Ljus i Natten

Trots att vi definitivt går mot ljusare tider, vilket bekräftas av att till och med solen går upp före mig, så är det mörkret som varit, om inte på tapeten så på allas läppar och i viss mån skärmar.

Vi har haft solfläcksmaximum med starka solvindar vilket, på betydligt nordligare breddgrader än mina, visat sig i form av kraftiga norrsken. Det har talats om dem i media och det har i viss mån också gett återsken på våra datorskärmar i form av magnifika bilder, inte minst Gunilla Falks, och jag avundas dem som kan gå utanför stugknuten och skåda.

Jag får i stället göra en djupdykning i arkivet och plocka fram lite smågodis från svunna tider.

I höstas meddelade bildbyrån Johnér som köpte vårt kära Naturbild att de nu var klara med scanningen av våra bilder och att dessa fanns för avhämtning. Så jag återvände från Stockholm med mina och Christer Fredrikssons bilder, tre hela flyttkartonger, som jag nu roat mig med att gå igenom.

 

    Aurora borealis böljar i norska natten

Förutom norrskenen från en sen oktober uppe i Norska Tysfjord fanns där blixtbilder från Sörmland, där jag hade tur med positionen så jag kunde se hur det hela närmade sig och det dessutom i skymningen vilket är lämpligt ljus för för denna typ av bilder.

 

    En blixtbild utan blixt - på kamera

En ek tecknar med sina grenar ett spretigt mönster under en långtidsexponering mot stjärnorna alldeles utanför stugknuten en tidig januarinatt i skymningen. Polstjärnan lyser i toppen av grenverket.

    Stjärnsnurr bland ekens grenar

Ett annat träd denna gång ackompanjerad av fullmånen som lyser upp den blå natthimlen.

    Natträd med måne

Betydligt svårare var det att få en bild av kometen Hale-Bopp som hade vägarna förbi i april 1997, en ”once in a lifetime” upplevelse. Tidningen Foto hade då en artikel om hur man skulle tillverka en anordning för att motverka jordrotationens inverkan under exponeringen.

    Kometen kommer - och varade några veckor

Det var i korthet två träskivor med gångjärn och en skruv med M6 gänga, vilken man skulle vrida på med viss regelbundenhet under hela exponeringen. Kameran satt på den ena skivan och den andra var fäst i stativet. Hela anordningen skulle sedan riktas in så att gångjärnen pekade mot polstjärnan och sen var det bara att exponera. Jag drog några rullar och fick ett par hyfsade bilder, allt med den gamla Hasselbladaren med sitt allt annat än lätta tele.

Ytterligare en bild i denna mörka svit uppvisar en annan typ av ljuskälla, som i än högre grad än föregående, använts inom navigationens område nämligen Stora Karlsö fyr, som tronar i det blå kvällsljuset högst uppe på den mäktiga kalkklippan.

   Ett ljus i natten - en trygghet för sjöfarare på väg att försvinna

Slutligen en helt artificiell ljuskälla - det upplysta vattentornet i Vagnhärad som väl också kan få vara med i denna svit av bilder som både har natt och en lätt bakåtlutad nackvinkel som gemensam nämnare.

    Livets vatten på hög höjd

Hela denna svit av nattbilder råkar vara tagna med Hasselbladaren och dess karakteristiska kvadrat. Det är ett lite annat sätt att komponera vilket jag saknar en smula även om det lätt låter sig göras med lite beskärning i det nu vanligare rektangulära formatet. Svårigheten ligger i att skapa en bild där en del ska tas bort – man kanske får se det som en utmaning!