Vätterns is sista svängen

Kronologi  - tidsföljd är något jag nu avviker från. Jag måste bara ge Vätterns sista is en bidlmässig uppmärksamhet, kanske för att i någon mån komma ihåg och dessutom konstatera hur snabbt allt sker under vårens framrusande. Bara för två veckor sedan var Gebbe och jag här vid Stora Lund och såg ispressen och hela sjön var täckt av is om än med inslag av råkar. Nu gick den öppen och en stark sydvind förde de sista resterna i en lång ström upp längs kusten – en arktiskt känsla med isblockens vita och gröna färger i kontrast mot det isblåa kalla vattnet.

    Panorama från Stora Lund

 

Det var nu också möjligt att ta sig fram till Sverker kapellet och blicka ner på stranden där den sista fastisen låg kvar och famnade de runda strandstenarna men inte landfast, en smal glipa närmast strandgruset var öppen även här. Jag älskar den här tiden just när isen går, färgerna och ljuden av det klirrande skvalpande isbitarna som uppstår – en vinterns sista sång.

    Under isen - smältskålar på land

    Vid Sverker kapellet

    Isen är inte landfast

Gräsänderna finner vila på de sista isresterna i Gränna hamn för att nu åter kasta kronologin över ända – allt är isflak och uppbrott.

 

    En trio Gräsänder i Gränna hamn

 Dagen efter vaknar jag tidigt och ser en svag rodnad där solen senare ska gäspa sig upp över granskogen. Gryningen antyds än så länge bara av en nyansskilland i det skumma morgonljuset men där finns en rosa ton. En timme senare står jag vid ändan av Sätterstasjön, för det är en sjö nu, och skådar rakt in i alla de röda färgtonerna. Bilderna lider av viss detaljoskärpa det är ännu egentligen för mörkt att fotografera men digitaltekniken sätter nya gränser och jag slarvar iväg några rutor ändå. Gässen står i suddig siluett mot det röda och skrattmåsarnas kör låter över nejden.

    Sätterstasjön rosa gryning

 Vid Lövsund  ligger åtminstone 60 sångsvanar spridda i de översvämningar som vårfloden skapat. Här är det ännu en tid kvar innan isen försvinner men maderna runt sjön bjuder på vatten och bete. Där står tillochmed en skarv på iskanten – man hittar dem numera överallt så fort går spridningen av en ny art. 

 

    Svanparad med skarv i bakgrunden

    Vitt och svart

 Tillbaka hemmavid ser jag en obekant mörk klump längst ut mot ån – när jag stannar och kliver ur bilen sträcker klumpen ut ett par vingar och lyfter tung med något i klorna, Havsörnen som glädjande nog blivit allt vanligare och därmed tänkte jag sätta punkt men mer skall komma.

      En mörk klump

    Havsörnen numer en vanlig gäst

Precis när jag stängt bildörren kommer kärrhöken svassande på långsmala vingar på sin patrullrunda efter frukost – något jag själv börjar längta efter. Men det är svårt att sätta punkt när hela vårens fågelvärld flaxar runt knuten och signalerar vår. Carpe diem!