Stendörrens morgonkyla

Mitt förra inlägg kallade jag Vårkänslor och ser man på den klimatiska utvecklingen ligger namnet Vinterkänslor närmast till hands denna gång. Vi gick in i en riktigt kall period igen med temperaturer ner mot minus 16 grader på nätterna, gnistrande stjärnklara kometnätter även om Panstarr ännu inte riktigt vill visa sig. Men spana Västerut efter solnedgången cirka 10 grader ovan den mörknande horisonten så ska den dyka upp – och kan ses med vanlig kikare.

Mars har fått sitt namn av den romerska stridsguden Martius och är i många kulturer årets första månad, den då vårdagjämningen infaller. Den kallades förr i världen också för vårmånad och i flera slaviska språk även för ”björkmånad”, och när man vänder blicken uppåt en klar dag med intensivt blå himmel så framträder de vita björkstammarna med sällsam skärpa.

    Vårkontrast med vita spretande grenar mot blå himmel

 

Att kylan biter så här års kan man ändå ta med viss lätthet, vissheten om att den snart är slut gör den något mer uthärdlig – även om det kan ta emot. För en husköpare finns tre viktiga ting nämligen läget, läget och läget enligt ett gammalt talesätt och för en fotograf gäller på motsvarande sätt ljuset, ljuset och med risk för att bli tjatig, ljuset, detta under förutsättning att man inte jobbar i studion där man själv kontrollerar det hela.

Sålunda tillbringade jag en morgon i Stendörrens naturreservat efter kontroll av blivande väder. En molnbank längre ut till havs men i övrigt klar himmel hade utlovats. De vackraste soluppgångarna kräver nästan viss molnförekomst för att ge lite färg åt himlen som annars tenderar att bli lite enformig och mindre användbar för bildskapande. 

    Gryningsljus över blanka isar

 

Förhållandena var ganska bra havet låg mer eller mindre nyfruset med några vindbrunnar med öppet vatten som krusades av vinden. Nio grader kallt kändes som det dubbla i vinden och kylan kröp rakt genom mina handskar.

    Blankis på utsidan mot Tvären

 

 Motiv i överflöd, isflak som drivit in och frusit fast, is som rest sig över dolda stenar, strandkallar med frostigt knastrande snö och en strandskoning som knypplade spetsar av iskristaller i breda bårder. 

    Ismönster i strandkanten, överst med normal färgton, nedan med kallare färg

I det relativt platta landskapet går mesta tiden åt att hitta förgrunder, stenar trädgrenar isformationer – allt som avviker eller sticker ut kan användas.

Med valna fingrar måste jag byta batterier titt som tätt. Kölden förlamar inspirationen och det blir en kamp mellan lust och kyla. När solen så småningom arbetar sig upp över molnbanken och färgar in snön i vackert morgonljus ger jag mig och återvänder till värmen inomhus.

   Detta blir äkta färskpressad apelsinjuice

 

Belöningen blir en efterlängtad frukost med hett kaffe och färskpressad apelsinjuice. Alltså inte från någon förpackning utan en sådan där jag skär apelsinen i två solgula delar och med handkraft vrider och pressar ut den söta saften – det är skördetid nu i sydliga länder, drick och njut av äkta vara.