Med blicken mot skyn

 

På förmiddagen åkte jag över motorvägsbron för att hjälpa Barbro med lite byggjobb. Över skogen och vägen svävade en havsörn omgiven av de sedvanliga kråkorna något som blivit en  vanligare syn de senaste åren. Jag kan ofta se dem från badrummet vars fönster vätter mot skogshorisonten där de ofta kommer glidande.

Nu var det blå himmel och solsken, ännu en vacker dag i marsvåren. Vid tvåtiden på hemväg samma ställe men nu fyra havsörnar som cirklar runt i vårblåsten – och kameran ligger givetvis hemma. En kilometer hem en tillbaka max fem minuter och örnarna är kvar.

 

Havsörnen belyst underifrån av den vita snön

 Jag bara står och njuter och fotograferar dem när de kommer svävande över skogskanten. Korparna som svarta sotflagor och de påtagligt mindre kråkorna finns också med, sitter i träden runtomkring när de inte flyger runt. En bit in på en avtagsväg lyfter cirka 20-30 kråkor och korpar när jag kommer och där på marken ligger resterna efter två vildsvin. Det är bara skrottar kvar, revbenen sticker upp som spanten på förlista skepp och ryggradens kotpelare samt ben och klövar ligger spridda på valplatsen. Orsak och verkan. Korparna ser allt och när väl de går ner kommer örnarna – det är ofta så och jag hade turen att komma förbi.