Kamelia och Antikvariat

Säger man Kamelia så tänker man kanske först och främst på filmen, boken, skådespelet Kameliadamen,  som var Alexandre Dumas d.y. ´s älskarinna och dog 1847.  I filmens värld är det väl främst Greta Garbos ande som svävar i minnet.

    Kameliaträdet på Strömsbergs Gård närmare fyra meter högt

 

Men Kamelia är en växt närmare bestämt en buske  som växer vild i Kina, Korea och Japan. Den blir cirka 6-8 meter hög och blommar nu i januari februari. I Sverige har vi den som krukväxt men jag har sett den växa i jord närmare bestämt i ett växthus i Jönköping. 

    Publiktillströmmningen är god och köerna kan bli långa

  

 Det är troligen den äldsta Kamelian i Sverige, Strömsbergskamelian som är planterad direkt i jorden med ett varmt och trivsamt växthus runt sig. Där har den växt sedan 1908 och är nu ett litet träd kanske 4 meter högt och blommar med hundratals blommor varje år. 

    Blommorna är ursprungligen femtaliga enkla eller fyllda vita rosa eller röda

 

Jönköpings parkförvaltning står för skötseln och visar upp den så här i början av Mars. Intresset är lika stort som köerna är långa denna soliga söndag, vilket visar att naturens under kan ha lika stor attraktionskraft som vilket sportevenemang som helst. Jag tolkar det som att mänskligheten inte är helt förlorad till idrottens meningslösheter.

Bokrean drabbar oss från alla håll. De olika förlagens färgglada kataloger hopar sig och mejlboxarna översvämmas av alla titlar. Förr var bokrean liksom på riktigt, man kunde fynda fina böcker i riktiga band. Det går givetvis fortfarande men ofta trycks speciella upplagor för rean av sämre kvalitet än originalen och böckerna är sorgligt nog bara något eller några år gamla – ett tidens tecken på hur snabbt allting byts ut.

Nej tacka veta jag de riktiga handlarna – Antikvariaten, där man hittar dyrgripar travade på höjd i tillsynes livsfarliga staplar och får tränga sig in mellan tätt placerade bokhyllor och inte minst samtala med folk som vet något om böcker. 

   Lecturas lockande skyltfönster med alltid aktuella böcker

 Mitt favoritställe heter Lectura i Jönköping och är på alla sätt ett gott exempel på ovan sagda. Eftersom jag i min egen bokhylla helst samlar faktaböcker och naturanknutna dito så bar jag med mig en roman av GW Persson nog så aktuell på många sätt, för att spara in 5 centimeter i mina överfulla hyllor. Romaner kan man låna och läsa, älsklingsböcker vill jag bläddra i när helst lusten faller på – dem vill jag ha nära. 

    Bengt-Inge bland överfulla bokhyllor

 

En god antikvarist känner sina kunder och så även Bengt-Inge på Lectura. Han drar snabbt ut en helt nyinkommen skrift av Brusewitz  "Svalans våta grav” och jag hugger som en hungrig gädda på ett blänkande Atomdrag, den kan jag givetvis inte motstå, dessutom är den mycket tunn och går in varsomhelst. Lagom till att jag hunnit svälja så rycker han ut ännu en skrift, denna gång en dyrare Brus ”Synminnen och Minnesbilder” som jag aldrig sett förut – en biografi över hans liv och gärning, även denna tunn och synnerligen passande var som helst i boksamlingen. 

   En för mig helt ny Brusewitz - oemotståndlig 

 

Att bara titta och känna på böcker är halva nöjet. Se titlar man inte visste fanns, gediget inbundna som små konstverk eller tummade häftade skrifter som får en andra chans att leva vidare. Det är en mångfald intryck som gör att varje besök alltid blir dubbelt så långt som planerat och man går därifrån berikad på många plan.

Vi skiljs åt nöjda och glada och jag vann i alla fall 1 centimeter hyllutrymme och blev några glada läsefrukter rikare.