Iskallt

Några nätter med minusgrader på natten och smältvärme på dagen har förvandlat sjön Likstammens snö till en skridskoåkares ”våta dröm” dvs. hård fast och ganska jämn is. Lögaredagen började så tidigt som 6.00 med en halvdag i bryggeriet där vi framställde en förhoppningsvis utmärkt pilsner med en liten skvätt ljus karamellmalt för att få till den där härliga bronstonen i ölen.

    Första solgula tussilagon ensam i allt det gråbruna

På väg upp till sjön stannade jag till vid en sydvänd dikeskant och se där vårens första tussilago.
Därefter raka rör upp till sjön eller snarare med långfärdsskridskor modell dazumal, mina gamla trästockar med läderremmar och därtill pjäxor av ungefär samma ålder. Himlen klar och isen blänkande. 

Rustad med dubbar så ingen kunde pika mig för vårdslöst risktagande gav jag mig ut på osäkra ben. Det känns alltid lite vingligt i början men snart nog fick jag fart och svävade fram under muntert klapprande. 

    Jag kommer vinglande

Vindstilla och några plusgrader gjorde denna tur till en minnesvärd upplevelse. Jag hade inte tänkt åka mer än ungefär en timme då jag skulle tillbaka till bastun i sjöns södra ända. Kommen nästan ända fram till det ställe där sjön breder ut sig till en fjärd så hade isen buktat sig och en bred ränna med cirka tre decimeter djupt vatten spärrade vägen vilket blev vändpunkten för dagens tur.

   Barrskogen speglar sig i vattnet - dagens vändpunkt

 

Att kliva från skridskorna rakt in i bastuns värme är en upplevelse i sig. God kamratskap och dito öl alltmedan solen sjunker och skymningen tilltar – kan man ha det bättre. 

    Ett isblock från vaken

    Ett svalkande vakbad på hela 5 sekunder

Badbaljan var uppvärmd dagen innan men höll ändå 26 grader vilket var tillräckligt för att sitta under den tilltagande natthimlen där månen stod på rad med Venus och Jupiter och höra kattugglan ropa borta i granskogens siluett.

    Månen i linje med Venus och Jupiter

En sån lördag lever jag på länge.