Fotograf Stefan Rosengren: Diväteoxid

Två tredjedelar av jordens yta är täckt av det rubriken antyder, alltså vatten, den kanske viktigaste kemiska föreningen överhuvudtaget på vår jord. Vår kropp innehåller 60-70 procent vatten och en manet nästan nittio procent och gamla E4:an här i Sättersta är nu bitvis täckt till femtio procent av just vatten.

Vart tog vägen vägen - eller, är mer vatten på väg?

Sättersta vattenstad skulle man kunna säga, åtminstone tycker den just anlända drillsnäppan att det är ont om torrlagda tuvor, men å andra sidan behöver den just inte mer än några vass-strån att vila sin cirka 50 gram lätta kropp på.

I Sätterstahavet är inte en tuva torr

Det flödar överallt, tidningarna är fulla av vattendränkta bilder och varningarna för översvämmningar står som spön i backen, den i ett tidigare blogginlägg använda metaforen ”full som ett vårdike” räcker inte till längre, det svämmar friskt över bräddarna och dränker åker och äng.

Vattenrika vattenriken

Jag som hade vattenbrist i brunnen för bara ett par veckor sedan, kan nu slösa ohejdat på denna lyxvara. Det bubblar och porlar kring alstammar som nu står mitt i flödet, och vattnet har bråttom påhejat av tyngdkraften som tvingar det neråt framåt och får det att söka nya banor när gamla fåror inte längre räcker till.

Det kallas erosion

Det är vatten som långsamt bryter ner våra bergskedjor och formar flodernas meandrande vindlingar och skapar bördiga deltaområden där det finare materialet avsätts, både i stort som i smått. Man kan se det i minsta flöde som i vägarnas vattenpussar där det sipprar fram och barnens stövelklackar just skapat nya fåror, fascinerande.

Busshållplats för dykare - en nysatsning av lokaltrafiken

Vattnet visar också jordbrukslandskapets historia, gamla diken som blivit igenlagda avslöjar sig som våta sträckningar och utdikade sjöar återtar sin forna storhet om blott för några veckor, det som på kartan benämnes fd Sätterstasjön kan nu liknas vid ett innanhav, låt vara i blygsam bemärkelse men ändå.

Den vanliga å-fåran syns bara där vassen sticker upp

Vatten en självklarhet som är svår att leva utan vilket jag blev varse med sinande brunn. Ett normalt hushåll gör av med 50-100 liter per person och dag och utan denna lyx blir livet till en ökenvandring där varje droppe tas tillvara som vore det guld, vad man nu ska med det till i öknen.

Men just denna tid känns det som vi har nog av denna lyxvara som dränker vår tillvaro i sitt överflöd. Bilarna på gamla E4:an får mustascher och gratis underredestvätt allt beroende på hastighet vid passagen.

Broby avgiftsfria biltvätt med självservice

Men snart nog sjunker det undan och vårens föränderlighet återgår till det normalas glömska där man fortsätter att planera för bostäder utan att tänka på översvämmningars förtretligheter.

Vid Näsby fotbollsplan ligger ekonomibyggnaden endast åtkomlig för spelare i stövlar

Men detta vårens nydanande vattenrike uppskattas, om inte av bonden och ägare till dränkta hus, i alla fall av alla simfåglar som får mer än armbågsrum (vingrum kanske) för parningsspel och revir.