inte närmare behöver förklaras.

   Fjolårsvass sträcker sig mot vattrad himmel