Istider och vårtecken

Jag börjar så smått gilla det här klimatet, global uppvärmning till trots, med kalla nätter och under påsken, dagar med solen gnistrande från blå himmel. Dagsmejan fräter på snötäcket inte mycket men lite i taget, så att säga suger på vårens karamell, och det är just det jag gillar. Tiden när allt man drömmer om ligger framför och väntar och närmar sig långsamt steg för steg. Det är ”so far” sent i år, t.ex. var det vid Hornborgasjön förra året 17500 tranor och i år bara 7, och kanske är det fåglarna som mer än något annat tolkar kalendern även om många av dem flyttar enligt ljuset och inte almanackan. Men ett rejält snöoväder med tillhörande kyla i slutet av mars fick en del av dem att vända eller åtminstone dröja med att dyka upp.

Annars är det växterna som är de mest pålitliga klimattolkarna. Trädgränsens vandring upp på bergssluttningarna visar tydligt på varmare klimat i ett längre perspektiv, de tidiga blomningarna speglar mer årets väder så som vi människor med våra korta perspektiv upplever det hela, ett mannaminne är ju oftast inte mer än 5-10 år.

  

   Isen på Vättern formar "isskapet"

Nåväl, istid råder på Vättern just nu. Sydstranden uppvisar en provkarta på senaste tidens klimat och isläggning med massor av tallriksis som legat och skrubbat sig i vågorna mot varandra och däremellan blankfrusna områden. 

    Tunna flarn av hopdriven nyis

In mot stranden ligger uppresta flarn i tjocka bälten och  höga vallar  med hopträngd svallis ett hela tiden varierande landskap eller ska vi säga”isskap”.  Lägg därtill morgonljus innan solen går upp och varje fotograf med självaktning har fullt med iskalla motiv i fantastisk belysning.

  

    Isen bildar vid närstudie rena konstverken

Jag tillbringade en dryg timme bland alla isformationer och återvände med ett lyckligt smile och iskalla fingrar.

   Vättern vid naturreservatet Stora Lund strax söder om Omberg

 

Hemma i Sörmland igen fortsätter det fina vårvädret och barmarken breder ut sig alltmer till fromma för betande gäss. Mellan Lindbacke och Gumsbacken är fälten fyllda av grågäss och lite sångsvan. 

    Grågässen syns nu överallt på fälten 

Vattendragen börjar långsamt svälla och sångsvanarna simmar i kanten på Svärtaån. 

   Alla goda ting är tre - Sångsvanar vid Svärta, precis vid vägen

Även i Sättersta ser man gässen överallt på fälten och även den första staren hoppade omkring i det framsmälta gräset. 

    Staren och i bakgrunden även första vipan som jag upptäckte i datorn

   Videts ulltottar

Videkissarna börjar svälla silvervita mot den blå vårhimmlen och bland det torra fjolårsgräset i en sydsluttning sticker upp en solgul tussilago.

   En blyg tussilago lapar sol

Tidningarna annonserar ju alltid de första vårtecknen men det som verkligen räknas är när man själv ser dem runt den egna stugknuten. Det är ju där man kan jämföra olika års utveckling det som kallas fenologi (från grekiskans phainesthai, komma i dagen, bli synlig). Så ut och glädjs åt era egna vårtecken, nu väntar jag bara på sädesärlan som tidiga år brukar dyka upp på takåsen runt den 7 april. Sädesärlan hör till dem som går på dagsljus och inte i första hand temperatur.