Högtrycket står sig och värmen är sommarlik fast vi bara är i början på Maj. Jag kan inte låta bli att svänga in på småvägarna söder om Tåkern och hamnar vid Isberga naturreservat. Ett område präglat av inlandsisens front vid avsmältningen. Fullt av glaciala avlagringar, dumliner och gropar där isflak strandat som nu är vattenfyllda sänkor. Där på sluttningarna i den kalkhaltiga marken växer några Backsippor tillsammans med nyutslagna Mandelblom och en hel del gullvivor. Hela området är präglat av bete och uppvisar torrmarksflora – nästan lite ölandskänsla.
Dödisgrop
Backsipporna blommar ännu
Mandelblommor håriga i motljus
Just när jag lämnar denna märkliga plats kryper där på vägen en lika märklig skalbagge, jag känner igen den men namnet har fallit mig ur minnet. Jag frågar rakt ut - Är det en Majbagge? Svaret lär dröja innan jag får ta del av.
Möjlig Majbagge?
Sen blir det en snabb vända till Ombergs sydsluttningar, jag kan inte motstå att glutta lite på de nyutslagna bokarna som bildar pelarsalar här med motljusguld i aldrig sinande mängd. Få träd har sån lyster i motljus som jungfrueliga bokar. I denna bok vänder man gärna blad! Och där på marken står täta ruggar av Ramslök, grönt mot markens bruna, som kommer att gå i blom snart nog.
Nyutslagna boklöv lyser som guld
Ramslökens gröna blad mot de bruna fjolårslöven
Utsikten ner mot Hästholmen är lika vidsträckt som betagande med ett blommande fruktträd i förgrundens som en accent till årstiden.
Utsikten mot Hästholmen
Allt detta varma sköna gröna ska jag nu försaka för äventyr på böljan den blå eller grå, jag såg ett stort L ligga ute på Atlanten och dess väg är inte svår att fatta. Bloggande tar semester men jag får jobba och kommer igen med så mycket mer att berätta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar