Bastubåt och små detaljer

Ännu en solig vårdag fylld av upplevelser. Men dagen har en uppgift, vi ska inviga nya bastubåten. Den gamla golvlösa bastubyggnaden som står på det numer uppruttnade däcket på den gamla trotjänaren ska dras över till den nya båtens skinande däck och därefter invigas med ett bad.

 Klockan tio ska vi samlas så jag får en lugn morgon med en del bestyr på hemmaplan. När jag ger mig av kommer kärrhöken guppande på sitt karakteristiska sätt längs kärrkanten mot en fond av lövsprickning i alla färger. Det kan ibland nästan se höstlikt ut med de röda tonerna i löven innan det gröna tar över, särskilt asparna visar denna nyans.

    Kärrhöken patrullerar längs vägen

En stund senare cirklar en ormvråk mot den klarblå vårhimlen och nästa färgexplosion inträffar med en nyutslagen lönn mot samma himmel. En färgkombination man så lätt glömmer att den alls existerar. Dessa intensiva vårfärger byts snart ut mot sommarens mättade dovt gröna – en flyktig tid av euforisk färgmättnad för öga och sinne. Man får ett lyckorus helt gratis.

    Ormvråken mot det blå ...

    ... och lönnens gröna

Vid sjön släpar vi över bastuhuset på den nya båten med hjälp av brädor rullar och mycken mannakraft. Nåja det gick ganska smidigt, det som tog tid var att klä däcket av den gamla båten. Många skruvar var det och rostiga dessutom, men med skruvdragare och väl valda svordomar så låg hon snart där och blottade sitt murkna inre. Denna båt som troget tjänat oss sen 1996 varje lördag – en epok har gått i graven och en ny börjar.

    Jungfrufärd med nya båten

    Den gamla trotjänaren med halva däcket borta

Mellan svordomar, kofot och skruvarna hinner jag höra drillsnäppan dra längs motsatta stranden under barrskogens mörka fond upplyst av några solgröna björkar. Grannstugan lyser röd mellan andra björkar och skräddarna far omkring på blankvattnet där porsen doftande blommar i strandkanten. 

    Porsens guld doftar i strandkanten

    Så röd lyser stugan bakom de gröna björkarna

Grabbarna snackar mest om jordnära ting som traktorer vårsådd och trilskande växellådor och annat matnyttigt. Jag går en sväng längs stranden och ser årets första Tosteblåvinge Celastrina argiolus söka fukt på marken. Det är inte konstigt att hitta den här med både öppen skog med kant mot sjön och värdväxten brakved som hänger över bastuns vedförråd. Allt hänger samman och får en mening om man har ögon för de små detaljerna och för en stund välja att dra  sig undan mystiken i en eller annan icke fungerande motor.

    Den silverblå fjärilen stilla bara nån sekund

Senare på kvällen när jag återvänder hem ser jag några konstiga rökpelare över hela Sätterstakärret, och det tar en liten stund innan jag inser vad det är. Ett gruppsexdrama av gigantiska dimensioner. Tusen och åter tusen kärlekskranka fjädermyggor håller igång. De dansar värre än någon hittills uppfunnen diskodans i virvlande moln upp och ner i höga tornliknande spiraler som hela tiden ändrar form och sakta  böljar för den svaga kvällsbrisen. 

    De äro tusenden som trår denna dans

    Fjädermyggens kärlek - en knappt hörbar musik

Jag står med högerblinkers på och iakttar skådespelet från bilfönstret, och undrar hur många som lägger märke till detta. De flesta skyndar förbi med brådskans skygglappar för ögonen och märker ingenting – tillvarons minsta detaljer kräver ibland en smula saktmodighet för att upptäckas och en alltid närvarande nyfikenhet.