Brittiska öar under tolv dagars kryssning, en intensiv resa med många fina minnen, som får redovisas på annan plats. Men på vägen hem igår passerade jag en märklig blandning av barrskog och vitsippor med speglande trädstammar strax söder om Tåkern. Sättra ängar ståtade med vitsippsmattor och utslagna hasselsnår och allt andades av vårens fräscha grönska långt från sommarens mättade nyanser.
Första morgonen hemma randas med klart väder och soluppgång. Jag vaknar tidigt och sticker ut för att se vad som hänt i markerna runt omkring.
Fortfarande finns sångsvanar kvar som går och betar på nu gröna fält. En sväng till Lövsund ger givetvis gäss och kommer där inte en havsörn och skrämmer upp allihop i den disiga morgonluften.
Grågässen lyfter över disiga åkrar
Havsörnen skrämmer upp alla gäss och drar vidare
Gässen landar efter örnens överflygning
Tranor spankulerar på morgonfuktiga åkrar, hägern står i siluett i vassen och viporna vinglar omkring över nysådda åkrar – mitt Sörmland är sig likt fast grönare – sommaren väntar runt hörnet men än är det vår.
På två veckor har blomstervåren exploderat än en gång. Först var det de efterlängtade snödropparna, vintegäcken och krokusarna sen kom tussilago och blåsippor och det hela rullade igång. Precis när jag for iväg hade mina första påskliljor börjat slå ut och nu när jag kommit hem igen så är hela trädgården full av påskliljor, pingstliljor, gullvivor,violer och träden har fått löv. Det går så fort när värmen slår till men lyckligtvis kom en kallfront och bromsade upp det hela så jag nu kan njuta av alla blomster. Jag snor runt med kameran fast jag gjort alla bilderna förut så bara måste jag ut och insupa härligheten varje år.
Tussilagons bollar vinglar på långa stänglar
Pestskråpen blommar vid diket
Pingstliljorna ler i morgonljuset
Gullvivorna står granna överallt
Huggormar hos grannen skall flyttas och när jag senare tittar ut så går Dovhjortarna alldeles bakom Lisas lada så jag smyger runt ut i granplanteringen och får några bilder medan de långsamt tuggar sig fram emot skogskanten. De har fortfarande horn kvar – åtminstone några.
Vi flyttade grannens svarta huggis
Dovhjortarna betar ouppmärksamt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar