Orre och Lärka

Det frasar och krasar om stövlarna när de trampar igenom den sköra skarsnön och sjunker ner till skaften, upp igen och trampa vidare. Snart nog är vi ute på mossflaten där dvärgtallarna står spridda i allsköns ordning.

    Gryning på Orrmossen

Mellan de glesa stammarna och yviga kronorna skymtar orrkojan, grön och högst fyrkantig med rejäla fotogluggar. Trots vårens försening på cirka 4 veckor så är orrspelet mer kalendertroget. Vi installerar oss i kojan som är hyfsat torr trots vätan på mossen runt om. Nattar tidigt och väcks vid 5-tiden av de första  orrarnas bubblande och väsande och lagom till att det blir fotoljust så försvinner de plötsligt från spelplatsen. Detta sker inte sällan och de brukar komma tillbaka. 

    Det första spelet varar inte länge

Sovsäcken lockar med värme, det är minus 6 grader utanför och frosten ligger vit på de krumma tallarna, men en kaffe och macka får livsandarna att långsamt ta sitt förnuft tillfånga och vid 6-tiden är de tillbaka för en kort sejour och jag får några bilder. 

   

    Spelet bubblar en stund igen

Sen rullar dimman in och orrarna flyr fältet än en gång för att, som det visar sig, inte komma tilbaka. Dimman tätnar så att vi inte längre ser skogskanten och tallarna står utslängda som spretiga skulpturer över mossen frilagda mot bakgrunden av dimman som långsamt drar förbi i böljande sjok.

    Dimman rullar in - utsikt från gömslet

    Frostiga ungtallar

    En ensam orre träar i en talltopp

Vi ger upp och packar ihop fast beslutna om att återvända ännu en gång. Vädret har betydelse för spelet, det får inte blåsa för mycket och ljuset får gärna vara det rätta så det gäller att välja rätt tillfälle. Lagom till att vi kör därifrån bryter solen igenom och dagen övergår vit till blå.

    Öppet vatten i sundet, Stendörren

    Studsviks brygga

Isarna ligger fortfarande landfasta men vid Stendörren går det öppet i sundet där det är strömt.

Vägarna är torra och åkrarna ligger svartvita i långa plogfåror, våren har anlänt. Björkarna vid Hånö bildar svartvita vertikaler mot den ljusblå vårhimmlen och snö lyser upp underifrån.

    Björkarna vid Hånö

Alldeles intill Tystberga skola kommer en ormvråk mot blå himmel och attackeras ilsket av en korp, reviren försvaras ibland med näbbar och klor.

    En Ormvråk uppvaktas av ilsken Korp

Den första lärkan, drillande på vevande vingar  mot det blå, syns längs Tystberga-rakans svartvita åkerinramning och under på snön patrullerar tre sångsvanar i väntan på vatten. 

    Lärkans spelflykt

    Sångsvan på rad

Sädesärlans rykte som punktlig har allvarligt kommit i gungning och jag har inte sett någon ännu, men jag har full förståelse för att den dröjer insektsätare som den ju är. Men värmen som nu komma skall kommer snabbt att få igång de sexbenade surrande stickande älsklingarna, till ärlans fromma. Jag har redan släppt ut en nässelfjäril som vaknat till liv ute i en av bodarna, den flög med prasslande vingar mot rutan, ville ut i vårens värme.