Islossning med reflexioner

Lördagsbastun är veckans höjdpunkt, umgänge och tvagning av kroppen och framförallt en naturnjutning av stora mått. Att från en och samma plats följa årets förändringar i stort som i smått upphör aldrig att fascinera. Vi kastar bad på stenarna och fönstren immar igen.

    Isen bryter upp

Isen är inte längre landfast men stora isflak har drivit ner i den hårda nordanvinden och jag kan kliva upp på ett av dem. Det är löst och klafsigt på ytan men där finns fortfarande  en kärna av fastis i botten.

    Moln och is båda täcker vida vyer  
 

Givetvis måste årets första utebad exekveras och det är just iskallt i vattnet med allt vad detta innebär. Som fotograf kan jag inte låta bli solens lek i den skrovliga isytan  men det värker i benen redan efter en knapp minut och jag återvänder till bastuvärmen.

     Ett iskallt dopp

Solen sänker sig ner mot Likstammens skogshorisont och himlen är full av illustra moln vackrare än på länge. Mitt privilegium är att stanna kvar länge uppe vid bastun eftersom jag inte har någon middagstid att passa. Jag far runt bland motiven vid bastun som en yster kalv på vårbete – och det bara fortsätter längs vägen hem genom skogen.  

    Islossning även i båten
 

    Bastubåten står på botten - den nya ligger utanför

    Skogen står på huvet i nysmälta vatten

Vid sjön Lästen kan jag nå isen via en flytbrygga och  leker med reflexioner av träden i det öppna vattnet. Himlens blå och molnens gula i skarp kontrast mot de sotsvarta stammarnas dans i de svaga vågorna. Här är motiven ingen brist.

    Smältskålarna speglar en rosa himmel

    Träden dansar i vågorna

    Isen skådar hålögt mot skogen  

 

Vid fälten på andra sidan ligger det vatten på åkrarna och på andra sidan står givetvis en flock dovhjortar – för en gångs skull inte livrädda utan de flyttar sig makligt undan och stannar och betar under förflyttningen. Hjortspegling och solens sista strålar leker i trädtopparna men exponerings tiden blir oroväckande lång.

    En spegling på gärdet - bra hjort

  

De sista solglöden fångas upp av en aspdunge på väg ner mot hästgården och djupt nere i skuggan står dagens sista hjortar – så mycket djur var det länge sedan jag såg på en enda dag men så har den varit lång med start klockan fem och säng klockan tolv.