Stockholms skärgård

Med runt 30.000 öar är Stockholms skärgård en av världens största beroende på hur man räknar och jag är på väg till en av dessa öar denna måndag morgon. Inga köer genom Stockholm och tunnlarna som för mig ut på Värmdövägen, solen skiner och jag rullar genom klassiska semester tillhåll på väg mot Bullandö gigantiska båthamn med tillhörande service inom alla områden samt vinterförvaring.

    En av de största marinorna i Sverige
 

 Jag letar mig fram till den längst bort belägna bryggan genom en veritabel skog av stöttor och kvardröjande båtar till den vassomgärdade bryggan i viken längst in. Bara någon minut senare kommer Danne med båten och vi kan lasta i och ge oss iväg efter ett litet kompletterande besök i mataffären med priser som förvånar alla utom stockholmare som är vana att bli skinnande såhär i civilisationens utkanter.

Vattnet glittrar i solskenet och båten plöjer fram i solgatan norrut mot Kanholmsfjärden men vi når målet strax innan, och svänger förbi en helt vit skarvprydd klippa innan vi når bryggan i den skyddade hemviken. 

    Hamnviken

Det första jag ser är en kraftigt försenad Storskarv med en hel drös ungar, säkert femton stycken vilket inte är ovanligt för denna art. Vi kommer väldigt nära på väg till bryggan innan de flyr undan till andra sidan viken.

    Storskraken vilar med alla ungarna

    Ungarna rasar iväg så det stänker

    Familjen återsamlad

Kungsmynta eller Oregano som den också kallas hade spritt sig lite här och där och lockade alla sorters nymphalider dvs. nässelfjärilar, påfågelögon, och de detta år vanliga amiralfjärilarna samt de sedvanliga pärlemorfjärilarna. Efter en tid i hemmets hägn var det fantastiskt att känna havsdoft och tång och höra måsars skrin över ett glittrande hav.

    Knölsvanen finns numera i hela skärgården

Lite senare gjorde vi en utfärd runt Runmarö och fick då se hur vanliga skarvarna blivit i skärgården.

    Storskarvarna lyfter från skäret

Överallt satt de urtidslika och allmänt hatade fåglarna på små kala skär med utbredda vingar för att torka dem i solen och lyfte när vi kom för nära.

På fjärden såg vi ett stort tremastat skepp närma sig med vita segel mot blå himmel. Detta är i och för sig inte så ovanligt i dessa trakter men detta fartyg hade råtacklad fockmasten vilket gör att den bör kallas skonertskepp eller barkentin eftersom den rent tekniskt är en stagsegelskonare.

    Atlantis under segel

    Brigg rigg

Jag ska inte förlora mig i terminologin utan bara konstatera att det är en tjusig syn att möta dessa fartyg under segel. Att hon sen på väg in till Stockholm gick på grund är en annan story. Vi fortsatte turen och lade till vid Stora Halvparten en prunkande ö på utsidan av Runmarö.

    Strandkvanne och Danne

Tät vegetation av fägelgödslade växter stod i alla skrevor, solen slösade med värme och ett havsbad kändes inte direkt som ett tvång.

    Årets första havsbad

    Jag hälsar dig älskade skärgård

En mjuk matta av grönalger klädde in den sluttande klippan och nedanför bredde Blåstångens ruskor ut sig ner mot djupvattnet. Härligt uppfriskande med utsikt mot obruten horisont – Baltikum nästa.

Tiden rusar fram och vi fick lämna de solvarma klipporna för hemfärden. Vi gick genom den trånga Runmarö-kanal och sen upp mot Runö igen för grillmiddag.

    Runmarö kanal

Jag stannade två dagar med Dan o Marianne på Runö, mötte trevliga människor åt goda middagar och fick underbara upplevelser. Sista morgonen steg jag upp med solen och tillbringade någon timme ensam med ljuset och stranden för att helt ta in den vackra morgonen innan jag skulle lämna detta skärgårdsparadis.

    Solen ljus synes onaturligt rött strax efter uppgången

    Solen gömmer sig i barrskogen