Fyra stora hjortdjur men ingen sol

Tidig morgon, den sista i juli, efter kvällens kraftiga regn steg dimmorna mot natten och det verkade klarna upp till en lovande morgon. Lite vemodigt att juli nu är slut, de ljusa nätterna mörknar dag för dag eller snarare natt för natt och vi kliver in i augustis lena sammetsnätter. Men augusti är inte fy skam, här kommer kräftor och mogna frukter och bär och vi börjar acceptera mörkret som tänder trädgårdens alla lyktor,  det är aldrig fel att bli lite upplyst!

    Gryning

 

Vid fyra tiden fanns en rosa flämtning över granskogen och dimslöjorna dröjde sig kvar över fälten. Det var fortfarande mörkt så dovhjortarna nere på fältet fick för lång slutartid och innan jag fått ut stativet drog de iväg i guppande språng. 

    Som ett suddigt streck flyr de över fältet

Tog vägen ner mot Gärdestas åkrar och såg en kronhjort på lite håll. De är attans skygga och den vände strax och försvann mot skogskanten. 

    Dimmorna samlar sig över Fårsjöns vassar

Tranorna ropade och duvorna lyfte från väggruset i små flockar och morgonen doftar av den mognande säden som börjar tona i gult. 

Strax efter såg jag två kronhindar med halvvuxna ungar guppa iväg mot sin skyddande skogsridå och banne mig står där inte en älg också och mumsar i havrefältet.

    Kronhjortar med kid

   Älgen bligar saktmodigt innan den ger sig av

Men ljuset – vart tog det vägen, det som såg så lovande ut har bytts mot grå fuktig värme utan tillstymmelse till sol, men föralldel det är ju sommar ändå och morgonen har redan bjudit på tre av våra hjortdjur nu fattas bara rådjuret.

Jag far vidare norrut upp mot sjön och strax står där ett rådjur med ett litet kid, de står stilla en stund innan de drar sig undan med lite större värdighet än de andra hjortarna – inte lika lättskrämda av nosiga fotografer. 

    Rådjuret med sitt kid

Gråljuset består och jag svänger in för att hämta lite kantareller jag vet ska stå under en gran – och det gör dom. Ingenting sporrar så som att hitta svamp så jag vittjar även några andra säkra platser och får ihop till några mackor.

    Skogens guld - ja den är ditställd, allt för bilden...

    ...men så här växer de på riktigt

 

Sen ser jag på långt håll någonting svart sticka upp ur ett vetefält där någonting svart inte ska sticka upp. Det svarta har dessutom en svans som också sticker upp och jag gasar på. Mitt första vildsvin på något sånär håll men hon, för det är en hon med ett gäng kultingar som bara syns av sädens rörelser, lägger iväg med hela skaran efter sig och jag får bara en bild när hon flyr.

    Vildsvinet flyr med svansen i vädret, ungarna syns inte bland stråna

Men även om alla morgnar inte ger full bildmässig pott så är upplevelserna lika värda och denna morgon utan ljus hade jag svinaktig tur. Till frukost – svampmacka.

    Sommarens delikatess frukost