Morgon mot Stendörren

Jag kom sent i säng min vana trogen men noterade hur dimmorna började bre ut sig över fälten så jag ställde klockan på halv fyra för att pricka soluppgången. Så när jag gav mig av efter alldeles för lite sömn så låg Sätterstabygden insvept i ett vitt moln.

    Gräs och sol

Solen höjde sig över granhorisonten och färgade in landskapet i ett rött skimmer. 

    De grafiska träden

 

I hästhagen vid motorvägsbron står en dunge grafiskt vackra träd som jag ville fotografera och när jag stod där och lekte med motivet kom islandshästarna travande och omringade mig som hästar nyfiket brukar göra.

 

    Islandshästarna formerar sig...

    ...till en närgången hälsning

Lite längre fram höjer sig Tystberga kyrka ur dimmorna och så fortsatte det hela vägen ner mot Stendörrens naturreservat där dagens marknad var målet för dagen. 

    Tystberga kyrka - siluett i morgondimma

 

Jag anlände när solen redan blivit gul och de sista dimmorna försvunnit till en med båtar fullsatt vik. Morgon stillhet råder förutom måsarna som svarar för ljudbilden. De vitkindade gässen har ungar av olika storlek och står och betar i strandkanten men simmar ut på lång rad när jag närmar mig. 

    De vitkindade gässen har stora ungar...

    ...och somliga har små

Jag reder mig en plats på de ännu svala klipporna med ett bestånd älggräs som granne och sitter still. 

    Filipendula ulmaria ett passande namn

Tärnorna jagar småfisk och dyker ner med muntra plask. Ungarna tigger med gälla uppfodrande skrik och jagar föräldrarna runt fjärden. Jag lägger mig ner och blundar och tar in hela kustkonserten med tärnornas diskanter måsarnas mellanregister och gässens hesa kackel i basen – jag tror bestämt  jag lurade till någon sekund för plötsligt hade det förflutit tre kvart. 

En molnfront seglar upp så sakteliga så jag tar mig ner till naturrummet där marknaden skall vara. I huset vid Aspnäset råder efterfestens stillhet – inget morgonkaffe att vänta där på ett tag. 

    Fortfarande öde marknadsplats

 

Jag strövar runt och de första båtgästerna börjar röra på sig liksom molnfronten som nu täcker halva himlen, man har lovat regnskurar i väderrapporten. 

    Strättans ståtliga blomkorgar platta till skillnad från Kvannens runda

Strättan blommar i höga bestånd längst ut på udden där båtarna vilar lojt på morgonens småvågor.

Inget händer så jag tar bilen för att åka en sväng men vid grinden står en kö av bilar på andra sidan. De är alla utställarna som inte blivit insläppta, någon har sovit för länge så jag agerar gentleman och släpper in dem och får tacksamma kommentarer - så har man gjort någon nytta denna vackra dag.

Jag följer dem ner och hjälper till lite grann med att sätta upp stånden och språkar runt. Ägnar särskilt intresse åt Vesa Jussila som täljer fåglar i olika storlekar mycket naturtroget utförda.

    Allt täljt i trä och naturtroget målat

Särskilt nöjd är han med en pytteliten kungsfiskare som bara mäter några centimeter. Men han har också vättar i naturlig storlek liksom fiskar.

    Kungsfiskaren är bara drygt en centimeter stor eller snarare liten

När klockan närmar sig tio så kommer de första regndropparna och paraplyerna dyker upp som svampar ur marken. Men folk strömmar till ändå, vi är ett härdigt folk som inte väjer för en regnskur.

    Regnet börjar strömma ner liksom besökarna

Ett bi av samma virke surrar kring blommorna och vägtisteln håller på att slå ut kronbladen ur sin taggiga knopp. 

    Ett bi droppar pollen i strängar

    Vägtisteln vaknar till sommaren

 

Överallt händer det saker i stort som i smått och jag känner nu att den långa morgonen börjar ta ut sin rätt och far hemåt och väl hemma ser jag att regnet bara var lokalt – här råder fortsatt torka.