Lång fredag

Gryningen kommer smygande vid halv fem och solen går upp en timme senare, det börjar ta emot att kliva upp i ottan. Men en titt ut visar på lätta dimmor över nejden och jag vet att det skall bli en fin soluppgång så what to do…

    Dimmig morgon med oretuscherad kraftledning tvärs över Sätterstakärret

Men det är fortfarande kallt, åtminstone för årstiden minus 12 grader som kommer att minska under förmiddagen. Sångsvanarna ropar sporadiskt i kärret annars är det mest bilarna som låter borta på motorvägen. Påsktrafiken är i full gång även om skärtorsdagen är den stora resardagen. Jag tar fram skidorna och åker bort till andra sidan ån för en tur. När jag blickar ut över allt det frusna ser jag vid ån åtminstone tre Havsörnar som sitter på iskanten. Jag far fram o tillbaka längsvägen för att komma i fotoläge och kan konstatera minst fem havsörnar – ett nytt rekord, åtminstone för mig här och när jag stannar och fotograferar dem lyfter de och jag tror minsann där var ytterligare en örn. 

    Fem havsörnar på isen, lyfter när jag stannar bilen trots avståndet...

   ... och en slår till i en av skogshorisontens talltoppar

 

Det visar att denna våtmark är en viktig plats för örnarna när det gäller att skaffa sig en andfrukost eller kanske någon sömnig fisk.

 

     De två svanarna simmar på en spegel av guld

 

Senare när jag från andra sidan kryssar mellan videbuskar och lågvuxen vass ut mot å-fåran

ser jag bara några få sångsvanar stå på isen längre bort. Dimmorna ligger kvar som ett svagt dis och solen stiger långsamt upp över taggiga granar och bondens silo. 

Det plötsliga mullrandet när stora isområden sätter sig på plats tar jag med upphöjt lugn där jag skidar fram på det gnistrande vita underlaget. Vintern skapar verkligen annorlunda möjligheter att se sig omkring i närområdet. 

   

Här rör jag mig i djurens rike som håller öppet ännu en tid innan bladvass och kaveldun stänger sikten och isen smälter och det hela övergår till ett temporärt vattenrike – en fristad för djurlivet i alla dess mest skiftande former, från den bruna kärrhökens spanande flykt ovan vasskanterna till trollsländelarvens glupska framfart osynlig för oss under vattenytan, alla sammanlänkade i det våta ekosystemet.

   Ett lyckosamt ögonblick när de två passerar diset över ån

De två svanarna lyfter och avbryter mina ekologiska tankegångar, drar runt nåt varv och avtecknar sig sekundsnabbt mot en öppning i morgondiset går sedan ner lite längre bort i väntan på att inkräktaren ska försvinna. Det gör han snart för nya äventyr väntar.

Bilresa söderut och med Sörmland i backspegeln närmar jag mig Tåkernbygden med i stort sett barsmälta åkrar och vindkraftverk som vita vertikaler i landskapet. Inga tofsvipor och inga lärkor fortfarande kallt och ogint. Men sädgässen som anlände för ett par veckor sedan är kvar och betar på ett gräsfät. 

   Grågäss på stubbåker i Sörmland

Men jag ska hitta blåsippa och styr kosan mot Ombergs sydsluttning där jag numera känner till ett ställe där de brukar blomma. Och mycket riktigt trots övernitisk naturskötsel i form av slybekämpning så hukar de små blå bland ek och boklöv, stirrar ut över landskapet och undrar var våren gömmer sig utan att riktigt begripa att de själva är just det vårtecken vi alla söker.

    En av de första sipporna sticker fram på södra Omberg
 

Vidare mot Vätterns isiga söder vid Jönköpings sandstränder där tallriksisen frusit samman till de mest fantastiska isformationer. Blocken har stötts och blötts till runda former som kantas av tunn is som packats likt en schvartswaldtårtas chokladgarnering med flarnen på högkant. 

 

     Södra Vätterns ismassaker

 

Ja, vilka liknelser får man inte ta till för att försöka beskriva den oreda som isen uppvisar här, och det är nu jag känner tacksamhet för sanningen att en bild säger mer än tusen ord.

 

     Ett axplock från vinterns glyptotek skulpterat i ett förgängligt material

 

Några strandhugg eller nerslag bland dessa isiga stränder uppvisar otaliga variationer på samma tema. Isen i flak och klumpar, florstunnt frasande vit och skör eller kompakt mörk och hård, uppblåst till märkliga formationer i strandbuskars grenar, istappar som hänger likt galler mellan gren och mark eller klär in hela strandkanten i ett vitt pansar där varje sten blir till en ryttare beväpnad med vintriga vapens kalla spjut.

    Är det en ledsen hund eller vad... fritt för sublima tolkningar.

 

Så kom det sig att denna dag börjar på sörmländsk is och slutar på småländsk dito med kanske vinden som gemensam plåga och solens värme som ett tveksamt löfte om en varmare tid och blåsipporna får vi ta som bevis. Fick också rapport om den första tussilagon på hemmafronten så nåt är på gång.

Glad Påsk!