Sjösakärret andra omgången

Ett andra besök den 3 juli för att kolla de nya orkidéerna som borde ha tittat upp och jodå de var på plats. På väg in till kärret växer fullmogna smultron under blåklockorna så jag fotar och låter mig väl smaka.

    Smultron en smak av barndomssommar

    Stor Blåklocka - vild och vacker

 Framme i kärret  känns doften av Skvattram härligt uppfriskande när jag trampar omkring bland de våta tuvorna. En rättelse på det jag i förra inslaget kallade Ängsull borde vara Gräsull istället. Den har strån som är trekantiga hela vägen till skillnad från ängsullen som bara är trekantiga i den övre delen, så mycket botaniker är jag. 

    Gräsull - väldigt lik Ängsull

Längs den spångade leden stöter jag nästan direkt på Kärrknipproten som står rikligt i blom överallt. Jag kan nästan ligga på spången och fotografera den och slipper dra på mig de varma galonbyxorna som för övrigt glömdes i bilen. 

    Kärrknipproten blommar

    för fulla muggar

Värmen dallrar över kärret och trollsländor jagar i sina revir, vars gränser jag inte kan uppfatta. Skickligare luftakrobater får man leta efter och jag försöker få en flyktbild vilket inte är det lättaste.

    Luftakrobat som kan stå still någon sekund

Att sen bestämma vilken art det rör sig om kräver en expert men det är släktet Aeshna men sen kroknar jag bland alla olika arter, man skulle behöva en håv för korrekt bestämning.

 Andra små växter är lättare, Rundsileshår och något jag uppfattar som Björkpyrola står tätt på en tuva. 

    Sileshåret lågvuxen och oansenlig

    En Björkpyrola väntar på att slå ut

Det är helt fascinerande att krypa ner i makrovärldens mikrokosmos och studera alla små detaljer man sällan ger sig tid att iakttaga.

 En blåvinge rastar och jag hinner få en bild innan den skyndar vidare. En Plebejusart men jag kan inte säga vilken, det är en tagg på frambenet som avgör skillnaden på de två kandidaterna.

    Blåvingen vilar en kort stund

Sjösakärret har definitivt blivit en ny favorit och jag kommer att besöka det flera gånger, och tycker att Länsstyrelsen borde skylta det bättre, samtidigt som jag inser att lockar man dit fler besökare som inte bemödar sig om karta och egen drivkraft kanske man utsätter det hela för  alltför många trampande fötter vilket på sikt kan skada den känsliga miljön, så det är kanske bäst att skylten inte finns trots allt.