Spridda skurar

Lite växlande väder med inslag av kraftiga regn har präglat den sista tiden och däremellan tidiga morgnar med och utan dimma. Efter regn och kall natt blir det morgondimmor så det räcker, ibland skingras de inte förrän långt fram på förmiddagen. Jag har för vana att alltid kika ut på natthimlen innan jag kryper till kojs så jag kan avgöra om det blir sovmorgon eller ej. Ett ännu bättre väder finns i datorn – klart.se har blivit en favoritsida att planera aktiviteter utifrån.

    Tröskorna börjar tugga sent på förmiddagen

Tröskorna tuggar sig långsamt fram över åkrarna, rör sig lite som lunkande elefanter om åkern inte är helt slät. I stubben betar gässen och ringduvorna hittar också något korn. Svalorna alltjämt kvar, seglar omkring i stora flockar och vid Runviken ligger alla gässen, hundratals som snart ska lyfta i flockar och ge sig ut på de nyskördade åkrarna.

    Vattnet var fullt av gäss drygt 300 bara på denna bild

    Vacker bro men varför är där ingen svan - det skulle gjort en fantastisk bild

Vid Svärta gamla bro lyser morgonljuset i den annars dova färgskalan i grått och grönt.

Jag tar vägen upp mot Förola gamla gruvdistrikt. Resterna efter Ullabergs masugn står kvar som en grön stor hög med skorstenens rester på topp. Härifrån fraktades stora mängder järn under tidigare århundraden, hela sörmland är fullt av gruvhål efter en sedan länge svunnen gärning.

    Ullabergs masungn

En annan morgon ligger dimman tät och just vid motorvägsbron bryter solen igenom med sitt röda morgonljus och vid Hårby på Sillens västra strand ser siluetten av hus och träd ut som ett gammalt kopparstick från italienskt 1500-tal – dimman kan verkligen omskapa det invanda.

 

     Solen lyser skickelsediger genom den täta dimman

    Nästan som Italien

Enda vilda djur denna morgon var en älg som tryckte i en skogskant. Men kossor i morgonljus får väl anses väga upp på djurfronten.

   En morgonsömnig ko

    Solen bryter igenom och det gröna börjar synas

Vid bastun i lördags var vi inte ensamma, ett gäng kanadagäss gjorde oss sällskap och efter respektfullt delande av det våta mittfältet drog vi oss tillbaka till respektive planhalva, dvs. vi till bastun och de till grannens brygga. När de andra sedan bastat färdigt och åkt så märkte jag oro hos gässen och avvaktade ett kommande uppflog. På lång tid i det skumma ljuset fick jag vingslag och vattensprut innan de försvann  över skogen.

    Kanadagässen drar sig inåt viken för start mot fri horisont...

    ...kacklet stiger och det skvätter från vingar och fötter...

    ...innan de tar höjd och drar iväg mot skymningen

Tidig morgon går snart över till annalkande regnväder. När jag passerar Sätterstakärret bakar mörka moln ihop sig neråt Tystberga till men solen stretar emot även om kampen synes förlorad.

    De sista solstrålarna, efter en halvtimme kom ösregnet

    Alltid lika tråkigt att se

Förlorad var tyvärr också den igelkott som råkat korsa vägen vid helt fel tid, just när en bil kommit på samma idé.  En av förra årets sju ungar som aldrig fick bilda familj. Jag hoppas vi får ha kvar igelkottarna de är så trivsamma när de smyger omkring i trädgårdarna.

    Solrosens blommor i spektakulära mönster

    Med nyfiken nos bland ståndare och pistiller långt ner i blomman kliver den oansenliga bladlusen

Men jag vill avsluta med något mer positivt tex. en djupdykning i de små beståndsdelarna av en soligt leende solros där en bladlus, obekymrad om den stora värld vi lever i med alla problem som ska lösas och vardagens alla bestyr, kryper omkring i sitt soliga leende – vad annat kan han göra.