Vår
Storm på hemväg från Jönköping. Bilen skakade under vindstötarna och kommen till Ombergs södra spets såg jag ut över Vättern där vågorna dånade in mot stranden, det blåste så jag knappt kunde stå rak och söder om Tåkern vevade vindkraftverken som om de var klara att lyfta mot en blå rymd.
Vresiga vågor vid Hästholmen Vättern
Den olövade ekskogen - grafiskt grå
"Första blåsippan" under Omberg sedd av mig
Men dagarna gick, vinden mojnade och våren manifesterade sig hemma i trädgården med nyvakna insekter. Nässelfjäril fladdrade förbi så väl kamouflerad mot det brungröna gräset, bina for i skytteltrafik mellan de bugande snödropparna där till och med den fyllda hade slagit ut och i kökstaket kröp en nyckelpiga som jag släppte ut bland de lystet gula vintergäcken.
Flitig som ett bi - bråda tider bland kronbladen
En ovanlig Nyckelpiga i vintergäckens gula famn
Det var en sort som inte har något svenskt namn men heter Pine lady bird på engelska.
Grågässen lyfter under ivrigt kacklande skrän
Våren gör framsteg i stort som i smått. En dag i veckan som gick var plötsligt alla sångsvanarna borta, de har varit här och förgyllt nätterna med sina melodiska stämmor i flera månader och nu är det bara gässen som skränar – men även det kan vara njutbart, i små portioner dock. Men tranorna har anlänt i större antal och syns nu oftare på fälten i små flockar och bland översvämmade plogtiltor står viporna eller vinglar omkring i lufthavet med ängsliga skrin.
Vipan vinglar på tunna ben åkerns dränkta fåra
På vedbacken dök jag ner i barkborrarnas mikrovärld, där deras gångsystem i körsbärsbarken från ett gammalt murket träd fascinerade med de krångliga mönstren – ett konstverk i miniatyr ägnat endast åt dem som har tid att skåda, och på sena eftermiddagen svärmar de tidiga myggorna i en vertikal dans – med lite lång exponering bildar de korkskruvsliknande mönster. Det finns alltid upptäckter att göra för den nyfikne.
Gnagspårens svårtolkade karta
Myggdansens korkskruvar i kvällssolen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar