Konjunktion med Vårtecken och Isbilder

Natthimmelen har fortsatt att uppvisa ovanligheter. Jupiter och den ljusstarka Venus har stått i konjunktion med varandra vilket är nog så ovanligt och denna gång dessutom riktigt nära varann. 

 

    Planeterna med lite träd för att få perspektiv

Bästa tid för fotografering är när himlen fortfarande har lite blåton och stjärnorna eller planeterna som i detta fall just börjar visa sig. Man har en timme på sig i alltmer avtagande ljus.

 (Konjunktion efter latinets conjungere – förbinda, förena) Ett himmelskt kärleksmöte mellan den klart lysande Venus och den trånande Jupiter vars kärlek säkert kommit på skam … Ja det är väl på detta sätt sagorna tager sin början. Varsågod och fortsätt men glöm inte sända mig den spännande upplösningen.

Vårtecknen har börjat stapla sig på hög. Snödropparna kom snabbt upp i gräsmattan och Vintergäcken hade fritt fram så snart snön lämnat rabatten och även krokusar ville vara med i den vårliga blomsteryran. På djursidan får väl noteras viporna och nu senast idag lärkor över fälten på väg in mot Tystberga där kyrkan speglar sig i vattnet mellan plogtiltorna.

    Kyrkan skymtar i vattensamlingen

Havsörnen gör mer eller mindre dagliga besök i kärret, tyvärr inte alltid i bästa ljus, och sångsvanarna håller konsert hela natten med en femtiohalsad körstämma med lite skorrande fill in´s av grågässens sträva kacklande.

    Havsörnen lyfter från en altopp...

    ...och sångsvanarna gömmer sig i vassen

    En flock grågäss drar över trädtopparna i väntan på landningstillstånd

   Tranan kom förbi långt efter användbart ljus tagit slut men skärpa är inte allt

Grannen kom förbi i söndags och refererade till vårt samtal om orm dagen innan när vi båda förnumstigt konstaterat att det nog skulle dröja ett par veckor till innan den första Viperan visade sig. Tji fick vi, han hade fångat en svart huggorm som vi släppte på andra sidan vägen där våtmarken tager sin början. Där finns det säkert massor av mat för en jaktsugen orm.

    Huggormen poserar vårstelt bland fjolårslöven

Jag kan naturligtvis inte avhålla mig från att leka med vinterns sista isbitar. Vid lördagsbastun stod granskogen på huvudet i en rosafärgad vattensamling på isen och vid en lodrätt vägskärning vällde fram ett isfall i nordvänt läge. 

    Granspegling i kvällsljuset

    Istappar som jag färgat blå

Vackrast blev nog den isbit jag höll upp i de sista solstrålarna uppe vid bastun – som en vårens egen juvel gnistrande i alla sin snara förgänglighet.

    Det mjuka kvällsljuset får isen att lysa trollskt